Min livssyn. Just nu iaf.
Så det som kom bra utav helgen var en lista över vad jag vill ha ut från de kommande två åren.
Vad jag vill och kommer att göra.
För att jag själv ska kunna titta på och se att allt inte är hopp/meningslöst.
Det är även vad jag ska prata om i terapin imorgon, framtidsplanering. Vad jag vill jobba med och sånt.
Folk har rätt absurd livsplan/syn egentligen.
Kanske skaffa ett jobb, en lägenhet, kille, gifta sig, barn, hus etc. Sen då? Tänk om det spricker?
Om killen inte var gjord för en, om banet är pain in the as och hatar dig.
Och tro mig det kommer hon/han och ju mer du anstränger dig för motsatsen ju värre kommer det att bli.
Det här är inte saker du kommer att ha kontroll över.
Hur ska man kunna hantera det om man inte är redo på krockarna som kanske kommer längs med vägen.
Jag är glad att jag tar itu med min förberedande bit nu, än att jag skulle göra det när jag är 40.
Det är så många som gör saker fel, men dom verkar inte förstå att det är okej, men det är också okej att erkänna det för sig själv och be om proffisionell hjälp när man behöver det. Det är saker som händer, det är väldigt vanligt.
Jag kan inte säga hur jag skulle hantera det. Om jag inte var med på det så skulle jag säkert bli förkrossad.
Man kanske skulle kunna se terapin som en förberedande utbildning och en krockkudde här i livet.
Jag tycker att det är jätte trevligt och blir lite ledsen på folk som säger att det är skit. Nej, det kanske inte är för alla, men det är för de flesta.
Och det handlar inte om att man är galen, det handlar bara om att må bra. Och att må bättre än bra och stabilitet, vilket jag inte har någon och få människor har det. Dom kanske tror sig ha det men jag är ganska säker på att de flästa inte har en aning.
Svosh säger det oftast för mig när jag inte riktigt vad med på saker som händer runt omkring. Sen blir jag fientlig ett tag och sen går det över om jag tar tag i det på rätt sätt.
Oj oj, mycket text igen.
Är det inte ganska märkligt hur mycket vi planerar för hur vi ska må bra i framtiden istället för att göra det som vi mår bra av just nu?
Det är liksom mycket lättare att fundera ut vad man skulle behöva på lång sikt än att komma på vad man behöver just nu.
Men om man hela tiden planerar framåt och aldrig ifrågasätter vad man kan göra idag, kommer man ju aldrig att vara riktigt nöjd med sitt liv som det är just nu. eller hur?
Jag kan inte tänka så. Eller, får inte tänka så. Det leder till inpulsiva tendenser som i mitt fall tydligen inte klassas som särskillt hälsosamma. Det är bättre för mig att leva ett liv med rutiner och planer och listor och steg för steg planering. Annars låter jag mina känslor ta över vilket kan leda till földer med depression och ångest.
Det kanske låter trist, men jag känner mig inte så inrutad som det låter. Har ändå hittat någon balans i strikta rutiner och spontanitet känner jag. Det går väl att kombinera. Men jag kännde inte att mitt inlägg handlade om det.
Det som jag tänker på är bara folk som har sina planer väldigt uppstyltade att man ska vara med mannen till sina barn etc och inte kan se det på något annat sätt än så. Då är man in för en total krock sen om det skulle hända något, istället för att bara förbereda sig på att det är sånt som händer ibland och att man inte kan styra andra människor.
