Winterworld
Det är visserligen inte vinter än. Men jag ville bara lägga upp en jätte snygg bild med min favorit illustratör.
There is no Justice
Om ni orkar med lite mörker en stund så är ni välkommna in,
Annars så återkommer jag vid senare tillfälle.
http://interruptedfashion.blogg.se/
ElakaJulpynt
Under telefonkonversation med Limpan så påpekade jag att ja vill bli av med mitt elaka julpynt. Jag ifrågasatte vart jag kan göra av det egentligen.
Jag hade det i garderoben men där ville det inte stå. Attackerade mig varje gång jag gick in där. Så jag ställde det bakom en av köksstolarna. Nu attackerar den mina gäster istället.
Linn sa nåt i stil med suck suck suck och saker som jag redan provat.
Jag kanske bör ställa den på balkongen.
Det låter som en jätte bra ide.
Linda folie runt så att de håller till nästa år?.. Hm?. Om det åskar ute så måste det ju bli en sån där mikrovågsugn effekt.. eller?
Nej. Jag fattar inte.
När det blixtrar till när man kör folie i mikron, då bör det dra till sig åska om det är inlindat i folie.
Makes no sence. Och föresten så har ni säkert sån där åskledande manick som riktar blixten ner i gatan.
Det här måste vara det bästa samtalsämnet jag någonsin haft.
SMS konversation lite senare:
Linn: Sara kastade just en kontroll i mitt huvud. Undra om jag lindar in henne i aluminium om blixten slår ner i hennes huvud.
Jag: Du måste nog linda in huvet i folie innan blixten slår ner. Jag tror inte åskledare gäller för människohuvuden.
Synd!
Jag tror du missförstod. Blixten slår säkert ner i hennes huvud med folie eftersom hon inte är ett hus.
Men det skulle vara roligt, jag kan ta kort som du får ha på din blogg.
Deal. Behöver du folie?
Ja massa för hon har ju dreads, då blir ju huvudet massa stort?
Det blir som en julgran en stormig natt.
Åh do brinnande mänskig julgran.
Tänka sig så fint!
Men jag vill ha blid också!
Det blir en annan historia.
Den får du klura på för jag vill så höra den? Massa blod? Jag vill så träffa den där tjejen jag vill, ah tänk va porrigt!
To far.
Men snälla!
Sova sött.
Du med dröm vackra drömmar om mycket blod och svarta fåglar? Puss
Dom kallas korpar. Jag hör Tindersticks i bakgrunden. Sova. Pusss.
Dikten om Linnida
Dikten om Linn.
Det var en gång en flicka som hette Linn och hon jobbade bra på sina rim.
Hon var en flata som bodde på en gata.
Svart som natten och hon hatade verkligen katten.
Hon jobbade på ett fik och hade en grym fetisch för lik.
Hon kunde inte sluta plocka, trotts detta såg hon ut som en docka.
Hon älskade att skåla, men inte mer än sin Cola.
Kedjeröka var hennes grej, hon hade nästan alltid mer än en tjej.
Narcissist javisst.
Hon blev bestulen på sin vackra sak och det satte minsann eld i hennes bak.
Storhetsvansinne i hennes minne.
Hennes nalle sa bling, tje, tjing, Coues that was her thing.
Jag har vissa saker jag även måste dra upp.
Jag skrev den här dikten av ren coffeen överdos av Linn själv när jag satt och väntade på att hon skulle stänga. Hon frågade mig varför jag skrev i då form eftersom hon fortfarande lever och jag svarade att jag ska läsa den på hennes begravning. Om jag dör först så får den gå vidare till någon annan som kan läsa den på hennes begravning.
Förklaring nr två skulle vara synonymen på docka i Linns fråga. Hon frågade mig igår om jag verkligen tyckte att hon såg ut som en docka och jag svarade att det gjorde hon.
Porslins hy och perfekt på utsidan och ser söt och harmlös ut men egentligen så är dom ondska rakt igenom och vill att allt ska dö en våldsam blodig död.
You might think I´m wrong but that´s no reason to stop thinking.
Tuff tuff tåg vs Diagnonsens
Ångesten låg som mitt täcke över mig när jag tände ciggen efter att motvilligt vaknat upp dock ej klivit upp.
Jag satte på The Kills och lät mig sugas bort i ett mörker som inte längre är kvar.
Vår strålarna har nämligen envist tittat sig igenom persiennerna i min lägenhet.
Igår fick jag en diagnos.
Igår fick jag veta vad som är fel.
I certainly didn´t see that one coming.
I feel so alone.
Priser stiger något fruktansvärt om man tänker efter och att konsumera är absurt.
Folk får säga vad dom vill om att man ska ha bil och ta bussen bla bla bla. I don?t wanna!
Men lokaltrafiken är. Dyrt.
Men jag älskar tåg. Jag skulle kunna spendera en livstid till och från med att bara åka tåg. Start och destination är oväsentligt. Jag vill bara åka tåg och se vad som händer på vägen. Helst med en kaffekopp och en termos tillhands. Om man fick röka i kupén så hade ju det varit en dröm. Eftersom rökförbudet är så filtrerat så skulle det vara en dröm.
Blid på mig tagen av Söta Elli när vi stod i kön till TechNoir i helgen. "Thank you for making me pretty. Couse thats what counts."
