Skandal!
För ett tag sen var vi på Klubb Skandal.
Lite balkan röj med ett band som heter Superstar Orkestar. (hoppas jag stavade rätt)
Det var hur som helst jätte trevligt. Bandet stod mitt bland alla på dansgolvet och spelade blåsinstrument mm. som folk kastade pengar i. Otroligt trevlig och glad stämning!
Det går bara inte att låta bli att dansa när man väl står där mitt i smeta. Riktigt bra var det.
Sen uppdatering
Sedan rörde vi oss innåt när solen gått ner.
Jätte lyckad fest verkligen, som höll på hur länge som helst.
Världsmiljödagen - okej...
Jag inleder med mitt spelschema som ja gjorde för att ha lite koll under kvällen på PopDakar.
Ironiskt nog så brukar jag ändå missa banden eller tappa lusten efter ca fem minuter ändå. Men hella prepp grejen är ändå rätt kul.
Lite dåliga bilder men på ett ungefär så såg mitt spel schema ut så här.
Här är några bilder ja fixade till lite från PopDakar. 
The Scientist provade min hatt, men ja tror den var lite liten
SnElli på tåget hem.
Träffade på Karin på PopDakar ute på gräset bland allt folk. De är så mysigt att träffa på massa kompisar som man inte sätt på länge!
Så himla söt bild!
Vi fick för oss att finger fightas på tåget. 
Men mest var det SnElli och The Scientist.
Det här var nog den som va coolast tycker jag. Hoppas den inte ser för mörk ut. De va rätt mörkt ute när ja tog den.
Men ja tycker den är så spökig. Och ser rätt romantisk ut på ett lite Gothiskt sätt.
Avslutningsvis så hittade ja ett jätte gulligt diadem med en röd rosett på som ja har på mig till min nya klänning som inte syns så mycket på bilden tyvärr. Men de är svårt att ta kort på sig själv ibland.
Jag ville bara visa den i af.
En bild säger mer eller nåt
Men jag kan i korthet berätta att vi hade en hel dag på stan. Jag och Big Red och senare mötte vi upp Wurpiz och käkade lite tappas och tog en öl, sen blev det poesiläsning på Brunogallerian .. men de va så deprimerande så vi gick vidare till Debaser och kollade på en spelning eller två. Jag köpte ett kassettband med det ena bandet. Förstå va retro!
De va en myspysdag i mysiga affärer, fik och uteserveringar och allt vad vi hittade på under dagens gång. Svårt att återberätta riktigt. Men kul hade vi också och pratade med typ allt och alla på vägen.
Ja tror även vi förvirrade en stackars kille i kassan på McDonalds. Det var inte meningen! Vi ville bara se skillnaden på en kall och en varm cheesburgare. Det var inte ditt fel.
Men å andra sidan, hör och häpna! Vi fick varma hamburgare!
(Ja hade ingenting med detta att göra. Försvarslös fotograf, inget annat!)
Jag vill även flika in en kommentar och visa upp min nya hobby. Kylskåpsmagneter.
Kolingsborgs sista TN- we were there
Så istället så tänkte jag nu lägga upp lite bilder från helgens sista visit på Kolingsborgs Tech Noir.
Vi började med att mötas upp hos Pinky (i brist på bättre smeknamn just nu)
The Scientist (säkert felstavat pga trötthet bla) är lite foto skygg, men ja lyckades få med honom på några enstaka bilder under kvällens gång.
Då var vi nästan klara att gå.Och det måste ändå nämnas att vi hade tur då det var på snudd att vi inte hade kommit in om vi hade varit lite senare. Men in kom vi som tur var. Och ett band hann vi även få se vilket var allt som behövdes för att kvällen skulle kännas fulländad.
( inte min öl på bilden.. smakade bara liiite)
Den här bilen blev bara sååå cool. Du får ta att ja lägger upp den helt enkelt.
KITE som var grymt bra.
Sen var det plötsligt dags att gå hem...Väl hemma
trött som jag var efter en väldigt lyckad kväll.Plötsligt försvann det.
Okej, mina tankar sprudlade nyss med saker att skriva om, men så fort jag fick upp fliken skapa så glömde jag bort allt.
Jag behöver lite kreativ stimulans känner jag. Återkommer efter rökpaus.
......................................................................................>
<......................................................................................
Nu så.
Mycket saker som har gjorts på kortare tiden.
Umgåtts mycket med Kusiner från olika håll.
Undvikit alkoholen duktigt. Efter senaste bravaderna som kunde ha slutat mer ångestfaldigt än vad det lyckligtvis gjorde så har jag valt att gå in på det lugna alkoholfria livet lite mer seriöst den här gången. Jag har lätt att slänga i mig en öl och då är det ingen hejd, utan då kan jag fortsätta resten av kvällen tills jag är kalas och på väg hem. Sen blir jag även öppen för mer förslag av någon anledning. Som jag inte riktigt lyckats klura ut om de är bra eller dåligt. Jag känner att jag upplevt en hel del kaotiska saker nu. Skulle vilja lugna ner lite och hitta någon skön balans i livet.
Som sist pratade jag till exempelt om att resa. Vet inte varför men jag ser mig själv sitta på nå Café i nån stad i Italien/Frankrike eller England kanske. Känns som att det skulle kunna vara något. Sitta och skriva, teckna eller måla.
Lite tråkigt måste jag säga att det är att inte kunna dricka. Men ett hett tips när man vill ha en alkoholfri kväll men ändå gå ut och se en spelning är alkohofria drinkar. Man kan ju tyvärr även stöta på den dåliga sorten som bara är en salig blandning juice vilket ibland kan vara lite tråkigt.
Men jag tänkte rekommendera några ställen där jag vet att de är goda iaf och jag kan även återkomma med fler om någon skulle vara intresserad.
Både Debaser Slussen och Medis har faktiskt en del jätte goda alkoholfria drikar. Det positiva med det hela är att det är så billigt. Allt beror ju lite på vem som blandar dem tyvärr, så man kan ju aldrig vara helt säker på vad man får. Men jag gillar surt och fruktigt så de brukar jag alltid säga till dom i baren och de brukar oftast funka jätte bra.
Landet vid Telefonplan - på nedre planet brukar även dom blanda riktigt goda drinkar.
Beroende på vem som står där uppe så kanske även det kan funka, men eftersom dom mesta dels serverar öl där så kan man aldrig vara helt säker.
KGB på Malmskillnadsgatan har även jätte goda alkoholfria drinkar.
