triplesec

Jag känner att jag kanske är inne i ännu en period i mitt liv då jag röker lite mer än folk påstår att jag bör, well F* it! och även att musiken är väldigt viktig för mig. Tack tack, jag skriver hur jag vill i min blogg, gramatiskt korrekt my ass!

Jag tyckte iaf att de här citaten skulle vara passande:

"Smoking takes ten years off your life. Well it's the ten worst years, isn't it folks? It's the ones at the end! It's the wheelchair, kidney dialysis, adult diaper fucking years. You can have those years! We don't want 'em, alright?"

"I take music pretty seriously. You see that scar on my wrist? You see that? You know where that's from? I heard the Bee Gees were getting back together again. I couldn't take it, OK!"

"The worst kind of non-smokers are the ones that come up to you and cough. That's pretty fucking cruel isn't it? Do you go up to cripples and dance too?"

Sen får folk rata min typ av humor så mycket de vill, men då kan de ju hålla sig till att kolla på sina nördiga collagefilmer, svenska komedier och fortsätta lyssna på Mariah Carey, The Bee Gees, Boy´s II Men etc. Men jag tänker inte försöka hålla en seriös konversation men någon typ av dessa människor. Det skulle bara vara sorgligt och extremt skrattretande eller nerverande för mig att ödsla energi på.
Kalla mig ytlig om ni vill, men jag håller mig hellre till vad som citeras från High Fidelity:
"Det är inte vem man är som person som spelar roll, det är vad man tycker om som person som spelar roll."
Nåt sånt har jag för mig att det stod. Det lät vettigt just då. Jag kan se om jag kan korrigera detta imorgon genom att komma upp med det riktiga citatet.

Så nu ska jag på med målarbrallorna och det bär snart iväg till färgaffären. Det ska spacklas och målas i vitt rött och brunt. Ska bli intressant och se hur duktig jag är på det. Särskilt när jag ska göra det själv. Jag vågar inte uttrycka mig allt för mycket i mina verbala former som brukar komma ut som kast spya. Jag vill inte att Carma ska kunna jävlas med mig mer än vad de redan har.

Så ja, nu har jag äntligen fått en liten trevlig lägenhet. Det är givetvis fortfarande lite ouppgjorda saker som dröjer sig kvar, men det är förhoppningsvis löst i slutet av nästa vecka.

Något jag ser jätte mycket fram emot är även lördag då jag ska pyssla i lägenheten och städa klart det sista och måla etc. sen på kvällen så ska jag mysa. Kanske inte bara, men jag får mysa. Jag har inte myst med någon på säkert ett år eller så och nu får jag. Det ska bli grymt. * lipar *

Topp fem mänskliga rättigheter:

Sex

Cigg

Mat och öl (övrig dricka)

Sömn

Pengar

Det var allt för den här veckan gott folk. Får väl återkomma med helgens bravader eftersom jag inte delade med mig om sist.

Nu ska jag kila iväg så att jag hinner med allt innan affären stänger.

Missförstå mig rätt, jag gillar saker. Jag kan bli kär i saker. Men den sortens materialism jag pratar om är inte den jag är besatt av. Jag menar tekniska prylar i den nyare formen. Jag vet inget tråkigare än plastiga manicker utan charm.

Jag älskar LP-spelare, en gammal brödrost från 50-talet är helt sanslöst cool i mina ögon. En gammal morfarsklocka, en vhs, Lp-skivor, en 20-tals klänning/hatt. Jag är besatt av hattar och skor. Det finns så underbara saker här i världen. Men nej, kidsen nu för tiden ska ha sin Xbox och Gamecube och allt vad det nu heter. Jag skulle vara jätte glad om jag fick ett Nintendo 8bit. Alla känner till den goda tiden då man spelade Mario och Bobbles Bubbles på en Nintendo 8bit. Det finns inget härligare i tv-spels värld. Om jag själv fick kids så skulle jag förbjuda dom från att spela något annat. Den känslan är obetalbar.

