Portishead
Förlåt men jag kan inte.
Igår gick jag ner till Pet Sounds och köpte den nya Portishead skivan. Jag hade läst någon trevlig recension om den och hade blivit så nyfiken att jag inte kunde bärga mig. Jag var tvungen att köpa den och lyssna på den omedelbums. Så jag gick in på Pet Sounds plockade ner skivan från hyllan. Den var inte svår att hitta alls. Jag blev glatt överraskad när jag såg att skivfodralet hade rundade kanter. Det kändes väldigt snyggt på nåt sätt.
Jag köpte även en bok om Greta Garbo. She is sertenly Devine.
Senare försökte jag även att leta reda på boken 100 years of solitude. Tänk den hade dom inte. Man kan ju tycka att det är en bok som bör finnas då den vann Nobelpriset 1972.
Men existensen verkar ha upphört något.
Så jag köpte Trainspotting istället. Det stod på den att den bör säljas i fler exemplar än bibeln so, I´ll give it a go.
Jag kommer sen hem och sätter på skivan. Jag glider runt och plockar lite i lägenheten medan jag lyssnar. Jag lägger mig ner på sängen. Någonstans in i femte låten eller så, så ringer jag min kusin och pratar lite med henne om den. Känner mig lite tveksam.
Så lägger vi på.
I morse funderade jag lite kring det här med vad man kan säga om den och hur jag ska beskriva hur jag kände för den.
Jag är fortfarande inte helt säker. Men jag kan säga så mycket som så här.
Jag gillade vissa låtar, de var klockrena. Tvåan t ex. Tror den hette Hunter. Jätte mysig låt.
Till stor del så låter Portishead fortfarande som Portishead, inte jätte mycket har förändrats där. Deras sound är fortfarande densamma. Jag antar att det även är det soundet som många utav oss Portishead älskare var rädda för att dom skulle ha tappat när dom kom ut med den nya skivan.
Men ni vet hur experimental musik låter så där väldigt. Inte bra. Något i den stilen lät det här och jag tänker inte förneka det bara för att dom tidigare gjorde två helt perfekta skivor.
Det låter även som att Portishead någonstans försökt att Rippa sig själva. Det känns som att dom försökte lägga dit nåt lite extra som inte bör vara där.
I vissa låtar som jag gillade så fann jag vissa pålagda ljud som fick mitt huvud att vilja sprängas ut över vardagsrumsbordet.
Jag blev dock inte allt för besviken då jag inte hade förväntat mig så mycket och det är ju faktiskt så att vissa skivor växer lite på än. Det här kanske är en sån där skiva som man måste ta sig tiden att tycka om. Men jag tror inte det.
leprechaun
Okej, dom kanske inte är elaka. Men dom är lite busiga.
Plus att jag tror att dom anser männsikor vara allt för giriga.
A farmer or young lad captures a leprechaun and forces him to reveal the location of his buried treasure. The leprechaun assures him that the treasure is buried in an open field beneath a particular ragwort plant.The farmer ties a red ribbon to the plant, first extracting a promise from the leprechaun not to remove the ribbon. Releasing the leprechaun, he leaves to get a shovel. Upon his return he finds that every weed in the field has been tied with an identical red ribbon, thus making it impossible to find the treasure.
Suck
Jag försöker aktsamt göra en transformering då jag ska komma i tid till jobbet. Äta mat, vilket inte är så illa som det låter och vilket heller inte är så lätt som det låter.
Problemet förekommer ofta vid matlagning. Brist på fantasi och faktumet att jag är ensam. Jag tycker inte om större delen av människor men jag hatar att äta ensam.
Och jag är synnerligen inte särskilt förtjust i envetna personer heller.
Jag vill umgås med folk som inte dömer mig och jag vill inte ha "vänner" som näst intill konstant och indirekt kallar mig dum för att jag är yngre och mer omedveten än de. Ja må inte vara den smartaste men ta en titt på er själva innan ni dömer brukar jag jämt få höra, så var så snälla.
Vad det gäller mig så anser jag inte att jag dömer folk för att göra saker jag skulle kunna göra bättre utan snarare att om man ska ge sig på något så kanske man ska anpassa sig efter sin egen kompetens lite bättre innan eller lära sig om det inte bara är för skojs skull. Men i pretentiösa försök så bli inte förvånade om saker hamnar på kant.