VeckansRepeat
Blå ögon Blå
Läppstiftet på och nätstrukna ben
och när du slickat gatstenen ren
se och le jag tror du förstod
att thinner nog aldrig förtunnat
ditt blod
och fullmånen lyser som var den av
glas men molnen jagar och täcker
den snart och festen för natten och
dagen förresten och cocktails på
fat för att mildra tristessen jag vet
att du hatar det falska och fula
dina ögon är rena de ser inte
smutsen som vi
jag tror inte dina ögon vill tillbaks
de irrar blåa i en värld långt
härifrån
En sjuklig måne and bad moon
rise just try to behave and try to be
nice för under ärmen grinar
rakbladsbetten men du skrattar &
ler som om ingen har sett dem
en gin och tonic för att mildra
tristessen det är några som talar
där bortom terassen och jag vet att
du hatar de falska och fula för dina
ögon rena de ser inte
smutsen som vi
och jag tror inte dina ögon vill
tillbaks de växer vilda i en värld
långt härifrån
Offentlig våldtäckt för ögonen del2
Pratar med munnen full av godis. Hur mysigt är inte det? Yes I wanna know your favourite flavour of candy. NO I DO NOT!
Jag har ingen lust att titta på upplösningsprocessen medan du försöker föra en konversation med mig. Vem det än är som gör detta och vad det än gäller så är jag säker på att det kan vänta tills du tuggat färdigt och om jag någonsin gör det mot dig så vill jag att du säger till mig. Thank you very much!
Ahhhouha! *ett försök i att skaka av mig känslan av offentlig våldtäckt för ögonen.*
Is it better to burn out than fade away?
Jag känner väl bara att de e tråkigt att sitta ensam i min lägenhet och ingen som kommer och hälsar på mig, vilket ger mig noll motivation till att städa vilket gör att jag bara mår dåligt i röra.
Vilket är betydligt mer ansträngande än att må dåligt i ingen röra.
Jag kommer försent till jobbet nästan varje morgon vilket gör att jag får ångest över att gå till jobbet vilket gör att ja kommer ännu mer sent.
Allt är som onda cirklar utan avfarter. Jag behöver hitta lite avfarter, eller göra en U sväng.
Offentlig våldtäckt för ögonen.
För första gången beundrar jag T-centralens så kallade "konst" i "mosaik" i mellan gången från tunnelbanan till pendeln, när jag går där på kvällen, på väg hem.
Den påminner snarare drastiskt om toalett kakel som dom låtit en oinspirerad femåring få gå vilt med en tjock pensel och en variation av extremt plana färger.
Jag kan bara hoppas att ingen någonsin faktiskt kommer att lägga märket till detta horribla misstag som egentligen bör få vem som helst att vilja hänga sig i spottkoppen där jag nu tror att dom håller på att planerar ytterligare någon typ av konstnärligt misstag.
Antingen det eller så kanske julpyntet kommer väldigt tidigt i år.
Ett liv utan känsla.
Än en gång rullar jag runt i min egen självömkan full av frenetiskt rökande, ständig hunger och ingen aptit.
Vad gör man?
Terapi?
Vart kommer den här känslan ifrån? Eller kanske snarare bristen på någon känsla. Jag känner mig avdomnad i kropp och själ. Jag kan inte skratta. Jag bryr mig inte och känner ingen motivation till typ någonting längre.
Tre saker som jag vill göra:
Läsa
Sova
Röka
Saker jag måste göra:
Äta
Jobba
Anstränga mig så in åt **** för att få något gjort.
Så här efter lunch nu så funderar jag på att göra en liten till tattuering. Bara för att se om jag får tillbaka mitt sinne för känsla igen då. Jag vet verkligen inte vad som hänt. Jag vet bara att det finns typ inget läskigare än att inte känna något. Det är en näst intill obeskrivlig känsla som inte ens är en känsla, det är bara ett tom rum. Ett tom rum som måste fyllas upp med ork och något att göra antar jag. Jag vet bara inte vad. Jag vill ta det lugnt ett tag. Men inte under de förutsättningar som skapats runt om mig på senaste tiden. Jag vill ha motivation till att göra något. Något värt att göra.
Ledsen, men det här är vad som kommer skrivas om när det skrivs om nåt nu.
Det finns egentligen så mycket att berätta om saker som hänt på senaste tiden. Men allt är bara en rad händelser och det skulle förmodligen inte vara så intressant så fort det blev nedskrivet.
Jag kommer att hålla det för mig själv tills vidare.
Sprucken Spegel
Jag rullar runt i mitt melankoli, tänder en cigarett, tar ett bloss.
Låter röken sakta smeka mina läppar och jag inandas än en gång detta toxiska gift.
Stearinljusen brinner lågt i vinflaskor från en bortglömd fest.
Minnena är svaga, som ett eko fyller dom mitt huvud med svidande sanning.
På golvet ligger skärvor av en sprucken spegel.
En tår rullar sakta ned för min kind, försöker kväva gråten, minnen som tränger sig in.
Av ett vackert ansikte som ser sig i en sprucken spegel.
Det finns bara skärvor kvar av detta bortglömda ansikte, ett sprucket öde i en trasig flicka.