Retro är inne, gammal musik är den egentligen bästa musiken, Debaser lever vidare och är fortfarande centrum of attention på söder och folk som inte orkar masa sig till söder är patetiska. Men det gör inget för dom vill vi inte hänga med ändå. Dom håller sig helt enkelt borta för att vi inte har något gemensamt så varför ska vi egentligen hänga med dom?

Vi vill ha billig öl i plastglas och vinylmusik på bara lite för hög volym som vi kan kasta oss runt på dansgolvet till. Vi vill ha sned lugg istället för mittbena och super tighta jeans som gör att våra valkar trycks upp så att det ser ut som att vi har större tuttar än vi egentligen har. Vi vill ha soffor och schackrutigt på klubbar och pubar. Vi vill hänga med banden efter dom har spelat, vi vill kasta oss upp på scenen och göra obscena saker bakom draperiet längs med dansgolvet. Vi vill ha ett tjaskigt inglasat rökrum och sönder klottrade toaletter. Vi vill kunna gå till Carmen själva och inse att alla vi känner är där och det är bara slå sig ned och beställa en veckans. Finns det något mer glamoröst än det ljuva utelivet?

Nu ska jag vara så där kulturellt tråkig som bara jag och många andra kan vara. Jag såg nämligen Cupling igår och bestämde mig för att i af försöka göra en topp fem lista av de bästa serierna. Givetvis är detta en av dem. Jag vet inte många serier som har gjort en vänner variant och varit så sjukt mycket bättre än den här. Eller så kanske jag har det. Något folk bör kolla in när det kommer är i för sig Carpoolers och Pushing daisies som inte nämns i följande.

Så följande är:

1. Cupling
2. Frasier
3. Townies (och de kan hända att jag är den ända som vet vad det är och varför det är så kul.)
4. Vita Huset
5. Will & Grace

Inte för någon utav huvudkaraktärerna, som kan tråka ihjäl mig med deras försök till att vara överdrivet roliga och som dom, måste nämnas, sällan lyckas med. Will är snygg och kommer därför undan med det även om han spelar Gay. Men Grace, flammsig, what's up with the clothes, and the nose?! What's that about?

De oförglömliga som man bör ha baserat serien på är givetvis Karen och Jack.

Men det visste ni väl redan.

Jag måste säga att jag inte bara slängde in vita huset för att verka lite påläst och intresserad av vad som händer i världen. För det är jag inte. Jag känner att det tv programmet är roligare än vad folk ger det cred för. Det är ibland roligare än de flesta vänner avsnitt jag sett. Folk måste bara se förbi sin egen ignorans och ha lite distans till saker runt omkring sig. Världen blir så mycket roligare då.

Jag vet att jag kom på någon annan serie här någonstans som jag nu igen har glömt bort och som är bättre än någon av de på listan. Men efter som jag inte kan komma på den så får det se ut så här. Eller om det var en film kanske.

Topp fem bästa filmer är betydligt svårare. Främst för att jag knappt minns alla filmer jag sett. Om jag skulle försöka mig på en topp fem bästa filmer så skulle listan se ut ungefär så här:

1. Stranger then fiction
2. Running with Scissors
3. Velvet Goldmine
4. High Fidelity
5. Mångalen ( Jag var tvungen, av egna personliga skäl)

Kanske. Egentligen vill jag slänga in Fight Club, Fear and loathing in Las Vegas, Snatch, Sex lektioner i kärlek, Girl Interrupted, Ute eller inte som säkerligen har det bästa manuset genom tiderna. En personlig favorit som ingen skulle hålla med mig om för övertydliga anledningar är Queen of the Damnd. Älskar den filmen. Och en film nästan ingen har sett är 200 cigaretts. Jag har så många favoritfilmer att det är omöjligt egentligen att göra en topp fem lista. Egentligen är det omöjligt hur som helst på säkert något, men det känns ibland lite tvunget. Jag vill bara nämna även Wallace and Gromit, Natural Born Killers och A love song for bobby long. Mean Girls, Typ allt med Sandra Bullock och Meg Ryan, Kevin Spacey, Alan Rickman, Helena Bonham Carter och Jhonny Depp. Det är omöjligt att få med allt.

