triplesec

 
(De här bilderna var skapade som att ge en känsla på bild till hur det kändes efter vårt besök på Burger King.)

Börjar känna att det kommer bli stressläsning i helgen. (Generation Kill) Lika bara att få den nya bokklubbsboken klar så fort som möjligt. Och det är ju inte riktigt vår kortaste bok heller. Vad är det med dessa tegelstenar?
Nästa gång är det min tur att välja bok och jag har redan kommit fram till vad. Det är en trevlig liten sak på kanske 200 max 300 sidor. Visserligen på engelska den här också, men det får man väl välja själv om man kanske vill läsa den på svenska om de finns en översättning.

Men nu suger det verkligen i fingrarna att få ta saxen när jag kommer hem och klippa av luggen. Ja vet att det inte kommer bli som jag kanske skulle vilja. Men de spelar liksom ingen roll när jag väl har fått för mig något.
Så blir det och sen är jag lite osäker på om jag ska slänga i en till blondering om en vecka eller så eller om ja ska göra toning redan i kväll. Ja vill ju givetvis köra på toningen.. hm.. svårt det där.

Sen blir det väl läsning för resten av kvällen och så ska jag kolla på en av de underbara serierna jag följer. Ja har ju bara tre kanaler så ja har tre saker ja försöker följa. House, Lie to me och Kobra. Sen blir man lätt smått ofrivilligt kultiverad av att bara ha dessa kanaler och inget internet då ja har köpt till mig en jätte söt liten retro radio från clas ohlsson som sällskap till mitt kök. Och jag tror många kan känna igen känslan av när man ligger bekvämt på sängen och tänkte stänga av teven, nyheterna börjar och kontrollen ligger ända borta på v- bordet. Ingen hitt. Då blir det lätt att ja får en dos nyheter inmatat i huvudet ändå. Kan de klassas som våldtäckt för ögonen? Man kan ju i för sig blunda. Men då är de ju öronen. Och hålla för öronen och ögonen på samma gång har ja inte lärt mig ännu.
Ni får gärna slänga in tips om ni har.

Jag har även planer för en om möblering. Förhoppningsvis i helgen. Står verkligen inte ut med det så som ja har det.
Jag behöver få lite ordning och förändring. Har en del planer. Återkommer med ritning. 

Ah, det var en snabb uppdatering. Får se imorn hur håret blev. Får ta en före och efter bild så får ni trycka till.
Och jag vet att ja inte har skrivit något på min nya blogg ännu och jag ber tusen gånger om ursäkt för det. Jag vill, det vill jag verkligen. Men nu utan internet så känns de så svårt att klämma in det. Jag återkommer med när jag drar igång den.
Det här var bara en liten uppdatering eftersom jag vet att ja är extremt kass på att skriva nu förtiden.

Jag tänkte komplitera nu på bloggen med lite påskmys eftersom jag nu skriver så sällan.

Här kommer lite bilder från hur vår påsk såg ut i år. Eller iaf min.
Jag är vuxen nu så nej, jag får inga påskägg. Jag får köpa mitt godis själv.

(Dock blir det lite bakvänt i vad som hänt här nu, men det får vara så ändå)




Alla mina sötnosar på ett och samma ställe.
Vissa ville dock inte vara med på bild och jag ger en stor applåd till kockarna som var så duktiga och flitiga i köket.
Jag blev skit mätt! Och det var super gott.

Till och med mina grannar hade påskmys på min innergård där jag bor i förmiddagssolen.



Men jag tror ändå jag får ta och separera inläggen med de som hänt.

Resterande av påskhelgen var iaf jätte mysig. På lördag eftermiddagen så gick jag till Vitabergsparken och spenderade en timme med mig själv och en bok bland alla söta popare som satt och grillade och drack bärs och umgicks.

Sen åkte jag hem. Jag hade tänkt att åka till Debban en sväng på kvällen, men de blev inte av då det var så skönt att komma hem. Så jag lagade lite mat och fortsatte att läsa istället. Det var trevligt de också.

Så nu har vi officiellt dragit igång med bokklubben och redan haft vårt andra möte och ett tredje är inbokat.

Men för någon helg sen så var det första mötet då verkligen alla var med. Det var, super mysigt.

Vi var hemma hos Pija som bjöd på någon lins röra med ris som var förvånansvärt gott. Tyckte jag iaf.

http://www.calamityphysics.com/main.htm

 Det svenska omslaget.

 Alternativa omlag som även dom var coola. Men de på orginalspråk.

Boken som diskuterades var "Fördjupande studier i Katastroffysik".

