triplesec

Idag var sängen så där extra skön på morgonen och det var intill omöjligt att vilja kliva upp och möta dagen. Mest utav uppenbara skäl.
Ångesten låg som mitt täcke över mig när jag tände ciggen efter att motvilligt vaknat upp dock ej klivit upp.
Jag satte på The Kills och lät mig sugas bort i ett mörker som inte längre är kvar.
Vår strålarna har nämligen envist tittat sig igenom persiennerna i min lägenhet.
Igår fick jag en diagnos.
Igår fick jag veta vad som är fel.
I certainly didn´t see that one coming.
I feel so alone.

Priser stiger något fruktansvärt om man tänker efter och att konsumera är absurt.

Folk får säga vad dom vill om att man ska ha bil och ta bussen bla bla bla. I don?t wanna!
Men lokaltrafiken är. Dyrt.
Men jag älskar tåg. Jag skulle kunna spendera en livstid till och från med att bara åka tåg. Start och destination är oväsentligt. Jag vill bara åka tåg och se vad som händer på vägen. Helst med en kaffekopp och en termos tillhands. Om man fick röka i kupén så hade ju det varit en dröm. Eftersom rökförbudet är så filtrerat så skulle det vara en dröm.







Blid på mig tagen av Söta Elli när vi stod i kön till TechNoir i helgen. "Thank you for making me pretty. Couse thats what counts."