triplesec

Onsdag.

Att bero på det här med att blanda ihop folk.

Onsdags. Förra veckan, sitter jag på Muren och ser på när Limpan stuttsar runt bakom disken och ropar "Alex" ......"Alex"

"Alex" vän lutar sig åt sidan och ser på Limpan "Han heter faktiskt Viktor"

Limpan slår sig själv i pannan och fortsätter förvirra honom med Alex lite till. Jag sitter och små skrattar. Så typiskt Limpan tänker jag och tar en till klunk kaffe.

Torsdag.

Jag sitter på Café String med The Scientist och han försöker förklara för mig att han har blandat ihop två tjejer och hur sjukt detta är. Jag försöker borsta bort detta men nej, det ska in tydligen. Så gång på gång får jag en förklaring på det här tills jag hittar en del i det som faktiskt roade mig lite.
Vi rör oss vidare och hyr en film sen tar vi tuben till Centralen där vi ska ta pendeln.
I rulltrappan så står han och ska berätta något och mitt uppe i denna förklaring till något ytterligare som börjar kännas disträ så störs jag av att någon stirrar på mig. Jag tittar tillbaka och killen i rulltrappan som tittar på mig ler lite smått och jag försöker komma på vem det kan vara. Om det är någon jag känner.
Jag försöker ytterligare en gång lyssna på tidigare samtalsämne men samtidigt så upplever jag det som att killen i rulltrappan inte släpper mig med blicken. Han vinkar.
Jag ser mig hastigt omkring. Ingen annan där vad jag kan se.
Det slår till i huvet på mig.

"Men det är ju du, Alex. Hej!" Säger jag och börjar berätta för honom om dagen innan då Limpan förvirrade honom med Viktor vilket jag tyckte va kul.
Han skrattar. Jag frågar vart han ska. Han svarar att han ska träffa en kompis, jag säger att jag ska hem och laga mat och han säger att han redan ätit. Jag svarar.

"Va trevligt. Det va kul och se dig i af" säger jag och han svarar nåt i stil med;

"Det samma, vi ses säkert snart igen."

Jag pladdrar vidare med The Scientist. Vi sitter på tåget som givetvis blir fördröjt. Vi är mellan Karlberg och Sundbyberg och ska gå av i Sundbyberg.

Rösten i högtalarna;

" Det kommer att gå väldigt segt fram till Sundbyberg. Så fort vi PASSERAT Sundbyberg så kommer det att rulla på utan problem. Alltså VÄLDIGT segt fram till Sundbyberg. Först när vi har PASSERAT Sundbyberg kommer det att rulla på ordentligt."

The Scientist ser sig om som rösten kom från taket och säger;

"Visst, stampa på oss lite extra när vi ändå ligger ner."

Fredag.

Efter en lång dag, vakna upp med mardrömmar. Jobbet segt. Så kom ja slutligen fram till Muren.
Jag kliver in och har tidigare pratat med Limpan om att jag träffade på Alex på Centralen i rulltrappan.

Alex och Limpan står i kassan när jag kommer in och Limpan skakar på huvet och lika väl Alex.

"Vem var det du träffade igår egentligen?" Frågar Limpan mig.

"Ah, det var inte jag i af" Skrattar Alex.

Rödheten i mina kläder börjar gå ut i huden och jag känner en plötslig förvirring och tittar på Alex.
Nej, så såg han nog inte ut.

Jag sätter mig ner och äter och pratar lite vilt kring det här. Det kan inte ha varit Viktor. Eller?

Vem var det? Jag kan inte tänka mig att det är någon jag känner och i vilket fall. 
Varför sa han inte att jag förmodligen blandat ihop honom med någon annan?

To be continued.

Lördag.

Trodde väl inte att det tog slut där. Helgen är ju inte slut än.

Jag hade tvätt tid från kl 11 på "morgonen" till 15:00.

Jag står och väntar på att det ska tumlas klart. Jag plockar ut mina saker och "viker" ihop lakanen. En kille kommer in i tvättstugan och pratar i mobil. När han lagt på säger han nåt i stil med.

"Öh, du. Du e väl haj på de här!? Ja orkar fan inte läsa asså."

"Eh, ja vet inte... Det beror väl på vad det gäller antar jag."

Jag tar mina saker, ställer tillbaka en av vagnarna jag använde mig utav och går fram till honom och synar honom kort. Försöker undvika ögonkontakt.

"Tvätta, är det de här du behöver hjälp med?"

"Ja asså palla läsa"

"Tvättmedel, sköljmedel, gradantal, start." Ja pekar vad som är vart. Han tittar förvirrat på mig och suckar.

"Men de här då? Och vadå. Vad menas med det här och hur gör man bla bla bla bla bla."

Han påminner mig om en del killar som brukade mobba mig på mellanstadiet.