Bara för att man har läst om något i en bok eller i tidningen gör det inte mer sant.
Näst intill allt som skrivs är byggt på en teori eller fantasi eller har jag fel? Hur mycket går att egentligen bevisa? Vad bygger vi faktumet att vi finns på? Smärta?
Varför lever vi om vi inte vill? Rädsla?
Nog för att jag drar ur mig en massa dagliga verbala osanningar, men jag är oftast medveten om det och säger inte att det är sant om någon frågar mig eller ifrågasätter mig. Im very bendy. Ah... pffh.
Så, nu är jag trött på strafftal.
Senaste nytt.
Lördagen ingick underligt kringsträvande på Tech Noir och efterfrågan på cigg av en ännu mer underlig karl i en ännu mer underlig mustasch.
Gnolade mig hemåt full som en ?.. (hitt på nå) , har ett vakt minne av att jag bokade tvätt tid. Måste dubbelkollas.
Dagen efter detta var det ett evigt fram och tillbaka spring efter extrem lathet mycket pg a bakfylla. Vilket jag anser att alla i världen är berättigad till. Försenad till födelsedags kalas.
I shamed myself.
Med en extra väska på axeln, med en blytung bok i på säkert 800 sidor eller så och en kaffe termos i handen så var jag i alla fall på väg.
Ett icke fungerande huvud i ett antal timmar. Något som inte var déjà-vu utan endast en enkel känsla av upprepning när jag satt på tåget, och vid en period kändes det som att varje station tåget stannade vid var densamma och där ingick samma namn som, i min bakfylle hjärna, skränades ut i högtalaren. Samtidigt som jag tycker mig se ut genom fönstret och där samma skulpturer av, vad jag har för mig är Axelbergs t-station, svischar förbi en ca tre eller fyra gånger.
När jag kommer fram försöker jag te mig osynlig.
Inte det lättaste.
En dyngtrött bebis hälsar glatt och jag tar min tårtbit och smiter in ibland folket och kryper upp bredvid min kusin och försöker göra mig så liten som möjlig med än en kaffe skvätt i handen. Ett mastodontiskt meningsutbyte uppstår om vad vi ska äta efter detta och jag smiter ner i porten och tar en cigg på utsidan innan jag vågar mig upp igen.
Senare till påfrestande kalas med släktingar och sen vidare hemåt efter en lång kväll.
En halvtimmes väntan på Huddinge station varav jag kröp ihop till en boll på bänken varje gång ett snabbtåg passerade.
Vidare till Stockholm Central där jag fick vänta i ytterligare en halvtimme innan mitt tåg kom. En halvtimme som jag spenderade på att gå igenom sortimentet inne på pressbyrån. Inte särskilt mycket intressanta pocketböcker må jag säga. Jag köpte slutligen nån skitdyr strunt tidning som innehöll en film som verkade något strunt den med, men bara för att göra väntan värt besväret. Vilket jag inte är säker på att det var.
När jag kliver av tåget och kliver in genom dörrarna till trappan ned så slår en lukt emot mig som jag inte kan beskriva med andra ord än blöt hund. Jag har tydligen än en gång misslyckats kolossalt med att rubba hela luktsinnet. Även om jag gärna får för mig det ibland.
Upp i hissen.
Den ger nu mera ifrån sig ett gnisslande ljud som jag snabbtänkt som jag är, relaterar till ljudet på kassetten i The Ring. Inte nog med att man har underliga grannar. Ibland kan den även ge ifrån sig ett dunk i innersta väggen. Jag ser ändå det här som säkrare än att ta trappen. Som sagt. Vet ni hur underliga människor det bor i min port.
ElakaJulpynt
Under telefonkonversation med Limpan så påpekade jag att ja vill bli av med mitt elaka julpynt. Jag ifrågasatte vart jag kan göra av det egentligen.
Jag hade det i garderoben men där ville det inte stå. Attackerade mig varje gång jag gick in där. Så jag ställde det bakom en av köksstolarna. Nu attackerar den mina gäster istället.
