triplesec

Här kommer lite bilder från när jag fyllde år. Tyvärr missade jag att fota den numera legendariska födelsedagspresenten.

 

 

 

 

Det har varit en ganska tuff berg och dalbana på senaste tiden.

För några veckor sen var terapeuten rätt orolig och jag var något för deprimerad.

Åt inte mycket, sov nästan inget, tappade intresset för allt.
Så jag blev skickad vidare till läkaren. Men innan jag hann komma dit så sken ja upp i en vecka och var som en riktigt irriterande liten glädjeboll som bara ville gnugga av glädje på allt omkring. Jag hade även en alldeles strålandes födelsedag, vilket ja aldrig tror hänt förr, inte så där iaf.

 Nu... nu har jag varit hos läkaren som tyckte att det var säkrast att ge mig medicin i alla fall. Så ja tänkte att ja kunde ge de ett försök eftersom ingenting annat verkar bita just nu.

Känner ändå att jag har kommit väldigt långt om man ser var jag var för bara ett år sen eller två.

Ja önskar bara ibland att mina tankar kunde komma överens lite bättre så att det inte blev så skrikigt där i huvudet och det skulle även vara trevligt om dom faktiskt visste vad man kan göra åt mig. Känns inte snällt att säga att "du, du har ett problem. Vi har arbetat med det här i många år och du är inte ensam om det, men vi vet inte riktigt vad som skulle fungera för att hantera det."

Suck!

Om dom inte kan komma fram till det, hur ska jag kunna göra det då?

Det är lite slitet och folk som deppar ihop omkring mig hjälper inte till direkt. No affence.

Inte det här tråkiga vädret heller. Jag föredrar när det regnar på kvällen. Ja är inte så mycket för regn under dagen, då kan det vara soligt så att man får bli lite glad istället.

Nu ska jag hem och kolla på de tre musketörerna och glömma bort alla hemskheter en stund.

På lördagen bar det av till Louie Louie på tre års kalas.

Jag blev lite förvånad när ja började inse att tiden gått så fort.

Stor förvåning överkom även när ja kom dit innan stängning och det var smockfullt. Så jag och tvillingarna gick till grillen för att få i oss lite mat innan vi kom tillbaka till en något mer utrymd lokal. Mys stämning med bra musik, gratis öl, söta människor som satt och samtalade om allt möjligt kul. Senare spelade ett band som jag har för mig hette TheAristocrats, super mysigt de med.

Hela kvällen var i stort sätt supermysig. De är så ja känner mig när ja känner mig lite trivsam och hemma.

När bandet hade spelat och vi suttit och konverserat lite mera och druckit lite öl så skulle vi bege oss till Debaser för mer musikdiggande och lounge drickande. Så vi gick alla i samlad trupp från LouieLouie till Debaser vilket var någorlunda svårt när man ska hålla samman en så pass stor grupp, men de va kul. Helt plötsligt, från att ha gått sist så var ja längst fram i täten och blev ombedd att sakta ner. Vadå sakta ner? Jag är ju segast i stan ju! Men av någon anledning så rullar det på ganska bra under fötterna när man har fått i sig några öl.

Jag tror att just när vi kom ner för trappan och in i kön, som var minimal, så bidrog vi med större delen av människor som var där inne iaf i början av kvällen.                                         


Tror vi kom dit vid nio och då insåg jag att jag tog min första drink klockan fyra, började dricka öl klockan halv sex eller så och nu var det dags för något lite lugnare, så det blev alkoholfria drinkar. Jätte goda.

Om Debban ska blanda drinkar så rekommenderar ja de alkoholfria mer än de vanliga.

Jag hade dittills aldrig druckit en bra drink där.
Sen kollade vi även på underligheter som på bilderna nedan.

Vet inte vad ja ska förklara det som. Men vad det än var så var musiken bättre än belysningen. Jag kände mig något flipprig i huvudet när dom spelat klart. Bandet efter dom var lite mysigare, men jag fick inte någon bild på dem. Sen efter det var det ju även huvudbandet, som verkade bra, men ja hade inget tålamod för att stå och titta på musik då längre så jag var mest i rökrutan och huttrade eller i lounge rummet och minglade. Krockade på en kollega.

Det var så roligt eftersom det fanns så mycket folk att prata med och om en försvann kom en annan och så vidare.

Gick från Debaser relativt tidigt anser jag i af.

Hittade en jätte lång kille som jag i af anser var sådär gulligt bohemig (om det ens är ett ord). Super mysig kille.

Vi gick upp till Götgatan och köpte kaffe och cigg. Satte oss på en liten trapp intill en av affärerna, delade på kaffet och cigg samtidigt som vi pratade om hur vattnigt kaffet var och diverse andra saker innan vi rörde oss hemåt.

För att på morgonen komma in på jobbet i tid med sin frukost och slippa gå tillbaka till koma-cafeterian och vänta ytterligare en evighet. Så måste man hinna innan de så kallade KontorsLattenördarna. Vi har olika kategorier av Lattemänniskor. Lattemammor, Lattefjortisar, mina är KontorsLattenördar. Jag ser dom ungefär som fiskmåsarna i Hitta Nemo och anledningen till att jag finner dem så frustrerande är att varje gång de står fler i kö framför mig så tar jag en risk. Hur många i kön kommer att beställa en Latte?

Sist trodde jag att jag var säker.

Två framför mig och den första börjar med att beställa en macka. När han fått sin macka så beställer han en Latte. Jag suckar ihop. Han får sin Latte efter lååång tid och går.

Sen är det hon, någon okänd människa som råkar jobba på samma kontor som mig. Och jag håller tummarna för något som går fort, men nej. Det vore inte rättvist. Hon beställer en Latte.

Anledningen till att jag kallar dem för KontorsLattenördar är för att,
Ett: de jobbar på kontor och beställer Latte till frukost eller fika.
Två: De tar extremt lång tid om alla framför mig i kön ska ha en Latte och jag bara ska ha en macka som går väldigt fort.

Tre: Jag har nog aldrig greppat konceptet av för mycket mjölk i kaffet. Beställ en Cappucino om du gillar skum.