Jobbet händelser
Vad ska jag säga.
Det är så mycket som skulle skrivas om som jag inte har hunnit med.
Jag skulle uppdatera er med en recension av Twilight eftersom jag var på förhandsvisningen och alltså såg den innan Världspremiären. Ha, ville bara skryta lite.
Sen skulle jag även ge er en uppdatering, då jag var på Stampen förra veckan och lyssnade på vad som visade sig bli något underhållande musik.
Jag hinner inte fylla i några av de här luckorna just nu, men kort eller långt så är det vad ni bör ha att vänta er från mig i nästa inlägg iaf. Det kan hända att det blir uppdelat.
Den här dagen var något underlig precis som alla andra dagar antar jag i för sig.
Jag började morgonen med att gå upp lite tidigare än vanligt för att komma i tid, vilket jag skulle ha gjort på pricken, om inte tåget var sent. Sen stod jag och kramades med ca tvåhundra pers på tåget, men från Karlberg till Centralen var jag mer eller mindre upptryckt mot glaset på dörren.
När jag traskade från tunnelbanan senare till jobbet så gjorde jag en missbedömning av vad jag trodde var asfalt och visade sig vara en gigantisk, och inte minst, djup vattenpöl.
PLASK! SUCK! BLÖT! AH! SUCK! Skvett skvett!
När jag kom till jobbet fungerade näst till ingenting alls. Mitt skrivbord gick inte att hissa upp, jag hade ingen nätverkskabel och mina system krånglade till sig hela tiden så att jag var tvungen att gå och fråga någon om hjälp eftersom min mail inte fungerade.
Snart var det lunch och idag skulle vi bli bjudna av jobbet.
Så vi begav oss tvärs över gatan där vi stod och spekulerade över drinktavlan.
De har en drink där som heter Myspys. Låter mysigt.
Den verkar god om det inte var för att jag inte kan dricka.
Sen skulle vi slå oss ned vid ett bord och gå och hämta mat i buffen. Inte helt konstigt så står jag sist kvar med något av beslutsångest och tillslut avslutningsvis vid brödet. Jag ställer ifrån mig tallriken för att undvika att tappa något. När jag plockar upp tallriken igen så faller min kniv av tallriken och rakt ner I deras fina trägolv. Den står alltså rakt upp med kanske en eller två cm ner i golvet.
"Hoppsan då" säger jag under massa ojandes runt omkring och drar upp kniven ur golvet igen. Kände mig lite som King Arthur med Excalibur när jag drog loss den eller någon annan cool referens ur en film.
Ber dock verkligen om ursäkt för att jag förstörde erat golv. Det var inte med meningen och jag antar att det är sånt som händer.
Mig iaf.
Ljusparty?
Ljusparty?
Jag vaknar på morgonen och tittar ut genom fönstret.
Går upp ställer om klockan, tittar ut genom fönstret igen, kryper ner bland mjuka kuddar, myser ihop, somnar.
Klockan ringer, jag vaknar, går upp, ställer om klockan, tittar ut genom fönstret igen, suckar, myser ner i sängen bland kuddarna och somnar och upprepar detta ungefär, tre eller fyra gånger till, med en halvtimme till tio minuters mellanrum.
Efter terapisession beger jag mig till jobbet och stannar till vid McDonalds, köper en kaffe och för ovanlighetens skull en muffin. På morgonen. Får samvetskval av att gå ut därifrån med en McD påse. Kaffet har jag inget emot, jag står för att dom har gått kaffe och att DN är gratis. Jätte trevligt.
När jag kliver in på kontoret så får jag känslan av att solbrillor hade varit en nödvändighet då jag blir bländad av ett vitt sken. Jag jobbar i ett glashus och det gick inte att se ut för att det var så mycket dimma. Visst var det illa tidigare på morgonen med, men inte så illa som det här kontoret har en tendens att få det att framstå. Jag sätter mig ner. Dricker av mitt kaffe och mumsar lite på min muffin.
Jag ser dömande blickar, men varför? Jag sitter inte och dömer er på fredagar när ni sitter och trycker i er godis och tuggar med smackande munnar och en person speciellt som inte kan låta bli att prata oavbrutet mellan tuggorna. Jag dömer inte er för det.
Jo det gör jag.
You´ve got Mail.
Han bad mig stänga av alla och meddela när detta var klart. Här är mailkonversationen.