Linn sa nåt i stil med suck suck suck och saker som jag redan provat.
Jag kanske bör ställa den på balkongen.
Det låter som en jätte bra ide.
Linda folie runt så att de håller till nästa år?.. Hm?. Om det åskar ute så måste det ju bli en sån där mikrovågsugn effekt.. eller?
Nej. Jag fattar inte.
När det blixtrar till när man kör folie i mikron, då bör det dra till sig åska om det är inlindat i folie.
Makes no sence. Och föresten så har ni säkert sån där åskledande manick som riktar blixten ner i gatan.
Det här måste vara det bästa samtalsämnet jag någonsin haft.
SMS konversation lite senare:
Linn: Sara kastade just en kontroll i mitt huvud. Undra om jag lindar in henne i aluminium om blixten slår ner i hennes huvud.
Jag: Du måste nog linda in huvet i folie innan blixten slår ner. Jag tror inte åskledare gäller för människohuvuden.
Synd!
Jag tror du missförstod. Blixten slår säkert ner i hennes huvud med folie eftersom hon inte är ett hus.
Men det skulle vara roligt, jag kan ta kort som du får ha på din blogg.
Deal. Behöver du folie?
Ja massa för hon har ju dreads, då blir ju huvudet massa stort?
Det blir som en julgran en stormig natt.
Åh do brinnande mänskig julgran.
Tänka sig så fint!
Men jag vill ha blid också!
Det blir en annan historia.
Den får du klura på för jag vill så höra den? Massa blod? Jag vill så träffa den där tjejen jag vill, ah tänk va porrigt!
To far.
Men snälla!
Sova sött.
Du med dröm vackra drömmar om mycket blod och svarta fåglar? Puss
Dom kallas korpar. Jag hör Tindersticks i bakgrunden. Sova. Pusss.
Dikten om Linnida
Dikten om Linn.
Det var en gång en flicka som hette Linn och hon jobbade bra på sina rim.
Hon var en flata som bodde på en gata.
Svart som natten och hon hatade verkligen katten.
Hon jobbade på ett fik och hade en grym fetisch för lik.
Hon kunde inte sluta plocka, trotts detta såg hon ut som en docka.
Hon älskade att skåla, men inte mer än sin Cola.
Kedjeröka var hennes grej, hon hade nästan alltid mer än en tjej.
Narcissist javisst.
Hon blev bestulen på sin vackra sak och det satte minsann eld i hennes bak.
Storhetsvansinne i hennes minne.
Hennes nalle sa bling, tje, tjing, Coues that was her thing.
Jag har vissa saker jag även måste dra upp.
Jag skrev den här dikten av ren coffeen överdos av Linn själv när jag satt och väntade på att hon skulle stänga. Hon frågade mig varför jag skrev i då form eftersom hon fortfarande lever och jag svarade att jag ska läsa den på hennes begravning. Om jag dör först så får den gå vidare till någon annan som kan läsa den på hennes begravning.
Förklaring nr två skulle vara synonymen på docka i Linns fråga. Hon frågade mig igår om jag verkligen tyckte att hon såg ut som en docka och jag svarade att det gjorde hon.
Porslins hy och perfekt på utsidan och ser söt och harmlös ut men egentligen så är dom ondska rakt igenom och vill att allt ska dö en våldsam blodig död.
You might think I´m wrong but that´s no reason to stop thinking.
Batik?
Håller på att leka lite med "penslar" och sånt.
Practices makes perfect I hear.
Vet inte vad man ska kalla det här. Jag var väl ute efter nåt sorts abstrakt och kreativt och så blev det så här. Blev lite avbruten med. Men så får det bli så här då. Kanske fortsättning. Vet inte.
Dagens färg. Tröja, nagellack, kjol, jacka varför inte en liten bild med.
Citera mera Del5
Ursprungskälla:
Det är det filminspelning runt oss på .... och följande regler gäller:
Svart kostym och blå eller vit skjorta
PLUS: att vi måste städa på skrivbord och bänkar, så att det är rent och snyggt!
Inspelningen kommer att hålla på 20-40 minuter och känner man att man inte vill vara med, så får man gå undan...
