triplesec

Jag har absolut inga kommentarer om Melodifestivalen och jag tänker inte diskutera det.

Jag tänker dock stolt dokumentera att jag i Lördags efter Melodifiaskot begav mig till Dabaser för att själv gå på konsert själv. Helt ensam, ingen med mig. Fick inte tag i en enda som ville hänga med, ingen som kunde eller ville. Ja kände mig smått hopplös måste jag säga.
Vadå gå ut själv. Det kan man väl inte göra. Vad är poängen med det?
Jag har då aldrig sett någon med det. Men där stod jag i kö i alla fall, helt nykter.
Naturligtvis så började jag prata med någon i kön som gav mig en kram för att ja stod där helt själv. Antingen så var det därför eller så var det för att jag inte kunde hålla käften en sekund? eller så va det för att ja gav honom två kr till garderoben så han kunde hänga in sin jacka.
Ludd.
Saker jag gör när ja känner mig obekväm/Uttråkad:
Kedjeröker
Pratar för mycket eller inte alls
Dricker för mycket, (inte nödvändigtvis alkohol)
Pillar med naglarna
Läser innehållsförteckningar på allt och lite till.

Jag är inte säker på vad folk hette den här kvällen, men jag minns att många hette Kalle och Mattias. Är det ett vanligt namn eller? Jag minns även misstolkning av en del namn som jag inte direkt kan förklara då ja inte minns vad de egentligen hette. *skäms* Nej, inte egentligen men jag antar att jag kanske bör.
Så ja kände mig kanske inte helt ensam, plus att det var ganska mycket folk där så de är väl ganska svårt att egentligen känna sig ensam även om jag brukade vara bra på att göra det förut.
Konserten var bra, men jag tyckte nog att den förra spelningen på Debban var lite bättre. Men introt var jätte kul och jag kände mig nöjd med att det avrundades med en favorit.
Efter konserten hittade jag NeggoDan som hade stått i kö under hela konserten och såg sista låten. Så ja, han va lite extra neggo, vilket ja inte tänker hålla emot honom.
Sen hittade jag även lite annat folk som ja kände igen och lite annat folk som ja inte kände igen, men som envisades med att prata med mig ändå.
Jag och Simon skulle gå ut och röka och ja sa till honom att vi inte fick gå ut med flaskan eftersom klockan va för mycket. Men vi gjorde diskretion på högnivå och slank med de ut i af. Puffade lite och smet in igen, helt osedda. Dom brukar vara ganska uppmärksamma med sånt ändå. Det va kul.
Jag hyser stor misstänksamhet mot tysta människor. Jag kräver naturligtvis inget av någon. Och om man känner att man inte har nåt att säga så ska man väl inte göra det. Men vad är de om? Om jag pratar med någon så kan man ju prata tillbaka. Om någon pratar med mig så pratar jag tillbaka. Om dom inte är jätte otrevliga då jag går därifrån. Gillar att låta folk stå själva och känna sig dumma. Det känns okej med mig på nåt sätt.

Jag kommer att gråta när Debaser rivs. Jag kommer att demonstrera ihop med säkerligen ett hundratals andra popfolk. Det går inte. Popen kommer att dö med Debaser, det är den sista genuina Klubben som finns kvar. Det är inte bara en klubb dom river. Jag kräver ett godkänt substitut! Och Debaser medis är inte att tala om. Ace fyller inte heller kriterierna. Det finns inget ställe som Debaser.
Metropolis finns ju inte längre. Popaganda las ner. Vi har inte längre något kvar som riktigt uppmuntrar oss förutom musiken. Vi behöver Debaser. Jag behöver det. Jag är säker på att det finns många andra som känner likadant. Det måste gå att upprusta slussen utan att riva det här. Det måste finnas nåt sätt att bevara det på.

Okej, jag måste verkligen gå på lunch nu, men jag känner att det här är en viktig fråga.
Vi har tur som har fik och lite pubar kvar i af.