Tillbaka till nutid.

Observera att jag stod kl 15:20 på en lördagseftermiddag. Men en rosa rutig kappa, rufsigt hår, en grön knä kjol, kängor och gårdagens smink. I wish I had my sunshades. *Rock star*

"Känner du ett behov av att tvätta i 95g?" Frågar jag kort.

"Men det står ju vittvätt."

"So?"

"...."

"Ta 40 eller 60. Behöver du mer så kanske du ska byta tvättmedel." Sneglar på hans euroshop tvättmedel som står på tvättmaskinen, ser ingen antydan till att han skulle ha funderat på att använda sig av sköljmedel. So stupid.

Lära sig tvätta innan man flyttar hemmifrån. Yao!

Senare samma dag. Jag går tillbaka till sängliggande stadie, framför teven slumrar jag till celebrity poker showdown telefonen ringer. Pratar kort med mamsen som vill att jag kommer över på middag på söndagen. Jag somnar om och vaknar halv åtta. WOW!

Okej. Vad ska jag göra nu då? Slå kusinen en signal.

Hon säger att hon ska ringa upp.

Slår en signal till The Scientist och han säger att han ska träffa mitt "ex", skyller på låg batterinivå. Jag förmodar att det bl a är pga obehagligt samtalsämne. Klick.

Jag ringer upp Calle som går med på att hyra film och kollar hur det är med mig. (Mådde inge vidare, med influenser från gårdagen då jag kände mig relativt övergiven.)

Lisa ringer upp mig och vi konstaterar kort att The Scientist inte känner att folk i hans omgivning är tillräckligt destruktiva utan han behöver mer och tar till som medel mitt "ex". (Som kanske inte är en destruktiv person i sig, men det är väldigt destruktivt att umgås med honom).

Fick ett gulligt mess dagen efter om att det hade blivit för mycket, men jag tvivlar på att det spelar någon roll. Och jag är även fullt medveten om att han förmodligen kommer att läsa detta vid något tillfälle. High there! *Vinkar*

Men för att lämna det och komma fram till poängen med denna smått förvirrande kväll.
Eller dag.

I put my face on.
Lämnade lägenheten för att hinna med tåget så att jag skulle vara vid videobutiken i tid.

Jag klänger mig fast vid disträa tankar på väg till T-banan och när jag står på perrongen och det plingar för mitt tåg att komma in så börjar jag känna att mina skor känns konstiga.

Jag har tagit på mig två olika kängor. En lite kortare än den andra och den kortare var med skridskosnörning och spännen på sidan och det har inte den andra. *Rock Star*

Försent för att vända. Jag kliver på tåget och tänker tänker tänker att om någon kommenterar på att jag har olika skor på mig så säger jag att jag är på väg till en temafest och jag valde schizofren. Ha.

I min bittra lilla värld så lyckades Calle ändå muntra upp min negativa tankebana och följande dag så mådde jag inte lika dåligt längre.

Jag gick ut med mina miss matchande skor, lämnade tillbaka filmen och åkte hem.

Söndag.

Jag kommer hem och börjar plocka lite. Jag har ställt in för att åka till Flempan där min kusin fyller år. Känner mig lite för instabil för det och väljer istället middag hemma hos mamsen som jag inte känner mig allt för fit för heller och avvaktar lite väl länge. Gör mig i ordning och när jag står inne i badrummet och ska tända lampan så smäller den till. Inte en lampa i hela lägenheten funkar helt plötsligt. *Suck*

Jag skyndar mig iväg och kommer knappt på tåget för att det är så fullt. Key Retro ringer mig och säger att hon såg mig på väg in i tåget men att jag sprang bort till den andra vagnen istället. Så vi bestämmer oss för att vänta på varann när vi kommer fram och hon berättar att hon ska bli "granne" med mig typ. Cool eftersom jag inte känner nån där jag bor.

Jag kommer fram till Stationen och kliver av tåget. Ultrablont. WOW! *Another Rock Star*

Hon artigt berömmer (Detta pga roligt synonym val) min sminkning och vi beger oss båda till snicker snack i mataffären also known as Recap.

Jag hälsar någorlunda artigt på hennes mamma som vi träffar på där inne.

Hennes mams betalar för varorna och Kay Retro står och pratar med mig och jag ser redan då på henne att det är något som glömts bort i all Recap. Vi lämnar butiken och på väg ut så vänder sig Recap och tittar på sin mams.

"Men våra grejer då? Tog du dom eller?!"

"Aja, vi hörs" säger jag och lämnar brottsplats förvirring.

Jag lämnar mamsen mätt någorlunda belåten med nya proppar.

Måndag morgon.

Jag har nu bytt min första propp. Jag kan se i mörker igen och badrumslampan är definitivt trasig.