Ta det med Era kollegor, så att de är informerade och följer klädreglerna.
// Ursprungskällan
Vår chef:
Är det ett skämt så här på fredagseftermiddagen?
Vad gäller för tjejerna, svart långklänning?
I så fall tror jag det blir ganska tomt borta hos mig...
// Chefen
Ursprungskällan:
Inget skämt och långklänning behövs inte, men vill dom vara med så behöver dom ha "kontors" kläder, dräkt, kostym etc.
Det ska se ut som en ekonomiavdelning när de filmar, därav klädvalet.
Och det måste vara svarta "kontors kläder"...
Det går även att lämna sin plats och ta en fika...
// Ursprungskällan
Vidarebefodrat från Chefen till Samordnaren:
Hej!
Kan du informera om detta.
Verkar inte klokt. Det bästa är kanske att hålla sig undan...
// Chefen
Onödigt tänkande?
Mörkret faller
För er som vet det så ville jag bara denna morgon informera om att det är väldigt svårt att duscha i mörker. Man kan tro att det går lika bra, men icke. Det tar mycket längre tid än vanligt och för er som är medvetna om mina rengöringsrutiner, så kan ni tänka er att detta tog tillräckligt lång tid för att göra mig 30 min... OKEJ! 45 minuter sen till jobbet idag.
Efterlyses. En lång, trevlig karl som kan byta min badrumslampa.
Jag försökte ställa mig på toalettstolen igår, men jag nådde inte upp ändå.
Skaffa en stege tänker ni.
I Most certainly will NOT!
18:07 igår
När blev allt så extremt tråkigt?
Det känns bara som att saker och ting har trillat ner i ett hål av meningslöshet.
Värdelöst.
Känner mig som fem år ungefär och tankemönstret som cirkulerar är förmodligen ingen annan som kan påverka än just mig. Och det pågår något i den här stilen:
Ingen som tycker om mig. Vad är det för fel på mig? Varför kan inte jag ha något intressant att prata om? Varför kan jag inte hålla käften? Varför kan jag inte komma i tid till någonting? Varför klarar jag inte av att vara ensam? Varför klarar jag inte av att umgås med människor? Varför är alla så korkade? Varför är jag så pucko? Varför måste jag göra allt själv? Varför måste man alltid göra allt tillsammans? Varför måste man gå till jobbet? Ja måste gå till jobbet!
Röksugen, måste röka, får inte röka. Oh, cigg! Sockersugen.. hm.. kanske vill ha lite godis, en kaka. Kaka, kaaaka, Kaffe.
Oh, fika. Dags att gå hem.
Jag antar att vi alla har en hel del underliga tankar som strömmar kring oss.
Citera mera Del4
Jag glider in på McDonalds för att köpa min morgon kaffe som jag känner att jag gör mig förtjänt av de mornar jag kommer från terapeuten. Jag tar även Kulturdelen som har ställts för sig vilket kändes som en lättnad då jag inte alltid hinner läsa hela tidningen. Min tur.
"Oh, En svart kaffe tack!"
"Vill du ha mjök i?"
"....."
"....."
"Nej tack!"
Hon kom på sig en stund efter hon sagt det. Oboy, was her face red!
Jag glider in på jobbet och får en dubbel frukost och det står godis på skrivbordet. "sockersött"
Godiset består av blå smilegubbar, lakrisgrodor och sockerbitar.
B frågar: "Är det nån som har smakat dom blå?"
Jag svarar: "Ja"
B: "Vad smakade dom?"
Jag: " Jag vet inte, fråga Sarah"
B: "Meh!"
Vad? Det var inte jag som åt den blå, men jag såg att Sarah gjorde innan, och hon frågade bara om det var nån som hade smakat dom blå. I done nothing wrong. I have no shame.
Förvirring ala de Fun
Onsdag.
Att bero på det här med att blanda ihop folk.
Onsdags. Förra veckan, sitter jag på Muren och ser på när Limpan stuttsar runt bakom disken och ropar "Alex" ......"Alex"
"Alex" vän lutar sig åt sidan och ser på Limpan "Han heter faktiskt Viktor"
Limpan slår sig själv i pannan och fortsätter förvirra honom med Alex lite till. Jag sitter och små skrattar. Så typiskt Limpan tänker jag och tar en till klunk kaffe.
