triplesec

Denna vinter har varit fylld av skeptiska tankar till att kunna fira en bra Jul och stor brist på snö.
Men allt verkade lösa sig till det bättre tillslut ändå.

Jag vaknade upp med stor ångest och känsla av misslyckande på morgonen då jag missade frukosten hos min Kusin. Jag hade problem med att sova flera nätter i rad och den här var tyvärr inget undantag. Rädsla av att Julklapparna skulle vara otillräckliga och något av en ångest över att jag fortfarande inte har handlat klart alla Julklappar.
Ett något stort hål i plånboken då hyran nu är högre, att jag nu måste betala för el och tv + bredband. Något jag inte tidigare behövt göra.
Efter mycket tankar, mycket illamående och bristande på motivation att göra mig i ordning och ge mig iväg, så kom jag tillslut iväg till stationen. Jag klev av i sthlm södra för att köpa en blomma och ta ut pengar. Jag hade önskat mig snö till Julafton i flera dagar, men det såg inte ut att bli någon.
Till min glädje så var blomaffären öppen och jag hittade en jätte fin blomma som inhandlades innan jag begav mig ut till bankomaten. Jag öppnade dörren och där framför mig virvlade söta små snöflingor runt i luften och nu kunde jag le igen.
Jag fick snö på Julafton. Det jag hade önskat mig mest hade gått i uppfyllelse.
Kanske är det något magiskt med Julen iaf?

Snart kom jag fram till Kusinerna och gick upp för backen med snö på näsan.
När jag kom dit saknades en kusin och min farbror. Ju mer det började närma sig Kalle Anka ju mer började vi oroa oss för att Farmor kanske kidnappat dem.
Men kvart i var alla där. Kusiner, farbror och deras morbror. Vi såg på Kalle Anka, vilket för en gångs skull faktiskt kändes riktigt trevligt. A-G var något rastlös och hade svårt att sitta stilla. Men så fort Kalle Anka var på tven så satt hon lugnt och snällt och tittade.

 Sen hade vi tänkt oss Julklapps öppning. Men så blev det inte då AG var i stort behov av att sova. Så vi förberedde med att duka upp Julbordet istället.
Efter en jätte god middag och när alla var proppmätta så dukades bordet undan. Och Julklapparna började delas ut av min farbror.
AG fick en hög med Julklappar hon säkerligen inte förstod sig på hälften av att allt var till henne. Det verkade iaf som att det tog en stund för sen jagade hon efter Wurpiz julklappar när de inte var till henne. Det var jätte gulligt. Men det var först när hon fick filmen. The one and onley som säkert egentligen skulle ha delats ut till henne allra sist.
Det var som om ett ljus gick upp kring henne som en aura.
Hon stod och trampade som om hon inte trodde att det var sant. Helt plötsligt var allt annat oviktigt.
Hon höll som förtrollad upp Teletubbies filmen, som om hon aldrig varit gladare över något annat i sitt ca ett och ett halv åriga liv. Hon började dansa lite gulligt.
AG: "Titti! Titti"
Big Red: " Nej! Vi ska inte titta på Teletubbies nu."

Vi försökte distrahera henne med andra Julklappar, men det mesta var rätt så ointressant då. Tillslut lyckades något avleda henne och filmen gömdes undan tills efter Julklappsutdelningen var klar.

Sen fick hon, helt överlycklig titta på TT.
 

Senare åkte en trött liten AG hem. Men inte efter att gulligt skuttat fram till alla och gett dem en kram.
Vi vinkade hej då och funderade på att titta på nån film. När jag slog mig ner i soffan gick Origentexpressen på teven, Så vi bestämde oss för att titta på den. Jag gosade ihop mig på Wurpiz och av nån anledning så var helt plötsligt den här filmen sjukt rolig att titta på. J-aa!

"He did it!"
"She did it!"
"They could have done it together!"
"But who did it then!?"

Det var skit roligt. Vi babblade nån timme innan jag somnade på vad som upptäcktes vara en något, obekväm och gnisslig säng. Men jag fick inte sova skavfötters med Wurpan eftersom hon anser att det är jobbigt när jag rullar ihop mig till en boll.

"EY! Ey Ey Ey!"




Eller ska jag säga Hohoho!