Jag tycker att boken var bra. Men vi alla hade våra små saker som resulterade i omdiskuterande och även några fördjupande diskussioner kring vissa av karaktärerna som kändes överflödiga.
Det går inte ens att förklara hur roligt det såg ut när Big Red och Pija sköt över till varandra vems teori som var bäst och Pija efter en stund gick med på att hennes var nog bättre ändå. Ni är underbara helt enkelt.
Jag tackar, om så långt i efterhand, Pija för en super trevlig kväll och en hel del intressanta diskussioner som den här gången handlade mer om boken än sist.
Jag tyckte att i samtalsväg så var det ett strålande bokval och hade hoppats att fler höll med om det. Men alla har vi olika smak.

Jag minns inte riktigt om de här var en bok som vi rekommenderar vidare eller inte. De beror ju givetvis på person. Men hon var inget vidare på att knyta ihop de i slutet så ni som inte gillar att det hänger lösa trådar kring saker ska nog undvika att läsa den.
Det var dock just för att hon lät så mycket bli osagt som ja tyckte att det var intressant att prata kring den.


Jag ser iaf jätte mycket fram till nästa bokklubbsmöte som är snart. Och är jätte nyfiken på nästa bokval som är Wurpiz.
Deckare? Jane Austen?
Till nästa möte ska vi ha läst "Alkemisten". Jag är klar! Yeay!

Nu håller ja på att läsa klart slattarna på böcker som jag påbörjat och inte har kunnat avsluta av olika anledningar.
Och jag hör Big Reds fniss i huvudet över min kommentar kring det här. Men alla är vi inte lika snabba på att läsa.

Runt påsken blir det knytis och pyssel med kusinerna på fredagen, .... huh. Har inget annat planerat. En kompis kommer upp till stockholm och hälsar på vilket ska bli trevligt. Har försökt ta ledigt, men vi får se hur många det är som jobbar på torsdag om det går igenom.

Trevlig Påsk då!

Jag har varit med om min del underliga Nyårsfiranden. Inte minst förra året. Men det här årets nyår blev en ny typ av underlighet.

Under natten innan nyår så satt jag sömlös framför datorn fram till kanske fyra på morgonen. Tillslut somnade jag och vaknade upp runt tolv tiden då jag slog på teven. Senare visades en film som jag vill rekommendera till er med sådan filmsmak.

De älskande på café de flore
Les Amants du Flore

Det är en film om Simone de Beauvoir som tar sin plats i Frankrike under hennes ungdoms år och följer hennes resa genom att bli en känd författare.
Anna Mouglalis är otroligt vacker även utanför sin skildring av Simone i denna film.

 


Jag fortsatte sedan hem till Bid Red för att äta lite Ost och kex med vindruvor som serverades som plockmat tillsammans med små kyckling klubbor.
Senare samma kväll hade vi en hyperaktiv bebis som sprang runt och vägrade sova fram till någon gång vid halv två två in på nästa år. Hon hade mer energi än någon annan av oss. Jag ger Wurpiz cred för att hon orkade vara sånt stimulerande sällskap till henne. Jag och Big red var något utslagna. Men bortsätt från en något sömnlös natt så hade vi ändå väldigt trevligt.

När jag kom hem så la jag mig under dubbla täcken som var uppdragna till en något kall näsa.
Det drar något fruktansvärt i min lägenhet och lufsar jag inte runt i duntofflor så är det fluffstrumpor för att inte uppmuntra isbitar att lägga sig på fötterna mer än som det nu är.
Imorgon ska jag försöka komma iväg tidigt till jobbet så att jag kan kolla efter nya tofflor nere i Gallerian när jag har slutat.

Jag har även satt upp ett nytt, om något suddigt mål framför mig.
Jag har aldrig sett mig som en person som vill resa eftersom jag avskyr att flyga. Det är en av de värre typen av illamåenden jag utsatt mig för. Och jag avstår helst från saker, om jag kan som får mig att må dåligt.
Men efter att ha sett filmen här om dagen så fick jag sån lust att kanske åka iväg och upptäcka saker. Vad är jag inte säker på, men något. Se något.
Mina önskade resemål skulle i så fall vara.
England
Irland
Tyskland
Italien
Frankrike

Jag har länge velat åka på en tågresa bara för att se var den tar mig. Jag fick för mig att jag skulle göra det här med någon/några. Men jag har aldrig riktigt kommit fram till vem/vilka de skulle vara. Så jag funderar på att resa själv.
Jag antar att man ändå möter folk på vägen. Och eftersom jag inte kan mata min tomhet här så kan jag väl lika gärna leva med den och åka någon annanstans. För om bara för ett kort ögonblick så känns det som väldigt sällan den elaka känslan försvinner när den väl kommer tillbaka.
Om jag reser så kanske jag kan utvecklas mer som person. Veta mer om var jag vill hamna och vad jag vill göra med mitt liv och göra något samtidigt.
Jag behöver något mer mål som får mig att genom föra själva resandet. Men något ska man väl kunna komma på.
Jag har ju inte brottom just nu iaf.