Torsdag.
Jag sitter på Café String med The Scientist och han försöker förklara för mig att han har blandat ihop två tjejer och hur sjukt detta är. Jag försöker borsta bort detta men nej, det ska in tydligen. Så gång på gång får jag en förklaring på det här tills jag hittar en del i det som faktiskt roade mig lite.
Vi rör oss vidare och hyr en film sen tar vi tuben till Centralen där vi ska ta pendeln.
I rulltrappan så står han och ska berätta något och mitt uppe i denna förklaring till något ytterligare som börjar kännas disträ så störs jag av att någon stirrar på mig. Jag tittar tillbaka och killen i rulltrappan som tittar på mig ler lite smått och jag försöker komma på vem det kan vara. Om det är någon jag känner.
Jag försöker ytterligare en gång lyssna på tidigare samtalsämne men samtidigt så upplever jag det som att killen i rulltrappan inte släpper mig med blicken. Han vinkar.
Jag ser mig hastigt omkring. Ingen annan där vad jag kan se.
Det slår till i huvet på mig.
"Men det är ju du, Alex. Hej!" Säger jag och börjar berätta för honom om dagen innan då Limpan förvirrade honom med Viktor vilket jag tyckte va kul.
Han skrattar. Jag frågar vart han ska. Han svarar att han ska träffa en kompis, jag säger att jag ska hem och laga mat och han säger att han redan ätit. Jag svarar.
"Va trevligt. Det va kul och se dig i af" säger jag och han svarar nåt i stil med;
"Det samma, vi ses säkert snart igen."
Jag pladdrar vidare med The Scientist. Vi sitter på tåget som givetvis blir fördröjt. Vi är mellan Karlberg och Sundbyberg och ska gå av i Sundbyberg.
Rösten i högtalarna;
" Det kommer att gå väldigt segt fram till Sundbyberg. Så fort vi PASSERAT Sundbyberg så kommer det att rulla på utan problem. Alltså VÄLDIGT segt fram till Sundbyberg. Först när vi har PASSERAT Sundbyberg kommer det att rulla på ordentligt."
The Scientist ser sig om som rösten kom från taket och säger;
"Visst, stampa på oss lite extra när vi ändå ligger ner."
Fredag.
Efter en lång dag, vakna upp med mardrömmar. Jobbet segt. Så kom ja slutligen fram till Muren.
Jag kliver in och har tidigare pratat med Limpan om att jag träffade på Alex på Centralen i rulltrappan.
Alex och Limpan står i kassan när jag kommer in och Limpan skakar på huvet och lika väl Alex.
"Vem var det du träffade igår egentligen?" Frågar Limpan mig.
"Ah, det var inte jag i af" Skrattar Alex.
Rödheten i mina kläder börjar gå ut i huden och jag känner en plötslig förvirring och tittar på Alex.
Nej, så såg han nog inte ut.
Jag sätter mig ner och äter och pratar lite vilt kring det här. Det kan inte ha varit Viktor. Eller?
Vem var det? Jag kan inte tänka mig att det är någon jag känner och i vilket fall.
Varför sa han inte att jag förmodligen blandat ihop honom med någon annan?
To be continued.
Lördag.
Trodde väl inte att det tog slut där. Helgen är ju inte slut än.
Jag hade tvätt tid från kl 11 på "morgonen" till 15:00.
Jag står och väntar på att det ska tumlas klart. Jag plockar ut mina saker och "viker" ihop lakanen. En kille kommer in i tvättstugan och pratar i mobil. När han lagt på säger han nåt i stil med.
"Öh, du. Du e väl haj på de här!? Ja orkar fan inte läsa asså."
"Eh, ja vet inte... Det beror väl på vad det gäller antar jag."
Jag tar mina saker, ställer tillbaka en av vagnarna jag använde mig utav och går fram till honom och synar honom kort. Försöker undvika ögonkontakt.
"Tvätta, är det de här du behöver hjälp med?"
"Ja asså palla läsa"
"Tvättmedel, sköljmedel, gradantal, start." Ja pekar vad som är vart. Han tittar förvirrat på mig och suckar.
