triplesec

Del ett, Insikter:

Intensiv terrorisering på söndag morgon då jag svarade andra gången han ringde och sa till honom att det inte är okej att ringa så tidigt på en söndagsmorgon. Faktum är väl egentligen att det inte är okej att ringa alls. Men jag försöker anstränga mig att vara trevlig och han försöker utnyttja det.
Men det betyder egentligen inte att något har förändrats.
      Efter jag hade lagt på så strosade jag runt lite i lägenheten hos min kollegas granne och hans inneboende. Jag tog en cigg och försökte lugna mig lite efter att ha blivit uppstressad.

Man kan tycka att jag kanske överreagerar, men det gör jag inte. Han ringer varje dag flera ggr om dagen tills jag svarar. Det är inte okej. Han har oftast inte heller något att säga. Nu på senaste så har han börjat hitta på anledningar till att ringa. Hittade ett örhänge, Farmor undrar vad jag vill ha, "kan du kolla om det och det har kommit i posten", "tittar du på de och de på teven?"

Svar: Nej, jag anser inte att teve är så viktigt. Jag anser att jag sällan har örhängen eftersom jag bara har hål i ett öra. Jag tror att om farmor ville veta vad jag vill ha så hade hon ringt mig själv.

Jag blir terroriserad. Eller så känns det i af. MAGSÅR! And even more therapy.

När jag kom hem på kvällen så kände jag mig mer eller mindre chockerad. Jag var tvungen att rakt ut fråga om mina föräldrar hade gått med i en sekt eller något liknande. Jag vet att min mor kan vara lite annorlunda ibland nämligen. Alla möbler i hela lägenheten var flyttade in mot mitten av alla rum. Jag skakade av mig detta faktum eftersom jag visste att det berodde på att vi idag skulle ha målare över och att detta därför var nödvändigt. När jag öppnar dörren till mitt rum, längst in så slår hakan i backen och tankarna börjar flyta omkring i en underlig konsistens.
 Hade jag gått med i ett kloster på fyllan? Levde jag omedvetet i celibat och utan några som helst ägodelar utan vetskap om det?

Allt var borta, inte en pryl låg någonstans. Det enda som fans i rummet var min säng som var flyttad till mitten av rummet. Allt detta kändes underligt och väldigt främmande.

Jag har även börjat få en underlig magkänsla angående en viss sak som inte alls känns bra. Det kanske bara är för att jag själv känner mig osäker, men vad vet jag egentligen. Men så som det verkar så får jag inga ordentliga svar när jag frågar saker och det känns som ... kringgår saker. Undanhåller. Det känns inte bra. Allt känns faktiskt sämre och sämre, osäkrare och osäkrare för var dag och minut som går.

Men hur får man reda på sanningen? Vill jag ha reda på sanningen? Eller ska jag bara distansera mig ifrån det hela kanske? Vad kommer jag att må bäst av egentligen?

Jag tror att distansera mig är vad jag kommer att behöva ett tag. Det känns som det enda vettiga.

Del tre, som inte handlar om någonting egentligen:

När jag hade inspekterat klart mitt rum utan att ha kommit fram till någon egentlig anledning med någonting, saker och ting flyter inte riktigt på som det bör i mitt huvud, så gick jag in i badrummet för att borsta tenderna. När detta var avklarat så gick jag för att hämta saxen i köket.
Jag är trött på mitt jobbiga hår som man inte kan göra något åt. Jag tror jag försökte göra någon liknelse från Vi Oleander. Men tror mer att det blev någon variant av Amelie.
Det blev bättre än dåligt i af.