Jejje:
Nu är alla avstängda
Dysan:
PUSS!!!!
Jejje:
Hihi*
Senare
Dysan:
Nu kan du dra igång Megasmisk igen :)
Jejje:
Okej. Men jag återkommer igen om den skulle vara dirty.
Senare
Jejje:
Macrot har varit dirty igen med ett sånt där error meddelande. Hur görs? Nu har jag stoppat just den.
Dysan:
Smacka upp han i brygga sedan för du in termometern tills du noterar 40 grader sedan ordinerar du 2 veckors vila :D
Jejje:
Om jag får motstånd då? Får jag ta till laxering för att få ut skiten då?
Dysan:
Motstånd gör bara det hela ännu roligare då man äntligen får bruka en hel del våld...
Skämt å sido så låt den vara avstängd och kör på de andra så länge
Jejje:
Okej. Jag ska göra det doktorn.
Men lavemang känns på nåt sätt okej att ge om det gäller en liten macro burk. Inte alls lika äckligt liksom.
Jag har en hammare och jag kommer att använda den, om han attakerar går jag till försvar.
Over and out.
Absurd Humor På Jobbet:
Jag kommer in på morgonen, sen som vanligt så ja missade tyvärr början av denna roliga dag. Som till och med innehåller en skvätt sol, vilket alltid är trevligt. Man ser liksom allt lite ljusare då.
The Cable Guy står vid sitt skrivbord och kliar sig i huvudet och ja skyndar mig raskt med att starta upp min dator och skicka ett mejl, till Blondie som inte är så blond längre, bakom mig och fråga om The Cable Guy hade förstått vad som hänt ännu och om han visste vilka det var som hade utsatt honom för denna förvirrning.
Hon svarade kort att han hade frågat ut henne men att hon inte hade läckt ut ett ord.
Han hade garvat lite bara.
Senare så visade han stolt upp för alla som kom förbi honom villket jobb de skyldiga hade gjort för en sådan förvirrning.
Vad som hände dagen innan var att några, utan att nämna namn. Jag skulle säga djuren i svingelskogen eftersom de är vad de är för mig. Men ett glatt gäng, de kan ja inte säga nåt emot.
De var iaf lite smått avundsjuka på att vissa, större delen av folket på kontoret hade fått åka till Frankrike för att åka skidor.
Så de gjorde en liten skeem mot de två som skulle ta detta på bästa sätt, vilket de gjorde. Men de va ett sju helsike jobb. De flyttade runt allt från kaffe koppar och fotografier till dataskärmar och datorer. Allt skulle kopplas om. Ja, de gick väl så där, ingenting rent tekniskt fungerade nu på morgonen.
De hade simpelt sagt bytt plats helt enkelt.
Men. Däremot så hade något lags in i denna skeem som inte hade något att göra med djuren i svingelskogen och detta förundrar mig mer än någonting annat. Och ja är fast besluten att försöka komma fram till vem det var som kapade sladden.
The Cable Guy insåg snart att nätverket inte fungerade. Han var tvungen att flytta tillbaka allt och koppla in det som de var från början. Men de fungerade ändå inte. Han rotade runt lite bland sladdarna och jo, den satt i, men den var klippt och fransad. Väldigt vackert. Och på den stod en lapp. "Nu är det slut lekt /MB" ´
Vem denna M.B är har jag inte en aning om. Om det är någon som försöker sätta skulden på djuren i svingelskogen eller vad de kan vara.
Jobbet går vidare. Tisslandes och tasslandes och till slut fick The Cable Guy reda på att det var Kathryn och the Crew aka Svingelskogen som stod ansvariga för förvirrningen kring de två arbetsplatserna. Men inte sladden. Vem kan ha utfört något så grymt som att klippa en sladd. Vad syftar de möjligen på när de säger att det är slut lekt. Kan de vara personligt riktat mot The Cable Guy?
Det skulle väl möjligen vara min första teori eftersom han kan göra sina på hopp genom humorns bisarra värld till och från.
Timmarna passerar sakta förbi medans ett av våra huvud system ligger nere och det finns inte allt för mycket att göra. Så vi jobbar på i en schysst takt.
Kl: 11:33 börjar det tjuta. Ett skärande ljud som folk inte förstår sig på. Vad kan detta ljud innebära. De flästa känner väl lite irritation över att ljudet inte stängs av så fort som möjligt eftersom de är väldigt distraherande att jobba i denna miljö.
