triplesec

Dikten om Linn.

Det var en gång en flicka som hette Linn och hon jobbade bra på sina rim.
Hon var en flata som bodde på en gata.
Svart som natten och hon hatade verkligen katten.
Hon jobbade på ett fik och hade en grym fetisch för lik.
Hon kunde inte sluta plocka, trotts detta såg hon ut som en docka.
Hon älskade att skåla, men inte mer än sin Cola.
Kedjeröka var hennes grej, hon hade nästan alltid mer än en tjej.
Narcissist javisst.
Hon blev bestulen på sin vackra sak och det satte minsann eld i hennes bak.
Storhetsvansinne i hennes minne.
Hennes nalle sa bling, tje, tjing, Coues that was her thing.



Jag har vissa saker jag även måste dra upp.
Jag skrev den här dikten av ren coffeen överdos av Linn själv när jag satt och väntade på att hon skulle stänga. Hon frågade mig varför jag skrev i då form eftersom hon fortfarande lever och jag svarade att jag ska läsa den på hennes begravning. Om jag dör först så får den gå vidare till någon annan som kan läsa den på hennes begravning.

Förklaring nr två skulle vara synonymen på docka i Linns fråga. Hon frågade mig igår om jag verkligen tyckte att hon såg ut som en docka och jag svarade att det gjorde hon.
Porslins hy och perfekt på utsidan och ser söt och harmlös ut men egentligen så är dom ondska rakt igenom och vill att allt ska dö en våldsam blodig död.

You might think I´m wrong but that´s no reason to stop thinking.