Om man vill ha en vanlig riktigt god drink så kan jag varmt rekommendera Vampire Lounge. Dom gör säkert även bra alkoholfria, men det har jag inte hunnit testa.
Jag har även en del andra ställen som jag tänkt prova. Det var tillexempel jätte länge sen jag var på Snotty och Indigo så någon dag så tänkte jag ta en vända där och se om dom har nå kul att erbjuda.
Underbara bar är även trevligt och där har jag heller inte hunnit se efter.
Jag får återkomma efter jag provat fler ställen.
Nu ska jag gå och kolla på film. Har tema fransk film ikväll.
Old stuff
Det här är från när vi var på Releaseparty på Snotty. Det var trevligt cosy som det alltid är på Snotty.
( Lite taskig hållning där på ena bilden kan jag väl hålla med om. Men vad gör man när man blir fotad lite i smyg?)
Lite poser tillsammans på mig och Soffi, det tog fler bilder än man kan tro för att få till bara de här två. Sen blev vi även fotade med tre mobilkameror där de satte den ena telefonen bakom den andra osv. De va lite kul faktiskt. Sen började vi prata lite med dom och då ville de givetvis vara med på bild.
Ett trevligt litet gäng.Lite bilder från födelsedagen
Här kommer lite bilder från när jag fyllde år. Tyvärr missade jag att fota den numera legendariska födelsedagspresenten.
LouieLouie fyller 3år.
På lördagen bar det av till Louie Louie på tre års kalas.
Jag blev lite förvånad när ja började inse att tiden gått så fort.
Stor förvåning överkom även när ja kom dit innan stängning och det var smockfullt. Så jag och tvillingarna gick till grillen för att få i oss lite mat innan vi kom tillbaka till en något mer utrymd lokal. Mys stämning med bra musik, gratis öl, söta människor som satt och samtalade om allt möjligt kul. Senare spelade ett band som jag har för mig hette TheAristocrats, super mysigt de med.
Hela kvällen var i stort sätt supermysig. De är så ja känner mig när ja känner mig lite trivsam och hemma.
(Väldigt små och suddiga bilder, rekomenderas inte att klickas på för förstoring)
När bandet hade spelat och vi suttit och konverserat lite mera och druckit lite öl så skulle vi bege oss till Debaser för mer musikdiggande och lounge drickande. Så vi gick alla i samlad trupp från LouieLouie till Debaser vilket var någorlunda svårt när man ska hålla samman en så pass stor grupp, men de va kul. Helt plötsligt, från att ha gått sist så var ja längst fram i täten och blev ombedd att sakta ner. Vadå sakta ner? Jag är ju segast i stan ju! Men av någon anledning så rullar det på ganska bra under fötterna när man har fått i sig några öl.
Jag tror att just när vi kom ner för trappan och in i kön, som var minimal, så bidrog vi med större delen av människor som var där inne iaf i början av kvällen. 
Tror vi kom dit vid nio och då insåg jag att jag tog min första drink klockan fyra, började dricka öl klockan halv sex eller så och nu var det dags för något lite lugnare, så det blev alkoholfria drinkar. Jätte goda.
Om Debban ska blanda drinkar så rekommenderar ja de alkoholfria mer än de vanliga.
Jag hade dittills aldrig druckit en bra drink där.
Sen kollade vi även på underligheter som på bilderna nedan.
Vet inte vad ja ska förklara det som. Men vad det än var så var musiken bättre än belysningen. Jag kände mig något flipprig i huvudet när dom spelat klart. Bandet efter dom var lite mysigare, men jag fick inte någon bild på dem. Sen efter det var det ju även huvudbandet, som verkade bra, men ja hade inget tålamod för att stå och titta på musik då längre så jag var mest i rökrutan och huttrade eller i lounge rummet och minglade. Krockade på en kollega.
Det var så roligt eftersom det fanns så mycket folk att prata med och om en försvann kom en annan och så vidare.
Gick från Debaser relativt tidigt anser jag i af.
Hittade en jätte lång kille som jag i af anser var sådär gulligt bohemig (om det ens är ett ord). Super mysig kille.
Vi gick upp till Götgatan och köpte kaffe och cigg. Satte oss på en liten trapp intill en av affärerna, delade på kaffet och cigg samtidigt som vi pratade om hur vattnigt kaffet var och diverse andra saker innan vi rörde oss hemåt.
You have a splendid taste in music
Så, igår berättade jag att jag lyckades bränna mig mellan fingrarna på ciggen. Man känner sig rätt så snopen kan jag säga.
Så vi var på väg till Debaser Medis för den så länge omtalade konserten.
Lite kö när vi kom dit. Alla hade lyckats splittrats upp på vägen dit.
Men vi fann alla tillbaka till varandra tillslut.
(Im sorry, I got carried away.)
( I was there, pure vampirism)
Och så började det.
Här någonstans blev det problem på scenen och bandet gick av och skivor spelades under en stund.
Sen börjades det igen.
(What! Är det en ficklampa.) Jo det är det.
Det var grymt och roligt. Jag tyckte det var as bra och snart kom ljuset igång som det skulle igen. Jag anser att det var starkt jobbat och genialiskt genomfört. De bästa underliga fel kan bli till det bästa. Det är saker som folk kommer minnas. Folk kommer minnas att de lös med en liten ficklampa på scen att de fortsatte trots de och att de gav gärnet. (Med undantag för er som inte minns något av den kvällen förstås. Vissa klarar ju inte av att hålla alkoholen... hm.. )
Nåt i den stilen såg det ut innan dom avslutade allt en andra gång och sen försvann in bakom scenen.
Troligen verkar det inte som att Yvonne kommer att göra något mer. Vi kan väl bara hoppas på fler kvällar som den här.
Otrolig livad föreställning. Helt fantastisk bra musik körde dom resten av kvällen. Det gick helt enkelt inte att sluta dansa. Det var som ett oändligt dansmaraton.
Dom körde alla gamla klassiker. Brittpop indie pop till mesta dels.
Sen fortsatte vi dricka lite. Jag köpte mig själv en lite Jackie D. Det kändes underligt eftersom jag tidigare under kvällen hade halsat ur min egen flaska hemma.
Här står folk och snuskar sig till Håkan. Det var nog ända gången alla jag kände slutade dansa och bara observerade den klängiga hoppiga folkmassan som var som en gigantisk liknelse till en massorgie av kladd och slabb. Sen gick vi ut och tog en cigg. Eller vad som kallas för massivt kedjerökande när man går ut och ställer sig i rökrutan.