Vi får väl helt enkelt se hur det artar sig.

Denna vinter har varit fylld av skeptiska tankar till att kunna fira en bra Jul och stor brist på snö.
Men allt verkade lösa sig till det bättre tillslut ändå.

Jag vaknade upp med stor ångest och känsla av misslyckande på morgonen då jag missade frukosten hos min Kusin. Jag hade problem med att sova flera nätter i rad och den här var tyvärr inget undantag. Rädsla av att Julklapparna skulle vara otillräckliga och något av en ångest över att jag fortfarande inte har handlat klart alla Julklappar.
Ett något stort hål i plånboken då hyran nu är högre, att jag nu måste betala för el och tv + bredband. Något jag inte tidigare behövt göra.
Efter mycket tankar, mycket illamående och bristande på motivation att göra mig i ordning och ge mig iväg, så kom jag tillslut iväg till stationen. Jag klev av i sthlm södra för att köpa en blomma och ta ut pengar. Jag hade önskat mig snö till Julafton i flera dagar, men det såg inte ut att bli någon.
Till min glädje så var blomaffären öppen och jag hittade en jätte fin blomma som inhandlades innan jag begav mig ut till bankomaten. Jag öppnade dörren och där framför mig virvlade söta små snöflingor runt i luften och nu kunde jag le igen.
Jag fick snö på Julafton. Det jag hade önskat mig mest hade gått i uppfyllelse.
Kanske är det något magiskt med Julen iaf?

Snart kom jag fram till Kusinerna och gick upp för backen med snö på näsan.
När jag kom dit saknades en kusin och min farbror. Ju mer det började närma sig Kalle Anka ju mer började vi oroa oss för att Farmor kanske kidnappat dem.
Men kvart i var alla där. Kusiner, farbror och deras morbror. Vi såg på Kalle Anka, vilket för en gångs skull faktiskt kändes riktigt trevligt. A-G var något rastlös och hade svårt att sitta stilla. Men så fort Kalle Anka var på tven så satt hon lugnt och snällt och tittade.

 Sen hade vi tänkt oss Julklapps öppning. Men så blev det inte då AG var i stort behov av att sova. Så vi förberedde med att duka upp Julbordet istället.
Efter en jätte god middag och när alla var proppmätta så dukades bordet undan. Och Julklapparna började delas ut av min farbror.
AG fick en hög med Julklappar hon säkerligen inte förstod sig på hälften av att allt var till henne. Det verkade iaf som att det tog en stund för sen jagade hon efter Wurpiz julklappar när de inte var till henne. Det var jätte gulligt. Men det var först när hon fick filmen. The one and onley som säkert egentligen skulle ha delats ut till henne allra sist.
Det var som om ett ljus gick upp kring henne som en aura.
Hon stod och trampade som om hon inte trodde att det var sant. Helt plötsligt var allt annat oviktigt.
Hon höll som förtrollad upp Teletubbies filmen, som om hon aldrig varit gladare över något annat i sitt ca ett och ett halv åriga liv. Hon började dansa lite gulligt.
AG: "Titti! Titti"
Big Red: " Nej! Vi ska inte titta på Teletubbies nu."

Vi försökte distrahera henne med andra Julklappar, men det mesta var rätt så ointressant då. Tillslut lyckades något avleda henne och filmen gömdes undan tills efter Julklappsutdelningen var klar.

Sen fick hon, helt överlycklig titta på TT.
 

Senare åkte en trött liten AG hem. Men inte efter att gulligt skuttat fram till alla och gett dem en kram.
Vi vinkade hej då och funderade på att titta på nån film. När jag slog mig ner i soffan gick Origentexpressen på teven, Så vi bestämde oss för att titta på den. Jag gosade ihop mig på Wurpiz och av nån anledning så var helt plötsligt den här filmen sjukt rolig att titta på. J-aa!

"He did it!"
"She did it!"
"They could have done it together!"
"But who did it then!?"

Det var skit roligt. Vi babblade nån timme innan jag somnade på vad som upptäcktes vara en något, obekväm och gnisslig säng. Men jag fick inte sova skavfötters med Wurpan eftersom hon anser att det är jobbigt när jag rullar ihop mig till en boll.