Ännu en som jag tycker att hela världen underskattar, men uppenbarligen ingen annan är Nicolas Cage. Jag vet att alla tycker att han ser helt efter ut etc. säkerligen bra anledningar. Men det finns inget bättre än en bra Cage rulle och jag vet att jag ljuger nu efter som det finns så många bättre filmer som jag inte ens skulle kunna räkna på händerna för att dom e så pass många. Men jag gillar verkligen "Bringing out the dead", "Gone in 60 sec" "Änglarnas stad" Etc. De är grymt bra filmer och jag älskar när han spelar lite crazy, vilket i för sig sällan händer, men han är så bra på det så att ibland undrar jag om han sparar på det för att vi i publiken verkligen ska uppskatta detta när det väl händer. Eller så är det bara jag, men det kan jag ändå på något sätt leva med.

Topp fem är slut för den här veckan och på måndag är vi tillbaka med en helt ny fräsch lista av topp fem av kändisar man helst skulle vilja träffa.

I know, it's dull, but still, this is the shit.

Efter jobbet bär det av till en av smutsigare skivbutiker för att leta efter ännu en bortglömd grupp till min skivsamling. Jag lyckades för säkert fjärde gången, fjärde veckan i rad att bli sjuk igen. Sjukskriven tisdag och onsdag. Pina, jo.

Vad gör man när man är sjuk? Sover, läser och tittar på filmer man redan sett för många gånger. Förmodligen, ja.

På tisdagen såg jag High Fidelity två ggr i rad. Jag kan inte sluta att älska den filmen och jag kan inte tänka mig varför någon inte skulle hålla med mig på denna punkt.

När jag sett klart filmen för andra gången så började jag läsa boken. Det måste vara Nick Hornbys bästa bok. Ja.

Jag fick till och med lite inspiration till att börja skriva själv. Jag vet, jag skriva, ja!

Imorgon blir ännu ett försök till att fira födelsedagen som lyckligtvis inte är än på ett litet tag.

Jag trodde att det kanske skulle bli helt lön löst, men det har ljusnat något. Alla verkade ha flytt tillvaron något. Vilket är helt förståligt då det är envist kallt ute och vem som helst skulle vilja lägga sig i en grotta inlindad i en björnfilt och sova fram till sommarn.

Men, som sagt så ljusnade det något då jag tillslut fick tag på min lilla goth inspirerade vän som varit envist svår att få tag i. Så imorgon ska vi krypa ned i, inte en björngrotta, men något grottinspirerat hak som serverar öl på flaska i af. Men jag tänker inte lyxa till det med någon drink, inte efter hur det gick förra året som inte ens innehöll någon typ av ironi eller skoj någonstans. Det var bara tragiskt. Inte mycket att nämna där. Mest glömma.

Det blir att hoppas på lyckad utgång imorgon. Hittills har det inte svikit mig i af. Inte sen semestern i somras i af. Det är lite underligt måste jag säga.

Och ja, nu måste jag vara lite tjejig och inflika med vad jag ska ha på mig och sånt krafs.

Så, eftersom jag var så duktig i helgen som var. Ja, jätte duktig var jag. Ja drack inte en droppe alkohol på hela veckan faktiskt. Jag tog mig i af friheten på söndagen att åka och shoppa lite. Så imorgon ska jag ha på mig (Jag gjorde om klänningen jag köpte då den inte alls va så jätte snygg när jag köpte den) en grön klänning som jag köpte på GT, en svart långärmad tröja under det och svarta strumpbyxor, mina gröna mysstövlar och ett örhänge, eftersom jag har varit för lat för att fixa hål i andra örat efter det har växt igen så har jag bara i ena. Så jag inhandlade.

1. En grön klänning från GT
2. Två par örhängen, ena är stjärnor med schackrutigt mönster på och de andra är svarta knappar med strass från H&M och Ur och Penn typ.
3. En grön väska som matchar klänningen.
4. Svart hårfärg. Jupp, det röda håret är nu long gone. Sorry. Men de e mycket snyggare svart. Jag är inte ledsen för det.

