Sprucken Spegel
Jag rullar runt i mitt melankoli, tänder en cigarett, tar ett bloss.
Låter röken sakta smeka mina läppar och jag inandas än en gång detta toxiska gift.
Stearinljusen brinner lågt i vinflaskor från en bortglömd fest.
Minnena är svaga, som ett eko fyller dom mitt huvud med svidande sanning.
På golvet ligger skärvor av en sprucken spegel.
En tår rullar sakta ned för min kind, försöker kväva gråten, minnen som tränger sig in.
Av ett vackert ansikte som ser sig i en sprucken spegel.
Det finns bara skärvor kvar av detta bortglömda ansikte, ett sprucket öde i en trasig flicka.
Kommentarer
Trackback