"Men de här då? Och vadå. Vad menas med det här och hur gör man bla bla bla bla bla."
Han påminner mig om en del killar som brukade mobba mig på mellanstadiet.
Tillbaka till nutid.
Observera att jag stod kl 15:20 på en lördagseftermiddag. Men en rosa rutig kappa, rufsigt hår, en grön knä kjol, kängor och gårdagens smink. I wish I had my sunshades. *Rock star*
"Känner du ett behov av att tvätta i 95g?" Frågar jag kort.
"Men det står ju vittvätt."
"So?"
"...."
"Ta 40 eller 60. Behöver du mer så kanske du ska byta tvättmedel." Sneglar på hans euroshop tvättmedel som står på tvättmaskinen, ser ingen antydan till att han skulle ha funderat på att använda sig av sköljmedel. So stupid.
Lära sig tvätta innan man flyttar hemmifrån. Yao!
Senare samma dag. Jag går tillbaka till sängliggande stadie, framför teven slumrar jag till celebrity poker showdown telefonen ringer. Pratar kort med mamsen som vill att jag kommer över på middag på söndagen. Jag somnar om och vaknar halv åtta. WOW!
Okej. Vad ska jag göra nu då? Slå kusinen en signal.
Hon säger att hon ska ringa upp.
Slår en signal till The Scientist och han säger att han ska träffa mitt "ex", skyller på låg batterinivå. Jag förmodar att det bl a är pga obehagligt samtalsämne. Klick.
Jag ringer upp Calle som går med på att hyra film och kollar hur det är med mig. (Mådde inge vidare, med influenser från gårdagen då jag kände mig relativt övergiven.)
Lisa ringer upp mig och vi konstaterar kort att The Scientist inte känner att folk i hans omgivning är tillräckligt destruktiva utan han behöver mer och tar till som medel mitt "ex". (Som kanske inte är en destruktiv person i sig, men det är väldigt destruktivt att umgås med honom).
Fick ett gulligt mess dagen efter om att det hade blivit för mycket, men jag tvivlar på att det spelar någon roll. Och jag är även fullt medveten om att han förmodligen kommer att läsa detta vid något tillfälle. High there! *Vinkar*
Men för att lämna det och komma fram till poängen med denna smått förvirrande kväll.
Eller dag.
I put my face on.
Lämnade lägenheten för att hinna med tåget så att jag skulle vara vid videobutiken i tid.
Jag klänger mig fast vid disträa tankar på väg till T-banan och när jag står på perrongen och det plingar för mitt tåg att komma in så börjar jag känna att mina skor känns konstiga.
Jag har tagit på mig två olika kängor. En lite kortare än den andra och den kortare var med skridskosnörning och spännen på sidan och det har inte den andra. *Rock Star*
Försent för att vända. Jag kliver på tåget och tänker tänker tänker att om någon kommenterar på att jag har olika skor på mig så säger jag att jag är på väg till en temafest och jag valde schizofren. Ha.
I min bittra lilla värld så lyckades Calle ändå muntra upp min negativa tankebana och följande dag så mådde jag inte lika dåligt längre.
Jag gick ut med mina miss matchande skor, lämnade tillbaka filmen och åkte hem.
Söndag.
Jag kommer hem och börjar plocka lite. Jag har ställt in för att åka till Flempan där min kusin fyller år. Känner mig lite för instabil för det och väljer istället middag hemma hos mamsen som jag inte känner mig allt för fit för heller och avvaktar lite väl länge. Gör mig i ordning och när jag står inne i badrummet och ska tända lampan så smäller den till. Inte en lampa i hela lägenheten funkar helt plötsligt. *Suck*
Jag skyndar mig iväg och kommer knappt på tåget för att det är så fullt. Key Retro ringer mig och säger att hon såg mig på väg in i tåget men att jag sprang bort till den andra vagnen istället. Så vi bestämmer oss för att vänta på varann när vi kommer fram och hon berättar att hon ska bli "granne" med mig typ. Cool eftersom jag inte känner nån där jag bor.