Och innan vi gick så var vi ju tvugna att dra tag i Henrik för att få en bild. Jag och Em dvs.
Sen promenarade vi mot tunnelbanan pratandes i mun på varann om vilken fantastisk kväll. Otroligt bra konsert och kedjereaktionen av bra musik efter spelningen som jag inte kan tänka mig att någon har varit med om på det sättet på länge. Det är den här typen av kvällar vi spatserar söder om kvällarna letandes efter. Aldrig trodde vi nog att vi skulle finna den på Debban Medis av alla ställen.
Lokalen är nämligen något opersolig stel och ser ut lite som ett försök till ett högstadiedisko. Eller undvika menar ja. Eller ah. Well, you get the picture. haha.
Men det är ett bra ställe för en bra spelning, även om det känns lite personligare på Debaser slussen. Å andra sidan blir det väl inte mer persoligt än så där.
Sen bar det hemåt, där det till min förvåning åskade.
mys pys.
Snozze I tell you.
Yvonne
(Bilden till höger är egentligen inte från den kvällen)Snellis 25års fest på Eriks tak. Jätte mysigt. Jätte fin utsikt.
(Sofia drar i sig det sista och jag bränner mig på ciggen. Mellan fingrarna. AJ!)Och senare Yvonne konserten på Debaser Medis.
Jag skulle verkligen vilja lägga upp en bra recenssion på det här. Men jag har verkligen inte tiden till det.
Jag får helt enkelt avrunda allt med att det var skit kul. Synd för er som inte var där, men det var smockat med folk så ni hade nog inte fått plats ändå.
Här kommer följande.
På väg till Debaser Medis.Fortsättning följer imorgon för jag hinner verkligen inte lägga upp fler bilder just nu.
Det kan inte hjälpas.
Bakterier frodas i värme
Dag 2 på Republik.
Jag har nu officiellt bytt namn på The Scientist till den Onda pojken. Jag trodde att vi hade rätt ut saker. Men han lyckas bara göra allt värre och värre och värre för varje gång jag umgås lite för länge med honom. I am shocked. Allt blir bara absurt in a BAD way.
Han dök inte upp på fredagen och lovade att vi skulle ta sällskap på lördagen till grillfest vid tekniska. Detta hände inte och nu blev det lite droppen. Droppen som rann över whiskey flaskan och in i min mun vid tre.
Mitt ex ringer upp mig och jag förklarar sluddrigt att jag inte är så nykter. 
(Jag full på Jack)
Efter mycket om och med så tar jag mig ut till tekniska på egenhand då Onda pojken endast ger mig en "vägbeskrivning" och sen är det tyst.
Efter något mer om och men så kommer jag dit och frågar vilken port det är. 14 får jag till svar. Jag letar efter porten och ser ingen 14, därför att det inte finns någon 14. Efter att onda pojkens mobil dör, då jag frågade om vart den där porten egentligen fanns och om det här möjligen var den sämsta väg beskrivningen i världen, så messar jag honom att nu skiter jag i det här och börjar gå därifrån.
Blev sen upphämtad på vägen och tydligen så
Oj, nej, det fans ingen 14 det var nåt annat jäkla nummer.
Så upp på våning 20 och det är mycket möjligt att det faktiskt är sthlms bästa utsikt.
Så grilla, musik, chips och öl. Onda pojken mitt ex och hans tjej och onda pojkens övriga kompisar.
Några timmar senare så trillar det ut ungefär ett gäng på sex st. kineser/japaner som frenetiskt tittar ner och fotograferar. Jag ligger dubbelvikt över bordet av skratt och alla tittar på mig och frågar vad som är så roligt.
Vad jag fann intressant var att efter att ha druckit mig full på whiskey så blev jag relativt nykter av att dricka öl. Jag funderar på om systemet har fuskmarkerat sin öl. Fast i så fall går det väl ända tillbaka till produceringen av öl ner i burk.
Vi kommer in på området och hinner se Spetsnaz sista låt, efter de och några karate rund kickar mot mig som inte var så uppskattade senare.... Men jag muckade grälet och antar att jag får stå för konsekvenserna och har alltid sett det som andras skyldighet att ge mig en win istället för att bråka tillbaka, men nej. Så jag gömde mig bakom exets girlie.
Sen snackade jag och Onda pojken med Henrik från Yvonne
(som har spelning på Debaser Medis, Lördagen den: 7 juni.) 
Han var riktigt trevlig. Onda pojken stod som helt frälst och försökte referera till någon skiva som jag inte tror att jag har hört. Han pratar på om hur det måste vara den mest välproducerade utav skivor som han hört eller något liknande och Henrik står och himlar lite leende med ögonen och säger nåt i stil med; "Esch, det kan jag väl inte tänka mig."
Vi pratar klart och sen är det tid att se Covenant som var rätt okej.
Någonstans i allt partymingel så letade jag mig ut till Prästdotter och dom andra. Alla hälsade på varandra och sen gled vi in på Allhuset där det var riktigt varmt.
Väl inne på Allhuset får jag en öl i handen och blir indragen i en konversation som gick ut på om Gäss kan flyga eller inte. Nils Holgersson etc etc. Pojken mitt framför mig var jätte söt. Sen blev jag lik förbannat urdragen ur konversationen för att vi skulle hitta någonstans att sitta. Jag hänger smått motvilligt med och placeras i ett fönster.
Mycket fram och tillbaka av dans, konversationer, öl och kedjerökande.
Slutligen går vi ut för att se Das Ich. Ett tyskt band som var riktigt bra. Påminde mig lite om Tool fast inte på riktigt samma sätt. Början var lite trölig men de va grymt när dom dragit i gång. Här försvann de flesta. Jag och Onda pojken gick längre fram för att se lite bättre.
Jag såg mig runt om på folk och ett brett leende stack ut ur mängden lite längre fram mot scenen.
Söt pojke som stod och log mot mig och det såg ut som han ansträngde sig också.
Nästan varje gång jag sneglade dit så vände han sig och log glatt.
Efter ett tag så tänkte jag att det nog inte var mig han log mot eftersom det var en hel del människor där.
När konserten var slut så stod jag och pratade lite med Onda pojken och vi började sakta röra oss över gräset bort från scenen när den söta pojken som glatt studsat runt vid scen hoppade förbi mig.
"Hej hej", sa han. Onda pojken tittade förvånat på mig och frågade vem det var.
"Så det var mig han smilade åt", sa jag glatt och så gick vi in på Allhuset.
