triplesec

Del ett, Insikter:

Intensiv terrorisering på söndag morgon då jag svarade andra gången han ringde och sa till honom att det inte är okej att ringa så tidigt på en söndagsmorgon. Faktum är väl egentligen att det inte är okej att ringa alls. Men jag försöker anstränga mig att vara trevlig och han försöker utnyttja det.
Men det betyder egentligen inte att något har förändrats.
      Efter jag hade lagt på så strosade jag runt lite i lägenheten hos min kollegas granne och hans inneboende. Jag tog en cigg och försökte lugna mig lite efter att ha blivit uppstressad.

Man kan tycka att jag kanske överreagerar, men det gör jag inte. Han ringer varje dag flera ggr om dagen tills jag svarar. Det är inte okej. Han har oftast inte heller något att säga. Nu på senaste så har han börjat hitta på anledningar till att ringa. Hittade ett örhänge, Farmor undrar vad jag vill ha, "kan du kolla om det och det har kommit i posten", "tittar du på de och de på teven?"

Svar: Nej, jag anser inte att teve är så viktigt. Jag anser att jag sällan har örhängen eftersom jag bara har hål i ett öra. Jag tror att om farmor ville veta vad jag vill ha så hade hon ringt mig själv.

Jag blir terroriserad. Eller så känns det i af. MAGSÅR! And even more therapy.

När jag kom hem på kvällen så kände jag mig mer eller mindre chockerad. Jag var tvungen att rakt ut fråga om mina föräldrar hade gått med i en sekt eller något liknande. Jag vet att min mor kan vara lite annorlunda ibland nämligen. Alla möbler i hela lägenheten var flyttade in mot mitten av alla rum. Jag skakade av mig detta faktum eftersom jag visste att det berodde på att vi idag skulle ha målare över och att detta därför var nödvändigt. När jag öppnar dörren till mitt rum, längst in så slår hakan i backen och tankarna börjar flyta omkring i en underlig konsistens.
 Hade jag gått med i ett kloster på fyllan? Levde jag omedvetet i celibat och utan några som helst ägodelar utan vetskap om det?

Allt var borta, inte en pryl låg någonstans. Det enda som fans i rummet var min säng som var flyttad till mitten av rummet. Allt detta kändes underligt och väldigt främmande.

Jag har även börjat få en underlig magkänsla angående en viss sak som inte alls känns bra. Det kanske bara är för att jag själv känner mig osäker, men vad vet jag egentligen. Men så som det verkar så får jag inga ordentliga svar när jag frågar saker och det känns som ... kringgår saker. Undanhåller. Det känns inte bra. Allt känns faktiskt sämre och sämre, osäkrare och osäkrare för var dag och minut som går.

Men hur får man reda på sanningen? Vill jag ha reda på sanningen? Eller ska jag bara distansera mig ifrån det hela kanske? Vad kommer jag att må bäst av egentligen?

Jag tror att distansera mig är vad jag kommer att behöva ett tag. Det känns som det enda vettiga.

Del tre, som inte handlar om någonting egentligen:

När jag hade inspekterat klart mitt rum utan att ha kommit fram till någon egentlig anledning med någonting, saker och ting flyter inte riktigt på som det bör i mitt huvud, så gick jag in i badrummet för att borsta tenderna. När detta var avklarat så gick jag för att hämta saxen i köket.
Jag är trött på mitt jobbiga hår som man inte kan göra något åt. Jag tror jag försökte göra någon liknelse från Vi Oleander. Men tror mer att det blev någon variant av Amelie.
Det blev bättre än dåligt i af.

För er som inte förstår på en gång vad det innebär för mig, don´t bother, Really!

En inte allt för bisarr helg där en del händelser och insikter tagit en vändning. Näst intill utbryt av panikångest på lördags eftermiddagen någon gång innan jag landat hemma hos min förr i tiden svartsynta kusin som nu förtiden påstår att man vill vara "happy". Ordet Lycklig används inte ens. Happy is the shit tydligen. I´m still not convinced.

En lugn eftermiddag där då de fått för sig att jag ska ha med mig tre filmer när jag går.