Jag kommer fram till Stationen och kliver av tåget. Ultrablont. WOW! *Another Rock Star*
Hon artigt berömmer (Detta pga roligt synonym val) min sminkning och vi beger oss båda till snicker snack i mataffären also known as Recap.
Jag hälsar någorlunda artigt på hennes mamma som vi träffar på där inne.
Hennes mams betalar för varorna och Kay Retro står och pratar med mig och jag ser redan då på henne att det är något som glömts bort i all Recap. Vi lämnar butiken och på väg ut så vänder sig Recap och tittar på sin mams.
"Men våra grejer då? Tog du dom eller?!"
"Aja, vi hörs" säger jag och lämnar brottsplats förvirring.
Jag lämnar mamsen mätt någorlunda belåten med nya proppar.
Måndag morgon.
Jag har nu bytt min första propp. Jag kan se i mörker igen och badrumslampan är definitivt trasig.
Muren
Okej.
Imorse vaknade jag upp i kallsvett och tårar. Värre dröm har jag aldrig haft. Det ända jobbigare att vakna upp med är panikångest och andningssvårigheter.
Det påstås att man bearbetar saker och utvecklas när man drömmer mardrömmar. Ganska häftigt men det var inte det här.
Jag föredrar att hålla mig till orealistiska och övernaturliga mardrömmar. Det känns på nåt sätt lite lättare att koppla bort sen när man vaknar på morgonen.
Snart ska jag iväg från jobbet och sätta mig på ett café i Gamla Stan. Men först så vill jag bjuda på lite konst som jag hoppas kommer att komma upp på våran hemsida så småningom, tillsammans med lite annat. Kika gärna in. Står länkat under "WorkingProgress" Vi har inget upplagt ännu.
Trevlig helg. Ching!
Tuff tuff tåg vs Diagnonsens
Ångesten låg som mitt täcke över mig när jag tände ciggen efter att motvilligt vaknat upp dock ej klivit upp.
Jag satte på The Kills och lät mig sugas bort i ett mörker som inte längre är kvar.
Vår strålarna har nämligen envist tittat sig igenom persiennerna i min lägenhet.
Igår fick jag en diagnos.
Igår fick jag veta vad som är fel.
I certainly didn´t see that one coming.
I feel so alone.
Priser stiger något fruktansvärt om man tänker efter och att konsumera är absurt.
Folk får säga vad dom vill om att man ska ha bil och ta bussen bla bla bla. I don?t wanna!
Men lokaltrafiken är. Dyrt.
Men jag älskar tåg. Jag skulle kunna spendera en livstid till och från med att bara åka tåg. Start och destination är oväsentligt. Jag vill bara åka tåg och se vad som händer på vägen. Helst med en kaffekopp och en termos tillhands. Om man fick röka i kupén så hade ju det varit en dröm. Eftersom rökförbudet är så filtrerat så skulle det vara en dröm.
Blid på mig tagen av Söta Elli när vi stod i kön till TechNoir i helgen. "Thank you for making me pretty. Couse thats what counts."
You´ve got Mail.
Han bad mig stänga av alla och meddela när detta var klart. Här är mailkonversationen.
Jejje:
Nu är alla avstängda
Dysan:
PUSS!!!!
Jejje:
Hihi*
Senare
Dysan:
Nu kan du dra igång Megasmisk igen :)
Jejje:
Okej. Men jag återkommer igen om den skulle vara dirty.
Senare
Jejje:
Macrot har varit dirty igen med ett sånt där error meddelande. Hur görs? Nu har jag stoppat just den.
Dysan:
Smacka upp han i brygga sedan för du in termometern tills du noterar 40 grader sedan ordinerar du 2 veckors vila :D
Jejje:
Om jag får motstånd då? Får jag ta till laxering för att få ut skiten då?
Dysan:
Motstånd gör bara det hela ännu roligare då man äntligen får bruka en hel del våld...
Skämt å sido så låt den vara avstängd och kör på de andra så länge
Jejje:
Okej. Jag ska göra det doktorn.
Men lavemang känns på nåt sätt okej att ge om det gäller en liten macro burk. Inte alls lika äckligt liksom.
Jag har en hammare och jag kommer att använda den, om han attakerar går jag till försvar.
Over and out.