Ja, nu kan vi nog konstatera att jag är ett maniskt skrivande shopping freak. I love me. *ler*

Jag vägrar att tala illa om folk jag känner i min blogg. Jag vägrar att tala illa om folk jag känner i min blogg. Jag vägrar att tala illa om folk jag känner i min blogg. Jag vägrar.

Jag tänker inte medvetet låta min blogg bli en variant av någon liten självömkande 19-årings försök till att utveckla en "mogen" blogg om sig själv och sitt patetiska försök till ett liv. Ska man seriöst slänga bort allt.
Then do it with a sence of style.
Ska man nå botten så ska man då känna bottenskrapet av flaskan med handflatan och inte fingertopparna. Man ska känna till vad som är det djuva med det.

Slösa pengarna man får på lyx fast man inte har råd. Drick dig dum om du vill, men gör det med all värdens djuva dekadens i så fall. Kedjerök, ha one night stands. Men lev det livet till dess fullo och ha något vid sidan av att hämta dig upp till igen. Det är en nödvändighet om man inte vill slösas bort i dödsångest och självmordstankar. Vi har väl alla varit där någon gång. Och för er som inte har det, så kanske ni bör lämna denna sida nu då den inte riktigt är ämnad för människor som inte vet livets innebörd. Vi vet eftersom vi valde att inte ta slut på det. Det gör oss inte mer patetiska, det gör oss bara, och jag tänker inte dra alla över en kant, bara lite mer speciella.

Egentligen bör ja bo i andrahand eller stöka mig in som inneboende hos någon stackare. Men jag förmår mig inte. En dag kanske.
Jag har blivit för bortskämd av tanken på att kunna bo själv. Ha sitt eget space, på sitt eget vis i sin egen lilla värld. Jag vill så gärna.
Ska jag skriva en patetisk blogg så ska jag i af FÖRSÖKA göra det med stil.
Jag har tidigare vägrat att skriva något om jag inte har haft något att skriva om. Visst, jag kan sitta och självömka mig själv, men jag vill inte att det ska komma ut på fel sätt.

Folk måste någonstans förstå att när jag skriver om det så vill jag att folk även ska se humorn med det jag skriver.
Jag har ändå fått något mer självdistans än jag haft tidigare. Vilket även är en anledning till varför jag vägrar att
1. skriva om killar på det självömkande sättet, som jag annars säkert lätt skulle kunna göra. Och även på det "jag är så lycklig, piss on you couse you don´t have what I´ve got", sättet som jag annars gärna skulle göra om det nu va så. (HAHA)
2. Om hur jobbiga folk som driver mig till fullständigt vansinne är. (dagens trauma)
Ser jag ingen humor någonstans i vad som händer så tänker jag försöka att inte nämna det. Och detta för att skydda eventuella stackars läsare som kanske skulle finnas på denna sida.

Nog om det. Ofta man lyckas hålla sig till sina egna regler, eller hur. Ha!
Men det är ett få tal. Men nog ändå, antal personer som lyckas reta gallfeber på mig. Detta är tyvärr inte så roligt som det kan tänkas låta. Nej nej! De här personerna lyckas vrida allt man säger, slutar lyssna när man vill förklara och sen stänger av totalt. Jag orkar inte med den här typen av människor och har bestämt mig för att försöka undvika dem för mitt och alla andras bästa.
Jag klarar bara inte av att nöja mig med folk runt omkring mig längre. Jag vill ha mer av den goda sorten och jag är säker på att de finns någonstans där ute. Måste bara komma på ett sätt att hitta dem.
Jag tror det kan vara på tiden att vidga min bekantskapskrets. Min har blivit väldigt ojämn på senaste. Ingen av de jag känner är något lik den andra. Och jag vet inte om sammanförande av dessa människor skulle vara något bra.
Dom är ju de bästa människor man kan tänka sig på så många sätt, vad gör det egentligen om dom är lite olika?
Jag vet inte, detta kanske bara är lite onödigt tänkande från min sida. Som vanligt.