"EY! Ey Ey Ey!"




Eller ska jag säga Hohoho!

Så sitter man här. Dagen innan Julafton. Ingen snö och familjefejden är på högvarv, men skönt nog avlägsen.
Onda åsikter kastas från olika håll och det enda man kan göra är att försöka se hur absurt folk beteer sig och på något sätt avskärma det genom att skratta lite.

Så jag bör just nu. Slå in de Julklappar jag ska ha med mig imorgon.
Ta en Dusch.
Packa upp Kartonger efter flytten in i den nya underbart vackra lägenheten så är det en det kartonger som står och dräller i hörnen. Olyckligtvis så har jag ingen bokhylla och de hyller jag har, har inte blivit uppsatta på väggen ännu.
Jag längtar till att kunna köpa min säng som jag hoppas finns kvar.
Jag bör även Julpynta lite till och måla naglarna när jag kommit ut ur duschen så man känner sig lite om än obehövt ansträngd imorgon då en helt ny form av Julfirande tar sin start.

Jag kommer att vakna relativt tidigt för att åka till Kusinen och äta Julfrukost på andra sidan av stan.
Jag får dock inte upp min kladkammare just nu, så klänningen jag köpt till Jul kanske går oanvänd, vilket gör mig något irriterad.

Sen ska vi vidare till lunch hemma hos Faster och Farbror med kusiner och Guddottern.
Vet inte hur resten utav kvällen kommer att se ut eftersom det är väldigt okänd mark. Men det blir säkert jätte trevligt och massa god mat. Kommer få jätte ont i magen.

Har äntligen fått upp garderoben så jag har kläder imorn. Weeiiii! *ler*

Men nu är det verkligen på tiden att få lite Julklappar inslagna.

Berättar mer om Julklapparna efter Julen och all Drama som utan att ens behöva garantera kommer att uppstå.

GOD JUL

Snart iaf

Ingen morgon är den andra lik.

Igår när jag åkte till jobbet så var det isande kallt på väg till tåget.

Jag avnjöt min cigg på perrongen innan tåget kom och när jag promenerade gången till tunnelbanan på centralstationen så var doften som en våg av nybryggt kaffe och fika bröd.

Det var en helt underbar känsla att promenera i på morgonen. Finns det egentligen något som är bättre än doften av nybryggt kaffe på morgonen. Jag tror inte de är mycket.

Jag fortsätter genom den tjocka folkmängden, och för en gång skull brydde jag mig inte så mycket om hur överväldigande det brukar kännas med alla människor åt alla håll.

Jag tycker det är så trevligt att känna dofter på morgonen då det händer så sällan och eftersom en del av mitt luktsinne är förstört.

Jag orkar inte prata jobb, det är inte på något sätt intressant förutom att jag har börjat göra andras uppgifter för att hålla mig något stimulerad och inte somna.

Idag när jag var på väg till jobbet så var tåget försenat och jag såg en upp och ned vänd cykel utanför McDonalds. Så lite abstrakt kan man nog säga.

Imorgon har jag bett en kollega ringa mig ungefär klockan 06:00 eller något sånt när hon är på väg till bussen. Och då bad jag henne ringa mig och bestämt säga nåt i stil med:

"Kom igen! Kom igen! Upp med dig din slömas! Jag    vill    höra    vattnet    rinna!"

Vi brukade göra så på gymnasiet ibland när någon försovit sig. För att man ska höra vattnet rinna så måste man gå upp och sätta på nån kran och då är det mindre chans för personen att gå tillbaka till sängen och lägga sig igen.

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men min säng har blivit lite för skön på mornarna på senaste. Det är inte bra för mig.

Nu ska jag hem och läsa 100sidor. Mitt mål för idag.

Att bero på mål så har jag satt upp en liten lista för det, då jag har tydliga karaktärsdrag för bristande motivation, vilket jag till för ett tag sen såg som charmigt. Nu börjar jag bli orolig för mig själv. Eller inte så mycket mål som intresse områden som jag vill utveckla lite.

1. Så, jag köpte ju en Gitarr på semestern som jag vill lära mig spela på. Ser dock just nu ut som att jag får ta och hitta mig en annan "lärare" då min vän verkar väldigt upptagen just nu. Vet inte vem det skulle vara dock, känner tydligen inte så många som kan spela gitarr. Inte som kan visa mig iaf.

2. Jag har även som mål att lära mig spela biljard bättre. Vet inte hur det ska gå till då jag inte har någon att spela med. Men jag har funderat på det lite och ni vet hur man brukar ragga för att få sex, jag kan ju erbjuda en vända i biljard istället. Visserligen är det lite dyrare och inte lika gossigt, men det kan ju vara skoj.