Resterande kvällen är inte så mycket att nämna. Vad jag kan säga är att jag blev besviken på den Onda pojken (och detta är då anledningen till att jag nu igen kallar honom för ond). Vi köpte öl och satte oss vid ett bort och han pekade snart ut mitt ex "gamla flamma" som han beskrev det. Jag skulle snarare säga en i raden tjejer han hade bakom min rygg.
Jag förklarade för den Onda pojken att hon gjorde mig dåligt till mods och förklarade lite kortfattat vad det berodde på. Sen gick vi in i konsertlokalen för att titta lite snabbt om det var nå bra där.
Onda pojken vänder sig till mig och säger;
"Du kan gå om du vill, jag går in." Med de så försvann han in i folkmängden. Jag stod och funderade i ungefär precis fyra sekunder och gick ut och till tunnelbanan för att åka hem. När jag kom dit var det 24 min kvar och så smsade jag honom det. Jag gick ner och stod och väntade mina 24 min och tänkte att om han inte kommer, för då hade han sagt att han "var på väg", så skulle ja åka själv. Jag ville ju hinna med mitt sista tåg hem och jag hade ingen deal med honom att han skulle sova hos mig. Han hade redan bestämt att han skulle sova hos Snelli/Gnelli som inte dök upp den här kvällen.
Onda pojken kom.
"Du bara lämnade mig" säger han. Jag tittar mycket oförstående på honom och sen säger han.
"Det här är ....."
Och det var hon. Hon som jag bestämt tidigare sagt gjorde mig dåligt till mods för massa dåligt skit som dök upp från en tid då det ibland kändes som att jag led av någon form att schitzofreni för att jag blev så illa behandlad. Och hon var en del av det. Jag har inget längre emot att prata och komma bra överens kanske till och med inom en tid mer och mer umgås med hans nuvvarande (p ga gemensam bekantskap så kan det vara rätt skönt.) Men det här hade jag inte skrivit upp mig för och det fans ingen som helst realism i varför han skulle be mig att hälsa på henne. Tanigt hanslag hade hon också. Sen tyckte han att vi skulle sitta med henne. Jag skakade bara på huvet. Då kunde ja åka själv. Efter lite mer suck och stön från Onda pojken så klev jag av i ett "Och du tycker att jag ska tycka synd om dig då eller?"
När jag väl kommer fram till min destination så köper jag mig en hamburgare av extrem hunger och det var något av den godaste hamburgaren ja ätit på länge. Sen sömn.
Nästan klämd mellan Lastbil och buss.
Men jag tänkte ändå backa nån dag och lägga upp lite fina suddiga och etc bilder från Onsdagens spelning på Debaser.
Det var det som var någorlunda bra som jag lyckades få från konserten. Sen fortsatte det med soft häng på Uteserveringen.
Ducka!
Suddigt Kamerakrig!
Hanging out.
Recension*
Jag vaknade upp klockan sex i morse och när jag försökte öppna ögonen så kändes dom som två smärtfyllda skärsår. Ont. Smink på kudden. Trött. Snoooz.
Det blev inte allt för sent igår och det blev inte hänsynslöst drickande.
Det blev en släng Jack innan jag gick ut, två öl, en underbar konsert och en ny inköpt skiva som jag ger en Stor Smiley och en Wink* med guldstjärna i hörnet.
Jag är ledsen, men det blir inga bilder där ifrån idag. Återkommer med lite imorgon istället.
(Bilden är dock inte från igår. Lånade från Google)
ZOOM!
Lördag.
Jag va med farsans sida av familjen på påskbuffe ute på någon gård. Jätte trevligt, alldeles för god mat. Mums mums. Fy på mig.
Efter hela sill grejen var det lamm kyckling råstekt potatis alternativt lax. Efter det var det efterrätt. Jätte gott. Sen försökte dom envisas med att jag skulle äta godis. Men det gick inte ned mer så jag hävde i mig det sista av min öl innan vi begav oss ut i solljuset. Kändes som att jag skulle fräta sönder i kombination snö och strålande sol. Alldeles för ljust.
Men så var det fika hos farmor och farfar och farfar kom ut med barskåpet som beräknat och hade någon ny rolig grej han ville att jag skulle pröva. And I did. Mmm? surt!
Så jag kämpade med att fördricka mig inför småbarn för att orka med? småbarn. Okej, inte riktigt sant. Värre! Tonåringar.
Slurk slurk, Hjälp! Slut på cigg. Måste röka. Messade The Scientist för att komma bort från insomnande släktingar och iväg till socialt umgänge där folk faktiskt pratar med varandra om annat än att det är snö ute etc etc tråk tråk.
Så väl vid St Eriksplan fryser jag häcken av mig när jag väntar på att bli hämtad till varmare öl/vin/chips häng. Så framme äntligen, följt av youtub länkande från låt till låt.
Klockan börja närma sig tre när The scientist känner att det är dags att dra vidare och jag känner hur meningslösheten hänger över en kväll ut då allt håller på att stänga och frysa till is. På nåt sätt, jag är inte säker på hur så lyckas vi ta oss till en "mörk" klubb som har öppet tills solen går upp ungefär. Och när vi börjar närma oss så kändes vägbeskrivningen ganska vek och jag lyckades nosa oss dit med hjälp av min witt.
Vi kliver ner för en trappa och in i vad som bokstavligen ser ut som en grotta. Vi pratar in oss hos vakten och beställer en öl och börjar utforska stället som kändes större än det egentligen var. Men det var verkligen en grotta, det var verkligen grusigt och lerigt och blött men varmt och man kunde röka hur mycket man ville och dricka och dansa. Musiken var grymt bra och det kändes som ja va i en film ungefär. Hade ingen aning om att det fanns sådant ställe dolt i sthlm. Helt underbart. Runt fem tiden eller så tog vi nattbussen till mig och jag somnade in i en dröm om att jag fortfarande befann mig på det grottliknande stället med strålkastare i olika färger och evigt dansande och illusion av att ciggen inte alls höll på att ta slut utan snarare fylldes på allt eftersom. När jag vaknade upp så gosade jag in mig lite extra i täcket och vetskapen av att jag redan hade tagit mig hem en gång och därför inte behövde göra det igen.
Underlig helg måste sägas i af och konstant bakfylla utsträckt på ca fyra dagar. Varav jag var full en del av den tiden.
Tisdag och jag glömde att jag skulle ha varit hos terapeuten i morse så jag får böta! Ajabaja på mig!
Inventering på jobbet. GÖM MIG!