Men jag klarar inte av allt gnabb som varit på senaste. Blir tokig. Mina tankar blir fullständigt schizofrena och jag mår dåligt av det. Måste undvika. Hatar att stressa upp mig över onödiga saker. Det är snart torsdag. Det är snart lugnt. Detta är till stor del lögner.
Ibland behöver man ljuga lite för sig själv för att ta sig genom dagen.

För första gången beundrar jag T-centralens så kallade "konst" i "mosaik" i mellan gången från tunnelbanan till pendeln, när jag går där på kvällen, på väg hem.

Den påminner snarare drastiskt om toalett kakel som dom låtit en oinspirerad femåring få gå vilt med en tjock pensel och en variation av extremt plana färger.

Jag kan bara hoppas att ingen någonsin faktiskt kommer att lägga märket till detta horribla misstag som egentligen bör få vem som helst att vilja hänga sig i spottkoppen där jag nu tror att dom håller på att planerar ytterligare någon typ av konstnärligt misstag.

Antingen det eller så kanske julpyntet kommer väldigt tidigt i år.

Ja, jag känner att min alkohol konsumtion har gått upp. Ja, jag känner att det är patetiskt av mig att inte kunna gå en enda helg, vecka, månad utan att hälla i mig åtminstone en öl i veckan. Jag tycker verkligen om öl. Det ända som är godare än öl och en cigg är kaffe och cigg. Men jag tycker inte alltid om hur kaffe påverkar mig. Jag blir spattig och jobbig ibland och jag står inte ut.

Ibland kan jag se mig själv utifrån, hur jag beter mig, vad jag säger, och ibland vill jag bara hoppa på mig själv, få mig själv att sluta, hålla för munnen på mig. Men det går inte. Det är okontrollerbart och skrämmande.

Detta var vad jag tänkt skriva om idag, men eftersom min morgon fick en total vändning i morse så kommer jag ägna mig åt att skriva om min horribla morgon istället för något som skulle kunna tänkas vara intressant på något sätt.

Den började inte allt för hemskt då jag i lugn och ro gick upp på morgonen för att göra mig söt till jobbet.
Plötsligt hör jag ett pip. Var kommer pipet ifrån tänker jag.
Jag stänger av allt som det kan tänkas komma ljud ifrån och lyssnar efter riktigt noga. Pipet kommer igen och det är tre pip på raken efter varandra. Varför? Var ifrån?
Jag vandrar runt i lägenheten. Jag står i köket. Pipet känns avlägset. Jag står i badrummet och av någon anledning så känns pipet inte lika avlägset längre. Jag ställer mig i vardagsrummet och plötsligt så hör jag pipet klart och tydligt, jag ser mig om i vardagsrummet, letar efter allt potentiellt som skulle kunna pipa. Men vad kan det vara tänker jag?
Kan du komma på vad det kan va som ger i från sig tre pip åt gången med ca en minuts mellanrum. Skriv i så fall en liten kommentar vet jag, så följer jag upp med detta i nästa inlägg.

Jag skulle i af på en lägenhetsvisning klockan nio. Visningen skulle hålla på i 15 minuter och jag tyckte det var en väldigt kort tid för att visa en lägenhet, men visst, varför inte. Jag får skjuts av mor min som tog tid, precis som jag, från jobbet för att ta sig dit på visningen. Jätte gulligt av henne. Vi är till och med lite tidiga när vi väl anländer. Det står redan två spekulanter utanför porten som väntar på att gå in. När klockan är någon minut över nio så går vi in i porten för att åka upp i den klaustrofobiska hissen till 7: de våningen. När vi kommer upp så letar vi redan på namnet på brevlådan som ska stämma överens med personen som står på pappret vi fått hemskickat. Det gör det. Och till våran förvåning så är detta den enda dörr som ser misstänksamt osäker ut. Ringklockan fungerar inte. Så vi knackar på. Ingen öppnar. Vi står där i totalt 25 minuter och under tiden så hinner det komma fler människor. Vi börjar bli mer och mer upprörda och känner inte att det är så snällt av lägenhetsinnehavaren att bara skita i en visning när folk åkt från andra sidan av stan för att titta på den här lägenheten, folk har tagit tid från jobbet, pengar som aldrig kommer tillbaka. Det är inte okej.