Efter mycket järnverksamhet så börjar folk ta sina saker och gå. Även jag i detta läge. Folk fylls av förvirring, vissa lite oro. Men större delen av alla människor som jobbar här, och det är något visst med att jobba på ett telefonföretag, har telefonen klistrad mot örat och försöker i detta oljud att föra en konversation med, kund eller närastående och rör sig samtidigt i slow motion ut genom entrén. Tanken har inte ens slagit de här människorna att det kanske faktiskt brinner. Detta var iaf med all säkerhet ignen brandövning. Eller så ligger det i människans sega natur av skeptism till att något någonsin skulle hända dem.
När folk kommer ut så minns det ingenting från sin skoltid då läraren räknade in alla eleverna. Folk fortsätter att prata i telefon, andra snackar lite skit och står och röker, många drar på lunch. Vi är ett företag med tre våningar och securitas som jobbar i vår rec lyckades räkna in 22 personer. Ha, det är ju rena skämtet.
En lastbil hade backat in i sprinklerna nere i källaren fick vi senare reda på.
Men ingen förlust där då våra system fortfarande inte fungerar och jag sitter här och skriver denna blogg i brist på annat.
Jag undrar hur många smygfoton Blondie bakom mig har tagit idag. Jag tror jag måste döpa om henne snart. De funkar liksom inte längre. Snypeshot girl kanske.. nej. Catlady. Ja brukar jämt fräsa på henne när de är något. De e ju det enda språk hon förstår. *Prrr*
Datageni...Jag?! Va!?
Eftersom jag inte kan hitta något annat roligt att skriva om just för tillfället som är nu. Så drar jag upp en gammal mail konversation som uppstod mellan mig och en kollega då jag skulle installera ett program på datorn.
Jag:
Nu har jag hittat. Ska jag spara ner eller bara köra den?
Kan du komma och hjälpa mig?
Kollega:
Testa själv en gång datorn kommer inte att explodera... roppa på mig endast om det inte går... det är nyttigt för dig tro mig ;)
Jag:
Jag tror dig inte.
Tror du inte att jag nu är mer nervös en någonsin nu, för att göra något fel. Jag crasha lixom datorn igår..
Okej. Men säg bara om jag ska spara ner eller bara köra programmet så provar jag. Känner mig lite orolig när det kommer pop upp rutor som varnar.
Kollega:
Chooooose själv!!!!..... inget kan hända
Det här är delen då jag med ögonen ihopklämda i en skrynklig min och svetten rinnande ned för pannan av nervositeten klickar på en av de två alternativen. och det sa inte poff.
Jag:
Cool. Nu har jag två ikoner på skrivbordet som inte funkar.
Kollega:
Hahaa bra lös båda problemen =)
Det här är delen då jag ringer till supporten för att fråga hur det kommer sig att inget fungerar fast än jag tydligen fick ned programmen på datorn.
Jag:
Han satte mig på att lyssna på hiss musik. Tror jag ska kräkas ;p
Kollega:
Fågeldansen ?
Jag:
I wish.
Snarare I´m gonna throw you of a building and you will die. Haha
Och det är musiken som skulle ha varit på vägen ned.
Jag fick aldrig något egentligen svar på detta. Och hur det egentligen gick med programmet som jag försökte ladda ned förtäljer egentligen inte historien. Men eftersom jag fortfarande har jobbet kvar så kan vi ju gissa på att det förmodligen gick ganska bra tillslut.
This is the kind of thing you talk about in therapy dear.
Ja, jag känner att min alkohol konsumtion har gått upp. Ja, jag känner att det är patetiskt av mig att inte kunna gå en enda helg, vecka, månad utan att hälla i mig åtminstone en öl i veckan. Jag tycker verkligen om öl. Det ända som är godare än öl och en cigg är kaffe och cigg. Men jag tycker inte alltid om hur kaffe påverkar mig. Jag blir spattig och jobbig ibland och jag står inte ut.
Ibland kan jag se mig själv utifrån, hur jag beter mig, vad jag säger, och ibland vill jag bara hoppa på mig själv, få mig själv att sluta, hålla för munnen på mig. Men det går inte. Det är okontrollerbart och skrämmande.
Detta var vad jag tänkt skriva om idag, men eftersom min morgon fick en total vändning i morse så kommer jag ägna mig åt att skriva om min horribla morgon istället för något som skulle kunna tänkas vara intressant på något sätt.