Sitter under skrivbordet och inväntar lunchen då jag ska göra min avledningsmanöver ut i snöyran. Brrr. Filt, kaffe, gömma under skrivbord. Schhh!
Bevara Slussen som det är!
Jag tänker dock stolt dokumentera att jag i Lördags efter Melodifiaskot begav mig till Dabaser för att själv gå på konsert själv. Helt ensam, ingen med mig. Fick inte tag i en enda som ville hänga med, ingen som kunde eller ville. Ja kände mig smått hopplös måste jag säga.
Vadå gå ut själv. Det kan man väl inte göra. Vad är poängen med det?
Jag har då aldrig sett någon med det. Men där stod jag i kö i alla fall, helt nykter.
Naturligtvis så började jag prata med någon i kön som gav mig en kram för att ja stod där helt själv. Antingen så var det därför eller så var det för att jag inte kunde hålla käften en sekund? eller så va det för att ja gav honom två kr till garderoben så han kunde hänga in sin jacka.
Ludd.
Saker jag gör när ja känner mig obekväm/Uttråkad:
Kedjeröker
Pratar för mycket eller inte alls
Dricker för mycket, (inte nödvändigtvis alkohol)
Pillar med naglarna
Läser innehållsförteckningar på allt och lite till.
Jag är inte säker på vad folk hette den här kvällen, men jag minns att många hette Kalle och Mattias. Är det ett vanligt namn eller? Jag minns även misstolkning av en del namn som jag inte direkt kan förklara då ja inte minns vad de egentligen hette. *skäms* Nej, inte egentligen men jag antar att jag kanske bör.
Så ja kände mig kanske inte helt ensam, plus att det var ganska mycket folk där så de är väl ganska svårt att egentligen känna sig ensam även om jag brukade vara bra på att göra det förut.
Konserten var bra, men jag tyckte nog att den förra spelningen på Debban var lite bättre. Men introt var jätte kul och jag kände mig nöjd med att det avrundades med en favorit.
Efter konserten hittade jag NeggoDan som hade stått i kö under hela konserten och såg sista låten. Så ja, han va lite extra neggo, vilket ja inte tänker hålla emot honom.
Sen hittade jag även lite annat folk som ja kände igen och lite annat folk som ja inte kände igen, men som envisades med att prata med mig ändå.
Jag och Simon skulle gå ut och röka och ja sa till honom att vi inte fick gå ut med flaskan eftersom klockan va för mycket. Men vi gjorde diskretion på högnivå och slank med de ut i af. Puffade lite och smet in igen, helt osedda. Dom brukar vara ganska uppmärksamma med sånt ändå. Det va kul.
Jag hyser stor misstänksamhet mot tysta människor. Jag kräver naturligtvis inget av någon. Och om man känner att man inte har nåt att säga så ska man väl inte göra det. Men vad är de om? Om jag pratar med någon så kan man ju prata tillbaka. Om någon pratar med mig så pratar jag tillbaka. Om dom inte är jätte otrevliga då jag går därifrån. Gillar att låta folk stå själva och känna sig dumma. Det känns okej med mig på nåt sätt.
Jag kommer att gråta när Debaser rivs. Jag kommer att demonstrera ihop med säkerligen ett hundratals andra popfolk. Det går inte. Popen kommer att dö med Debaser, det är den sista genuina Klubben som finns kvar. Det är inte bara en klubb dom river. Jag kräver ett godkänt substitut! Och Debaser medis är inte att tala om. Ace fyller inte heller kriterierna. Det finns inget ställe som Debaser.
Metropolis finns ju inte längre. Popaganda las ner. Vi har inte längre något kvar som riktigt uppmuntrar oss förutom musiken. Vi behöver Debaser. Jag behöver det. Jag är säker på att det finns många andra som känner likadant. Det måste gå att upprusta slussen utan att riva det här. Det måste finnas nåt sätt att bevara det på.
Okej, jag måste verkligen gå på lunch nu, men jag känner att det här är en viktig fråga.
Vi har tur som har fik och lite pubar kvar i af.
FunkyTown
Så kom helgen efter en körig vecka med trasig fot och störda dialoger.
Fredagen var rätt betydelselös då jag inte gjorde särskilt mycket och lika så stor del av lördagen. Mycket till förtjänst av lathet och sömnfyllt strövande då jag försökte komma i form till Oscarsgalan. På lördag kvällen missade jag tåget till Flempan och en över irriterad, kaffe hinkande jag återgick till min lugna lägenhet där jag infann mig i att sitta själv med min termos och se på melodifestivalen. När jag tittat klart och druckit ur termosen begav jag mig till landet för att dricka lite öl och normalitets återställning.
Trodde jag.
Så jag dansade till Baxendale - Music for girls och annat popsläng, varav de mesta va trallvänliga låtar eller låtar utan text.
Jag fan mig i slutet av kvällen sittandes vid ett bord fyllt av okända människor och pratandes glatt och ointressant. Vad jag fann lite intressant är hur olika två personer i en konversation tolkar saker när de hör varandra så pass dåligt. Detta kan ha att göra med nuvarande tjut i öronen. Nej, man måste inte gå på konsert för det.
Så begav jag mig efter det med dessa okända människor, som inte ens verkade känna varandra, med till ett korridors eftersläng på konstfacket.
Efter att ha insett att man inte ska gå på efterfest så börjar jag knalla hemåt och då hade jag ändå gjort ett tappert försök till verbala utkast på tre killar som höll på att somna, vilket bara inte kändes cool.
Jag somnade klockan fyra halv fem någon gång fram mot småtimmarna och försöker envist med baksmälla att sova mig vidare för att orka med Oscarsgalan som börjar vid ett halv två på natten till måndagen.
Detta misslyckas en del då The Scientist ringer mig, (kan hända att jag går över till svensköversättning vid tillfälle) och jag svarar;
"God Morgon" (raslig röst)
"Ah, ska vi ta den där fikan då?"
"Asså, jag har typ åtta kronor"
"Men va fan"
"Jag drack öl igår. Kan hända att jag har 23kr på kortet."
"Men oh,"
"Are you judging me?"
"...."
"Okej, jag skrapar ihop till en kaffe. När och var?"
"Det är vad jag undrar."
"Jag behöver en tid och en plats"
"..."
"...."
"Okej, vad sägs om String halv tre?"
"tre"
"Okej"
"...."
"...."
"Nej, halv tre"
"Okej, string klockan halv tre. Ses där då."
Jag gör mig i ordning för att hoppa in i duschen och får ett sms som poppar upp.
