Så lever vi vidare
Dagen innan midsommar så blir det begravning för min kära moster som gick bort i år.
Det kommer att bli oerhört tungt med att träffa alla och sörja tillsammans då hon var en oerhört älskvärd person och ja vet att jag är långt ifrån ensam om att sakna henne och även känna att detta blev väldigt fel på något sätt.
Man vet ju att folk ska dö i en åldersordning på något sätt. Hon var visserligen inte ung, men heller inte gammal.
Precis som Morfar så försvann hon väldigt plötsligt.
Här är en gammal bild på henne som jag har lånat.
Det är på min moster och min morbror när dom var yngre. Eller små..
Ja passar även på med en kort minnes stund för min morfar som gick bort 2001.
Ja önskar ibland att ja lärt känna honom bättre och ja har även funderingar på att tillsammans med min mor fortsätta med tidigare påbörjad släktforskning då vi tydligen har en hel del spännande saker som hänt här och där.
Men om vi ska blicka lite frammåt så har ja äntligen fått ett klart svar om inbjudan till Bröllopet! Ska bli så kul att få se att Pierre äntligen ska gifta sig. Jag får återkomma senare med bilder därifrån då det är ett tag kvar fortfarande.
Och till er som läser så, var inte rädd för att minnas era släktingar eller andra nära som gått bort. De är ju faktsikt så de lever vidare.
