triplesec

Så, igår berättade jag att jag lyckades bränna mig mellan fingrarna på ciggen. Man känner sig rätt så snopen kan jag säga.

Så vi var på väg till Debaser Medis för den så länge omtalade konserten.
Lite kö när vi kom dit. Alla hade lyckats splittrats upp på vägen dit.

Men vi fann alla tillbaka till varandra tillslut.

      (Im sorry, I got carried away.)

    ( I was there, pure vampirism)

Och så började det.



   
    
   
   

Här någonstans blev det problem på scenen och bandet gick av och skivor spelades under en stund.

  

Sen börjades det igen.

  (What! Är det en ficklampa.) Jo det är det.

  Det var grymt och roligt. Jag tyckte det var as bra och snart kom ljuset igång som det skulle igen. Jag anser att det var starkt jobbat och genialiskt genomfört. De bästa underliga fel kan bli till det bästa. Det är saker som folk kommer minnas. Folk kommer minnas att de lös med en liten ficklampa på scen att de fortsatte trots de och att de gav gärnet. (Med undantag för er som inte minns något av den kvällen förstås. Vissa klarar ju inte av att hålla alkoholen... hm.. )

    

     

Nåt i den stilen såg det ut innan dom avslutade allt en andra gång och sen försvann in bakom scenen.
Troligen verkar det inte som att Yvonne kommer att göra något mer. Vi kan väl bara hoppas på fler kvällar som den här.
Otrolig livad föreställning. Helt fantastisk bra musik körde dom resten av kvällen. Det gick helt enkelt inte att sluta dansa. Det var som ett oändligt dansmaraton.
Dom körde alla gamla klassiker. Brittpop indie pop till mesta dels.



Sen fortsatte vi dricka lite. Jag köpte mig själv en lite Jackie D. Det kändes underligt eftersom jag tidigare under kvällen hade halsat ur min egen flaska hemma.

 Här står folk och snuskar sig till Håkan. Det var nog ända gången alla jag kände slutade dansa och bara observerade den klängiga hoppiga folkmassan som var som en gigantisk liknelse till en massorgie av kladd och slabb. Sen gick vi ut och tog en cigg. Eller vad som kallas för massivt kedjerökande när man går ut och ställer sig i rökrutan.
  

Och innan vi gick så var vi ju tvugna att dra tag i Henrik för att få en bild. Jag och Em dvs.

 

Sen promenarade vi mot tunnelbanan pratandes i mun på varann om vilken fantastisk kväll. Otroligt bra konsert och kedjereaktionen av bra musik efter spelningen som jag inte kan tänka mig att någon har varit med om på det sättet på länge. Det är den här typen av kvällar vi spatserar söder om kvällarna letandes efter. Aldrig trodde vi nog att vi skulle finna den på Debban Medis av alla ställen.
Lokalen är nämligen något opersolig stel och ser ut lite som ett försök till ett högstadiedisko. Eller undvika menar ja. Eller ah. Well, you get the picture. haha.
Men det är ett bra ställe för en bra spelning, även om det känns lite personligare på Debaser slussen. Å andra sidan blir det väl inte mer persoligt än så där.

Sen bar det hemåt, där det till min förvåning åskade.

 mys pys.

   Snozze I tell you.