"Vi säger tre" Jag skrattar och fortsätter i tappert försök till att inte se allt för sliten ut.
Senare. En trappa ner på String.
Jag har nu betalat för mitt kaffe, som serverades i dålig mugg utan öra, med bara enkronor. Det här var inte för att jävlas. Men om man kan göra något omedvetet tillbaka för dålig service, så varför inte. Vi vet ju att alla går dit för inredningen i af. De e inte som om de e för någon speciallite. Deras bröd va slut, dom har aldrig bakad potatis som står på väggen att dom ska ha, kaffet smakar **bip*, men den här gången var det i alla fall drickbart. Vad mer, det är nästan alltid fullt? Påtår kostar typ 6kr och ja det allra underligaste.
Så vi satt på NB i varsin soffa mittemot varandra efter inte ha setts på kanske ett halvår eller så. Känns som längre. Konverserar flitigt om saker, beteenden och människor.
Till min högra sida så sitter det ett stort gäng kids i ett hörn och cafébiträde med rosa hår.
We´ll call her Kelly.
Ställer sig mitt framför The Scientist och pratar med dom om pannkakor. Hon ser inte efter för att se om detta beteende är okej eller ens ett försök till att flytta på sig. Efter kanske 60sek eller mindre eller mer så går hon där ifrån och gormar i trappan på väg upp om 100tals pannkakor etc. ej minnesvärda ord.
Så vi tittar chockerade på varandra och rycker på axlarna.
Efter ca 20 min eller så, så börjar folk gå förbi just där han sitter väldigt mycket.
Lite för mycket.
Till mesta dels så var det Kelly som de var ett jäklars spring på. Eller Ms Pinky kanske, Pinkhead. Eh, Kelly nock of.
Det var som att ha trillat ner i Alice kaninhål och sen när man klättrat upp, inse att man fortfarande är där.
Så jag och Mr Scientist blockerade gången mellan bordet och soffan han satt i och han flyttade över till en stol bredvid mig istället. Någon minut han gå förbi och snart gick Kelly i soffan istället. Detta var häpnadsväckande!
Vi började snart diskutera myrstigar och hur man vilseleder dem. Jag kom upp med idén att sprida ut kakor runt omkring för att få dom att ta en annan stig. Kidsen alltså.
Efter ca fem timmars kaffe hinkande och farsination över Kidsen och Kelly så gav vi upp på blockering och invecklade samtalsämnen.
Jag vinkade adjö och tog mig med tåget till Flempan för lite seriöst Oscarstittande.
När jag kommer dit blir jag varmt välkommen med massa mat. Champinjongräddsås. Mums. Det var sjukt gott.
Så var det till att fylla i score pads och sen skulle vi sova. Det var en kittlande spänning så jag kunde inte sova, kunde bara fundera och spekulera över nattens kommande event. Det plus att min kusin envist ville ha teven på, sen skulle vi byta plats, sen skulle vi prata. Bebis gråter bebis gråter. Sömn, sömn!
Slutligen så gick hon och la sig i rummet bredvid bebis och jag fick några minuters avslappning. Klockan blev fort 20 över ett och jag gick försiktigt runt och försökte vecka folk.
Röda mattan hade dragit igång. Och jag och CrazyJr. Tjatade ihop oss om chips. Oh, chips?
Kaffe, Kaffe, Kaffe! De va ungefär tre koppar kaffe tills jag gav upp då de inte satt in annan effekt i huvudet på mig mer än snurr.
Jag vet inte om jag vill gå med på att Rattatollie vann för bästa animerade. Men jag antar att jag inte kan göra så mycket mer.
Okej, men kolla trailer på persepolis, den bör ha vunnit hur som.
Se vad jag hittat!
(Här kommer förr förra årets midsommarafton. Hittade ett gamalt bloginlägg från en avlägsen plats. Observera att det är snart två år sen. )
Jag ville verkligen bara ha en lugn dag, hälst i solen på en filt i en park eller nåt och drika lite öl å så. Men nej. Jag kommer till långholmen efter det har spöregnat. Jag hade riktigt trevligt där faktiskt, kan inte klaga. En kille var precis på väg att bli i slängd när jag kom dit. Satt och drack öl på stranden.
Sen senare inte allt för långt efter det att jag anlänt, nån timme eller så, så börjar det plågsamma lidandet av en bilfärd till helvetet.
Vi klämer ihop oss. 5 tjejer i baksätet. Jag visste att det skulle bli så här. Någonstans kännde jag att jag inte skulle få kliva av, hur efterlängtat det än var.
Vi skulle till söderteatern. En krog. Jag ville verkligen inte gå på krogen på midsommar. Men just då hade jag nog gjort vad som helst för att få gå på krogen på midsommar.
Jag sitter bredvid en tjej som inte kan hålla käften i en sekund och som har piprösten, från helvetet, dit vi var påväg om du inte minns.
Och hon blev extremt högljud när hon pratade i telefon. Folk blir visst det när dom pratar i telefon.
När vi kommer in till stan så tycker hon i af att vi absolut måste följa med på fest någonstans i saltsjöbaden. "Solsidan" var den ända beskrivningen vi fick och det vet jag av anledningen till att det ordet blev insvetsat i örat på mig med en väldigt gäll röst som inte ville sluta.
Denna Lidingö stämma ville som sagt inte upphöra. Så som en iller inte kan sitta stilla, kunde hon inte hålla käften. Sitta stilla kunde hon väl inte heller i för sig. Men hon hade inte så mycket val när hon satt inklämd där bak. Jag satt bokstavligen fast och kunde inte röra mig. 5 tjejer i ett baksäte är 4 för mycket.
Fredde som skjutsade oss in till stan sa plötsligt i af att han inte hade något bättre för sig och kunde köra oss. Men jag tror han missade faktumet att vi skulle av.
Jag försökte i smått hopp peta på PurrPurr som satt i fram sätet och fråga om vi inte skulle ringa Snälli och kolla vad hon skulle göra. Vi skulle ju faktiskt möta upp henne och dra med henne ut, var tanken från början i af.
Dollface säger ett antal upprepade gånger att Gnälli klarar sig.
Det tvivlar jag inte det minsta på. Men jag ville kliva av.
Efter vi har snurrat runt i vad som känns som en evighet med en pipande iller i örat så får jag panik och måste av. Jag brydde mig inte hur eller var, bara av. Och som tur var så blev jag extremt kissnödig så jag fick dom att stanna bilen så att jag kunde huka mig någonstans.