Bostadsförmedlingen bryr sig inte om att jag förlorar pengar från jobbet för att åka dit och inte får se lägenheten. Dom kan inte stå som ersättningsskyldiga för det. Han som har lägenheten kan vi ju konstatera, fullständigt skiter i det.

Det finns ingen rättvisa i samhället. Det är inte okej. Min kära kusin och även Earl håller på att tjata om Carma hit och carma dit. Här anstränger man sig för att vara en anständig människa. Men jag orkar inte anstränga mig när jag ser att folk som beter sig som fullständigt skit mot typ allt som kommer deras väg får allt man någonsin kunde drömma om. Då är det något som inte stämmer. Det är inte så det ska va. De här människorna bryr sig inte alls om Carma eller inte. Men jag ska minsann. Jag vet inte var jag ska ta vägen när sånt här händer. Jag skulle i af trösta mig med min sedvanliga 7-11 fika. Killen i kassan förmodar att jag ska ha en kanelbulle bara för att bullen har fått en egen jäkla dag. Men nej. Jag vill inte ha någon torr jäkla 7-11 bulle. Jag skulle ha en choklad virvel. Punkt. Och en kaffe så klart.

Även denna morgon så kan jag inte gå ned för det där kullerstens He'etet utan att spilla en massa kaffe.

När jag väl kom till jobbet så var jag tillräckligt upprörd för att gorma ur mig lite till min kollega som tittade väldigt medlidande på mig.

Jag vill inte titta på den här lägenheten längre. Jag tycker att förmedlingen blir skyldiga att ge alla dom som skulle ha sett den en varsin lägenhet på nästan valfri plats. Eller en bättre kö plats.

Jag vill inte gå med på sådana här ansvarslösa beteenden. Varför ska jag straffas varje gång jag gör något fel när andra kan gå och göra hur mycket fel som helst och aldrig få skit för det och då är dom helt medvetna om det.

F*ck  Carma!

Och han som skulle ha visat lägenheten! Han är skyldig mig minst 220kr för det här!

Jag har varit choklad sugen ända sen jag vaknade i morse. Helt otroligt.

Jag vill bara springa från jobbet samma sekund som jag slutar för att köpa mig en äckligt god chokladbit.

Vad snackar jag om. Jag vill just nu ha all choklad jag skulle kunna komma över. Jag vet, jag är ett monster. Jag äter på tok för mycket socker och bör lägga av med en gång, men jag kan inte. Jag kan inte sluta röka och jag kan inte sluta äta choklad. Jag kan inte sluta ha spontant sex och alkohol. Jag kan bara inte låta bli allt detta.

Jag antar att många kallar det för livsnjutning.

De är folk som inte vill acceptera att de är beroende och göra något åt det. Jag antar att det är ett mycket finare sätt att se på det. Jag vill inte göra någonting åt det. Jag vill heller inte att det ska vara ett hot mot min hälsa. Men om jag får välja över att leva ett långtråkigt liv och ett kort liv då jag åtminstone kan säga att jag gjorde saker, jag njöt och jag fick ut något utav allt. Då skulle jag hellre välja det sistnämnda. Sen får ni döma hur mycket ni vill. Men jag tänker inte lyssna på det.

Blir jag jätte gammal, then so be it. De vore väl ganska trevligt kanske. Beroende på hur man mår då och hur man har det ställt. Men om jag dör relativt ung, och nu snackar vi inte 25 eller 40 utan kanske lite äldre i af., då vill jag kunna göra det medveten om att folk ska kunna säga att hon fick ut nåt ur livet i af. Det är vad jag anser vara det allra viktigaste utan att försöka bli pretentiös.

Oh, nej. Ännu ett Kevin Costner tal. Sorry.

Men ni fattar vad jag menar i af.