Den började inte allt för hemskt då jag i lugn och ro gick upp på morgonen för att göra mig söt till jobbet.
Plötsligt hör jag ett pip. Var kommer pipet ifrån tänker jag.
Jag stänger av allt som det kan tänkas komma ljud ifrån och lyssnar efter riktigt noga. Pipet kommer igen och det är tre pip på raken efter varandra. Varför? Var ifrån?
Jag vandrar runt i lägenheten. Jag står i köket. Pipet känns avlägset. Jag står i badrummet och av någon anledning så känns pipet inte lika avlägset längre. Jag ställer mig i vardagsrummet och plötsligt så hör jag pipet klart och tydligt, jag ser mig om i vardagsrummet, letar efter allt potentiellt som skulle kunna pipa. Men vad kan det vara tänker jag?
Kan du komma på vad det kan va som ger i från sig tre pip åt gången med ca en minuts mellanrum. Skriv i så fall en liten kommentar vet jag, så följer jag upp med detta i nästa inlägg.
Jag skulle i af på en lägenhetsvisning klockan nio. Visningen skulle hålla på i 15 minuter och jag tyckte det var en väldigt kort tid för att visa en lägenhet, men visst, varför inte. Jag får skjuts av mor min som tog tid, precis som jag, från jobbet för att ta sig dit på visningen. Jätte gulligt av henne. Vi är till och med lite tidiga när vi väl anländer. Det står redan två spekulanter utanför porten som väntar på att gå in. När klockan är någon minut över nio så går vi in i porten för att åka upp i den klaustrofobiska hissen till 7: de våningen. När vi kommer upp så letar vi redan på namnet på brevlådan som ska stämma överens med personen som står på pappret vi fått hemskickat. Det gör det. Och till våran förvåning så är detta den enda dörr som ser misstänksamt osäker ut. Ringklockan fungerar inte. Så vi knackar på. Ingen öppnar. Vi står där i totalt 25 minuter och under tiden så hinner det komma fler människor. Vi börjar bli mer och mer upprörda och känner inte att det är så snällt av lägenhetsinnehavaren att bara skita i en visning när folk åkt från andra sidan av stan för att titta på den här lägenheten, folk har tagit tid från jobbet, pengar som aldrig kommer tillbaka. Det är inte okej.
Bostadsförmedlingen bryr sig inte om att jag förlorar pengar från jobbet för att åka dit och inte får se lägenheten. Dom kan inte stå som ersättningsskyldiga för det. Han som har lägenheten kan vi ju konstatera, fullständigt skiter i det.
Det finns ingen rättvisa i samhället. Det är inte okej. Min kära kusin och även Earl håller på att tjata om Carma hit och carma dit. Här anstränger man sig för att vara en anständig människa. Men jag orkar inte anstränga mig när jag ser att folk som beter sig som fullständigt skit mot typ allt som kommer deras väg får allt man någonsin kunde drömma om. Då är det något som inte stämmer. Det är inte så det ska va. De här människorna bryr sig inte alls om Carma eller inte. Men jag ska minsann. Jag vet inte var jag ska ta vägen när sånt här händer. Jag skulle i af trösta mig med min sedvanliga 7-11 fika. Killen i kassan förmodar att jag ska ha en kanelbulle bara för att bullen har fått en egen jäkla dag. Men nej. Jag vill inte ha någon torr jäkla 7-11 bulle. Jag skulle ha en choklad virvel. Punkt. Och en kaffe så klart.
Även denna morgon så kan jag inte gå ned för det där kullerstens He'etet utan att spilla en massa kaffe.
När jag väl kom till jobbet så var jag tillräckligt upprörd för att gorma ur mig lite till min kollega som tittade väldigt medlidande på mig.
Jag vill inte titta på den här lägenheten längre. Jag tycker att förmedlingen blir skyldiga att ge alla dom som skulle ha sett den en varsin lägenhet på nästan valfri plats. Eller en bättre kö plats.
Jag vill inte gå med på sådana här ansvarslösa beteenden. Varför ska jag straffas varje gång jag gör något fel när andra kan gå och göra hur mycket fel som helst och aldrig få skit för det och då är dom helt medvetna om det.
F*ck Carma!
Och han som skulle ha visat lägenheten! Han är skyldig mig minst 220kr för det här!