Äntligen fick jag andas ut. Det kändes som friheten och jag hade säkert kunnat gå hem om jag bara visste vägen. Men tillbaka in i bilen blev det. Illern hoppade fram och PurrPurr vad gullig och hoppade bak så att jag fick sitta i hans knä i stället. Jag hade kunnat krama ihjäl honom av tacksamhet.
Snurret ute i vildmarken fortsatte, det kändes som om det aldrig skulle ta slut. En återvändsgränd efter den andra och en vägbeskrivning av någon som verkade jävlas med oss för skoj skull. Jag ville slänga illern framför spåret när vi passerade tågstationen. Det hade sätt kul ut. Splash!
Efter en jävla massa om och men så kom vi i af fram. Vilket på sitt sätt var värre kändes det som.
Hade hällre åkt tillbaka till stan. Men ur bilen blev det och upp till ett hus där det spelades schlagerlåtar. Som sagt, vi var i helvetet. Det finns ingen annan stans där någon spelar schlager låtar för att dom tycker att det är "party".
Öl fanns det fortfarande kvar, vilket jag då kände var en bra ide.
Jag tände en cigg och roffade åt mig en öl flaska som slutligen gled ned. Efter några cigg satte vi oss ner på ett par stolar i trädgården i en cirkel och jag kände hur allt började glida iväg. Hur saker runt om mig blev allt mer luddigt och ord blev obegripliga.
Japp, det var dags att hitta en trevlig liten buske. Det fanns ingen tid till att springa ned för trappan och ut i nåt dike. Det fick bli så diskret som möjligt. Jag hade lämpat handväskan i knäet på en polare och gått iväg. Efter första vändan var klar så ville jag bara lägga mig på gräset och somna. Jag visste att ja inte kunde hoppa in i bilen nu och få skjuts hem. Jag var tvungen att sitta där och vänta ut det värsta av illamåendet helt enkelt. Efter ett tag kom Dollface med en filt och sa att jag såg ut som Justin Timberlake i min hatt och att den klädde mig väldigt bra. Jag sa tack och undrade sedan hur det gick ihop. Men sa att det var väldigt snällt av henne att hämta en filt åt mig, jag höll på att huttra ihjäl mig.
Efter ett par timmar eller så, kände jag mig i af kapabel till att stå och gå utan allt för mycket illamående. Vi hoppade in i bilen tillslut och var snart inne i stan där vi stannade för att jag skulle få se på vidriga människor som käkar kebab mitt i natten. Och så PurrPurr och Fredde förstås.
Det satt en extremt tjock kille vid bordet intill och dreglade över sin feta mat och det äcklade mig något fruktansvärt. Jag kunde inte titta dit.
Jag gjorde allt jag kunde för att undvika honom, allt för att inte behöva spy igen. Tjejerna vi åkte dit med försvann iväg till tunnelbanan vilket jag tyckte var skönt. De var väldigt påfrestande att prata med och framför allt lyssna på.
Efter ännu en bilfärd så var vi hemma. Jag fick en fin röd hink vid sängen och ett glas vatten på sängbordet.
Dagen efter var det dags för migrän. Det var varmt ute och strålande sol då jag låg i en lägenhet utan persienner och rullgardiner och försökte sova. Snart gick migränen över och jag tittade lite på tv med PurrPurr som tog hand om mig. Han lagade mat åt mig och så såg vi på en film som jag antar var mer roande för mig än för honom.
Söndagen.
Dagen gick och jag mådde bra. Ingen bakfylla och ingen migrän. Tvungen att städa lite blev jag, vilket jag inte tyckte om, men för övrigt så var det helt okej. Kvällen kom och jag skulle åka hem. Då jag öppnade min handväska för att ta fram nycklarna. Som jag nästan alltid gör innan jag åker någonstans, så var dom inte där. Jag fick panik och rev igenom allt jag hade i lägenheten. Ett desperat letande efter något som förblev borta. Och jag kunde inte tänka mig att dom fanns någonstans.
Jag var tvungen att ringa till killen jag hyrt lägenheten av och berätta att jag för första gången i hela mitt liv hade tappat bort ett par nycklar, och jo. Det var hans nycklar.
Don´t Panic!
Jag har omedvetet dragit ner på sanslös mängd rökning, jag dricker kanske fortfarande lite för mycket kaffe, jag går till jobbet varje dag, jag städar (ibland iaf), jag tvättar, jag trivs med att bo själv (bortsätt från total ångest över trasig fot då ja verkligen hade velat ha någon bredvid mig som krama om mig och sa att allt skulle ordna sig och att jag inte är ensam), men nu är jag ensam och jag går på möten, utbildningar och företagsfester. Just det, där var det. Företagsfest. Inte bra att snubbla runt hur som helst.
Jag vaknar på morgonen när klockan ringer och måste gå upp för att stänga av den.
Aj! Vad har jag gjort?
Panik!
Trasig fot, vad i hel* har hänt?!
Minnena valsar runt i huvudet och börjar sakta men säkert komma tillbaka till tidpunkten på kvällen då jag snubblade ut genom en dörr, ut på en röd matta och mer än något annat så försökte jag snabbt upprätthålla balansen för att tända ciggen lite snyggt, var på jag säger nåt i stil med.
"Okej, jag är okej. Sånt som händer, ja klarar mig."
Folk omkring höjer lite smått på ögonbrynen och sluddrar ur sig.
"Tändare?"
Jag fortsätter senare ner för en lång och jätte läskig trappa, med den här röda mattan på som inte riktigt ligger efter formen på trappan, utan den är snarare utformad som en gigantisk rutschkana. Slutligen kommer jag ner med min kollega i ena armen och han upprepar sig något mycket.
"Lämna mig inte, vad du än gör, lämna mig inte ensam!"
"Jaja, de klart," säger jag och han presenterar mig för lite söta pojkar som börjar sjunga.
*sång* `Talk to me, tell me your name..` vilket lät som ett hip hop beat. Nu på senare eftertanke, tillnyktring och långsam läkning av fot, så börjar jag mer och mer fundera på om det inte är en textrad ur en Ricky Martin låt.
Han tyckte iaf att om han ringer in till kontoret så ville han att jag skulle sjunga så för honom.
Jag kommer knappt ihåg vad någon hette. Hur detta ska vara möjligt är en senare fråga.
Nytt irritationsobjekt som inte har något med kvällens händelser att göra är konstant dörr ryckande. Vad är problemet?!! Man drar brickan, drar ner handtaget efter det har sagt klick och öppnar dörren. Men nej nej, och vi är för övrigt ett halvt kontorslandskap som tvingas sitta och lyssna på detta konstanta dörryckande.