3. Att lära mig ett nytt språk tror jag skulle vara intressant. Och jag tror att Italienska är vad jag dras mest till just nu. Funderade över franska ett tag. Men det kändes inte riktigt rätt.

4. Sen har vi ju även bokklubben som jag hoppas på kommer att utvecklas något så småningom. Vet inte riktigt hur. Men till en viss del så brukar ju saker sköta sig själva.

Det ska bli intressant att vakna imorgon.

(Till mitt försvar så har jag inte varit hos terapeuten på tre veckor.)

Igår efter jag slutat jobbet jagade jag runt på stan efter en bok som jag slutligen hittade.
Har fastnat för ännu en serie av skräplitteratur. Im hooked!

När jag kommer hem så åker jag hissen upp med två utbytesstudenter varav en bodde på samma våning som mig. Känns alltid lika oroväckande att öppna ytterdörren med folk man inte känner runt omkring. Han vinkade hej då och tyckte att de va coolt att ja bodde där.

På morgonen råkade jag försova mig lite grann bara och tog lite mer tid än vanligt på mig att göra mig i ordning. Jag slänger en sista koll på klockan och känner tveksamheten om jag kommer hinna med tåget eller inte.
Jag öppnar ytterdörren där tre glada utbytesstudenter står "Hello!"
"Eh, Hi!" säger jag och låser dörren. Dom väntar så att jag hinner med i hissen. Jag kliver in, känner mig lite små spänd. Jag brukade vara mer avslappnad med folk förut. Jag antar att det har sitt pris att vara själv lite för länge. Man sluter sig lixom och sen kommer typ ingen förbi den där stenmuren. Jag känner tillexempel ett stort obehag om någon tar tag i mig. Håller någon i mig för länge eller kramar mig för länge eller något annat som jag på det sättet inte är van vid blir jag typ tårögd. Inte för att jag är ledsen. Det är bara en följdreaktion som kommer. Det har inte varit ett problem förut. Men saker förändras ju hela tiden och jag har väl låst in mig själv lite mer än vanligt kanske. Vet inte. Nu skyggar jag lite för folk. Inte för att jag vill. Har bara blivit mer och mer vaksam.
Önskar jag kunde slappna av lite mer igen. Jag kanske bör dra mig ur den här ovanan snarast möjligt innan det slutar illa.

Det är heller inte det att jag inte umgås med folk egentligen. Men dom kompisar jag umgås med i stort sätt är alla nu i relationer och då blir det väl lite ensamt på min sida. Jag vet att jag har valt det av olika anledningar, men det förändrar inte att det är svårt.
Ibland känns det som att jag har valt fel. Men jag vet att jag gör det här för mitt eget bästa. Men jag vet också att det är nåt jag gör fel för annars skulle jag inte må dåligt på det sättet jag gör. Det är tur att jag mår så bra på andra plan så att jag slipper ha det som ett täcke över mig hela tiden. Jag gillar bara inte när folk drar upp det eller trycker det i ansiktet på mig. Eller andra heller för den delen.
Det är jätte trevligt om man har en relation, men vill man skylta onödigt mycket med den så kanske man bör göra det till andra folk som är i relationer. Jag gillar inte att folk måste påminna en hela tiden om vad man inte har.
Ja jag är ensam. Ja jag vill väl ha nån jag med så småning om. Nej just nu är kanske inte rätt period för mig.
Ibland måste man tänka på vad man behöver och inte vad man vill ha.
Jag vet att det förmodligen skulle bli helt fel att stressa in i något nu och jag vill inte pressa fram något.
Sen vill jag inte vara i en dålig relation bara för att jag inte orkar vara själv.
Det är helt onödigt och man mår bara ännu sämre utav det.
Jag vill hitta nån som är snäll och inte trasig.

Det är i för sig lite intressant varför vissa killar helt plötsligt verkar intresserade. Undra vad man gör för det. Jag tänker ju oftast inte på det, men givetvis så brukar man ju vara mer intressant när man mår bra. Jag kan inte säga att jag mår bra eller dåligt. Det är väl någonstans mittemellan just nu antar jag.
Men varje interaktion med människor jag inte känner som uppstår just nu så får jag bara panik och fly känslor och vet inte varför. Det är jätte läskigt. Känner mig oftast rätt dum efteråt.
Det verkar väl som att jag har någon tillfällig spärr uppe på nåt sätt och jag måste väl bara hitta någon sorts neutral mark.

Nu blev det lite mycket och tråkigt text. Men det var ett tag sen så det kanske tar sig snart.