Blades of glory

Stranger then fiction

Cube (tror jag att den hette)

5 låtar som körts konstant på repeat ända sen jag hörde dem första gången och som enligt mig räknas till "the shit" (vilket är något som helt och hållet är positivt):

Katatonia med Soil Song vet inte riktigt varför egentligen, men det är något psykotiskt lugn med den låten som får mig att må lite bättre dom där dåliga dagarna.

Tracy Chapman med Fast Car. Från ungdoms dagar antar jag. Den är en mys mantra som körts sönder på reteat och har varit älskvärd ända sen dess. Det har inte fungerat för många låtar. Men den har lätt kommit undan med det.

PJ Harvey med The slow drug. Ända sen jag hörde den, repeat repeat REPEAT.

Kent med Celsius. Ni får säga vad ni vill. "men det finns ju så många bättre" Jag gillar många Kent låtar. Jag gillar många bättre än den här. Men den här gillar jag just för en del av texten som satt sig på min hjärna. Jag delar i detta fall gärna med mig.

Så nära känner lukten
nu kan Jag slappna av
& utanför på trappan
får frosten Dig att tappa tag
Det har hunnit bli oktober
nu fryser gräset & går av
& Jag hatar allt
som böjs & går av

Varför denna textrad är så speciell för mig framgår inte någonstans. Den bara är det.

Vertical Horizon med Everything you want.

Det enda jag egentligen kan säga är att det kommer en viss känsla med vissa låtar filmen och böcker etc. Musiken är ju förmodligen grunden till detta. Jag kan inte se någon inspiration till detta utan den. Även stumfilmer innehöll musik. Den här låten har egentligen ingen särskild text eller mening som gör den speciell. Men om någon kan lyssna på den utan att bli berörd på något sett så blir jag förvånad. Till och med min extremt kräsna (aldrig träffat någon som är sååå kräsen när det kommer till musik) vän ville inte att jag skulle byta låt när han fick nys om att jag hade den på min Mp3. Han va tvungen att lyssna på den två ggr innan han var nöjd.

Jag vet inte vad som hände med det här bandet sen, kanske inget. Jag har faktiskt inte följt upp dem. Kände att det var ett One time preformace band och förmodligen var det de. Men kanske inte.

Listan skulle kunna vara mycket längre. Typ allt som innehåller min Mp3 och mycket mer. Men jag avrundar det med 5 jäkligt bra låtar för den här gången och återkommer med en ny lista vid något annat tillfälle.

Eftersom jag inte kan hitta något annat roligt att skriva om just för tillfället som är nu. Så drar jag upp en gammal mail konversation som uppstod mellan mig och en kollega då jag skulle installera ett program på datorn.


Jag:
Nu har jag hittat. Ska jag spara ner eller bara köra den?

Kan du komma och hjälpa mig?

Kollega:
Testa själv en gång datorn kommer inte att explodera... roppa på mig endast om det inte går... det är nyttigt för dig tro mig ;)

Jag:

Jag tror dig inte.
Tror du inte att jag nu är mer nervös en någonsin nu, för att göra något fel. Jag crasha lixom datorn igår..

Okej. Men säg bara om jag ska spara ner eller bara köra programmet så provar jag. Känner mig lite orolig när det kommer pop upp rutor som varnar.

Kollega:
Chooooose själv!!!!..... inget kan hända


Det här är delen då jag med ögonen ihopklämda i en skrynklig min och svetten rinnande ned för pannan av nervositeten klickar på en av de två alternativen. och det sa inte poff.


Jag:
Cool. Nu har jag två ikoner på skrivbordet som inte funkar.

Kollega:

Hahaa bra lös båda problemen =)

Det här är delen då jag ringer till supporten för att fråga hur det kommer sig att inget fungerar fast än jag tydligen fick ned programmen på datorn.


Jag:

Han satte mig på att lyssna på hiss musik. Tror jag ska kräkas ;p

Kollega:
Fågeldansen ?

Jag:
I wish.

Snarare I´m gonna throw you of a building and you will die. Haha

Och det är musiken som skulle ha varit på vägen ned.

Jag fick aldrig något egentligen svar på detta. Och hur det egentligen gick med programmet som jag försökte ladda ned förtäljer egentligen inte historien. Men eftersom jag fortfarande har jobbet kvar så kan vi ju gissa på att det förmodligen gick ganska bra tillslut.