Helt oförståeligt och oväsentligt egentligen.
Så, under kvällen så blev jag runtdragen av en jätte gullig tjej som hette Alexandra och hon (var, enligt mitt tycke ganska lik Maggie Gyllendahl.) presenterade mig för massa människor på den här tillställningen.
Jag vaknade även upp med ett tiotal små gröna stjärnor på vänster armen.
Flashbacks.
"Du får skylla dig själv om du sträcker ut armen så där."
"Vadå då?"
"Eh, jag fick stjärnor överallt."
Saker ser lite suddigt ut.
Hennes kompis va riktigt söt i af. Dansade lite med honom innan jag dansade mig själv hemåt.
Panik när jag kommer till tunnelbanan och sista tuben har åkt.
Jag ringer snabbt min kollega efter det att jag har kollat bussen till Odenplan som inte går på en timme eller så. Hon råder mig snart att ta en taxi. Jo, men utan pengar så blir det liite svårare. Så jag öppnar första taxidörr och frågar var det kostar att åka till Sumpan. Han suckar tänker och mumlar lite och svarar snart att det väl kostar 250 eller så. Jag ser mig omkring efter onaturliga lösningar som ska poppa fram från ingenstans. Men Falkor syns inte till så jag frågar istället lite snabbt vad det kostar att åka till Odenplan där jag hoppas på en nattbuss. Han svarar snart att det väl kostar 90kr eller så.
"Taget!" jag hoppar in i bilen och säger gormar.
"Follow that car! And step on it!"
Egentligen säger jag
".......haft en bra kväll eller...?" följt av ytterligare tystnad.
Jag letar mig snabbt fram till hållplatsen som jag känner till sen tidigare och kollar upp tiden. Den bör vara här snart, så jag sätter mig ner och tänder en cigg. Efter att ha väntat en liten stund så sneglar jag på tabellen igen och panik! Jag tittade på fel tid. Jag kommer inte hem. Det går inte en buss förens på lördag. Jag ringer upp min kollega igen och hon försöker lugna ner mig.
"Jag skulle kunna gå".
"Hur lång tid skulle det ta då?"
"Jag vet inte, det tar ca 20 min med buss, så ungefär 7 timmar om man tar buss vägen då jag inte hittar!"
Jag hade egentligen för mig att det gick mycket fortare att åka bussen, men det tar ungefär så lång tid.
Så jag börjar sakta med några steg då jag hör en röst bakom mig som sa;
"Icke, bussen går fram till 03 någon gång. Den bör va här när som helst." Jag skiner upp och skulle kunna krama om den här personen. När jag vänder mig så känner jag mig som världens minsta människa då det här förmodligen var den största jag har sett IRL. Jag sätter mig istället vänligt bredvid honom och tackar för att han inte lät mig vandra iväg hur som helst. Och han konverserar glatt.
Jag vågar inte titta direkt på honom, men då han tar upp större delen av mitt synfält så har jag inte mycket val. Jag vet, jag är en ytlig och elak människa. Men jag är ändå tacksam och artig nog att prata lite med honom innan min buss kommer och jag stormar på den.
När jag kommer till jobbet dagen efter är följande vad jag får höra.
"Oj, du ser sliten ut."
"Hm, du ser verkligen ut som skit."
"Bakis?"
Etc andra saker. Folk kan va så påhittiga.
Så inget flyt alls den dagen, trasig fot. Nästan ingen som bryr sig, alla kommenterar mig och jag som ändå tyckte att ja gjorde ett bra försök i spegeln på morgonen. Missförstånd hit och dit. Vänta på tåg, när jag kommer till centralen så funkar inte det där rullbandet ner till blå linjen. Suck.
Idag blir det att skutta iväg till apoteket.
Imorn blir det att konka på trasig dator. Just nu vill jag bara gå hem eller ta en fika.
Och så va julen slut.
Så ännu en gång var man tvungen att vistas med bortskämda kids och deras trångsynta perentals. Eller egentligen så är väl the don och min elendiga far de som är värst. Resten bryr jag mig inte så mycket om.
Och jag tänker inte sitta här och predika om hur julen va bättre förr när det egentligen var så att man bara inte visste bättre.
Men kvällen var lyckad iaf då jag fick sitta och vänta en halvtimme vid stationen för att mitt tåg in till stan var inställt och sedan gick jag hornsgatan ned ända till den underbara vistelsen på Debaser. Där min söta lilla vän inväntade mig glatt och bjöd mig på en drink med bottennapp. Senare tvingade jag upp henne på dansgolvet och det gick väl inget vidare, fick i princip stå där själv och dansa, vilket jag i för sig inte har så mycket emot tills jag hittade en söt pojke att dansa med. Jag insåg inte ens hur snygg jag tyckte att han var förns vi hade stått på dansgolvet ett tag, det enda som störde mig och det är verkligen det ända jag har att anmärka på, var att han inte kunde hålla tyst om mitt ex, utan var tvungen att fråga saker hela tiden.
Jag svarar gärna på frågor, but I don´t wanna rub it in.
Efter att ha blivit stött på av ett antal underliga figurer så gick vi upp en sista gång på dansgolvet till en tryckare innen vi drog oss längs fram i garderobskön där han gulligt nog plockade ut min jacka och sen promenerade hem till honom. Han spelade bra musik för mig hela natten i köket där vi kedjerökte och hånglade friskt. Länge sen jag hade så trevligt.
Uppriktigt sagt.
Dan efter låg vi i sängen hela dan och kollade på film, sjukt mysigt. Sen promenerade jag till tunnelbanan och åkte hem.
Gårdagens äventyr bestod större delen av kvällen av att jag drack kaffe och kedjerökte medan jag försökte hitta någon som var sugen på öl. Vilket tog tid. Snart ringde en vän upp som redan sagt nej, och jag åkte hem till henne innan vi rörde oss förbi Vampyer lounges mysiga grotthörn. resten av kvällen bestod i stort sett av drinkar några öl och karlar som bör ha hängt på en fotbolls pub, men sjöng allsång till The Smith´s, Stone Roses och lite annat. Katastrof om man frågar mig. Bartendern skämdes när jag beställde en öl i baren.
Sen rörde jag mig med tuben till Hagis för att kvarta hos min vampyriske vän. Och tågresan frätte sönder mina luktsinnen för all framtid. Jag som redan trodde att det var kört.
Vad fel man kan ha.
Det var julens händelser med en tuch av senaste nytt.
Next New Years.
