triplesec

Min boklista i följande ordning:

Flyga Drake

Drakens tänder

Middlesex

The Seacret History

Nästa bokklubbsbok

Jag tror knappast att ja hinner läsa ut allt de här innan nästa bokklubbsbok kommer, med tanke på flytt och allt.

Får nycklar den 15:de. Jag är super happy. Det ska bli så skönt när det här är överstökat.

Jag funderar även på att bjuda in lite kompisar på Efter Julbak hemma hos mig så snart jag har fått lite i ordning.

Tänkte det kunde bli kul. Om ni vill titta förbi det vill säga.



Här är nya frisyren också.

Nu är det flyttstädning som gäller.

Nu börjar jag känna mig mer motiverad till att skriva. Det är jobbigt om man inte kommer på något och det bara kliar i fingrarna. Det är vanligtvis i sånna tillfällen jag går och röker i för sig.



Jo, jag var på Twilight den 20:de November. Med mina tre kusiner.

Vi åkte bussen till Heron City för att se förhandsvisningen av Twilight.

Klockan var sent på kvällen och vi gick runt i köpcentrumet innan filmen började.

Köpte biljetter.

Tog en cigg.

Handlade godis.

Åt lite mat.

Tog en till cigg.

Köpte bacon chips och Slushies.

Tyvärr så fanns det bara i smakerna Cola och Fanta, nästa gång ska jag ha Blå och så ska vi ta massor med Pose bilder tillsammans och leva lyckliga i alla våra dagar.

Men iaf. Wurpan gick runt och oroade sig över kidsen som skulle sitta med under filmen var av alla utom mitt sällskap var 15 åriga brudar. Det här var värre än en Backstreet boys konsert.

Vi kommer in. Sätter oss.

Knaper knaper.. Sluuuurp. Ha ha hihi ho ho.

Reklamen börjar. Trist. Film trailers visas.

Någon underlig svensk film om killar i konstsimning.

Den verkade som en rätt rolig film med vuxenhumor, en sån där film jag aldrig kommer att se.

Sen var det en trailer för ännu en film där världen går under. Jag trodde hela det jippot var över när dom började göra filmer om Korstågen/Kung Arthur etc. Men nej nej, de kom tillbaka.

Det här är en film med Keanu Reeves. Jag vet Apgarv. Var inte Finding Neo tillräckligt underhållande?

När jag börjar as garva är in zoomningen på honom när han sitter i en lögndetektor test och de här bara råkar vara dialogen:

" I'm going to ask you a series of control questions. Are you currently in a seated position?"

K-"Yes."

" Are you human?"

K-" My body is."

"Do you feel pain?"

K-"My Body does."

"Are you aware of an impending attack on the planet earth?"

K-"You should let me go."

Jag vet att han förmodligen skulle spela nån weird liten Ailen som en modärnare variant av ET i en film med mer specialeffekter än att få en cykel att flyga, men det var ändå Hilarious!
För er som inte har samma humor kring den här skådisen så ber jag om ursäkt. Jag kan inte förklara det om ni inte redan förstår. Men jag är säker på att ni kan klura ut det själva om ni i huvudet går igenom hans tidigare filmer och spelar upp de "olika" minspelen i huvudet.

It´s All The Same.

Det är inte bara de, men de räcker enligt mig.

Okej, så filmen börjar.

"AAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhh!"

Förtext.

Twilight texten uppenbarar sig över den stora bioduken.

"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhHHHHHH!"

Filmen börjar så småningom. Enligt mig så är det mycket med huset och omgivningen i hennes hemma miljö som inte stämmer enligt hur jag föreställt mig det vilket var lite irriterande, men man vande sig snabbt. Hon börjar skolan och Vampyrerna skymtas.

"AAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhh!"

Wurpiz - " OH, SHUT THE F*** UP!"

"AAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaAAAAAAAAAAaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhh!"

En av karaktärerna det handlar om. Edward pratar för första gången i filmen. Det har gått ca fem minuter eller så.

"AAAAAAAAAaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!"

SlashDuck (Me), Wurpiz och BigRed vänder sig om för att se på de skrikande teensen. ML.

Och så höll det ungefär på nästan hela filmen. Det lugnade ner sig varje gång tills varje gång nya karaktärer kom in i filmen då det var en massa skrik stön eller buh.

Sen fick jag ett panikskratt anfall när Indianerna kom in i filmen första gången och BigRed säger:
"Hey-How-Are-You-Hey-How-Are-You"
När eftertexterna kom upp var det samma sak med skrikande och Wooohande. Och så var det tydligen någon snyftig sen någonstans vid slutet för det var någon tjej som snörvlade något fruktansvärt samtidigt som hon gnyl.

"Oh my god...SNYFT oh...SNÖRVEL, men men.. GNYL!"

The END och vi lämnade filmsalen efter att ha stirrat ut alla Kidsen på sin väg ut. Sen gick vi förbi en Tomte stol. En sån där som Bad Santa satt i. Så jag och BigRed var tvugna att ta en gemensam pose till ett julkort utan kamera.
Nästa gång kanske.

Väl nere vid dörren hjälpte vi Wurpan rulla ihop en poster som hade slitits ner.

Sen var det bara stå och power röka i en halvtimme tills skjutsen kom.

Jag säger nog att den går att se. Men var berädd på att skratta lite för den är inte läskig.
Jag vet att den är från 15, men det säger inte så mycket i just den här frågan.
Det här är inte en total sågning. Det bör vara det, men eftersom jag lämnade biosalongen med ett gott skratt så anser jag att dom iaf lyckades med någonting. Även om det inte var vad jag väntat mig och även om jag och mina tre kusiner var de ända som skrattade på alla ställen ingen annan gjorde det.
Folk har så dålig humor. Eller så är vi hemska, vad vet jag. Men se den hemma isf. Specialeffekterna är larviga, Sminkningen är hemsk på bioduken, tror bara den skulle komma undan på hemmatv. Om man inte har sån där enorm förstås. Sen kan jag inte stå för vad det är för publik i biosalongen om det är respektabla människor som nöjer sig med ett gott skratt eller om de är folk som sitter och skriker som om det vorre ett pojkband som gick av och på scenen hela tiden.

Vad ska jag säga.
Det är så mycket som skulle skrivas om som jag inte har hunnit med.

Jag skulle uppdatera er med en recension av Twilight eftersom jag var på förhandsvisningen och alltså såg den innan Världspremiären. Ha, ville bara skryta lite.

Sen skulle jag även ge er en uppdatering, då jag var på Stampen förra veckan och lyssnade på vad som visade sig bli något underhållande musik.

Jag hinner inte fylla i några av de här luckorna just nu, men kort eller långt så är det vad ni bör ha att vänta er från mig i nästa inlägg iaf. Det kan hända att det blir uppdelat.

Den här dagen var något underlig precis som alla andra dagar antar jag i för sig.

Jag började morgonen med att gå upp lite tidigare än vanligt för att komma i tid, vilket jag skulle ha gjort på pricken, om inte tåget var sent. Sen stod jag och kramades med ca tvåhundra pers på tåget, men från Karlberg till Centralen var jag mer eller mindre upptryckt mot glaset på dörren.

När jag traskade från tunnelbanan senare till jobbet så gjorde jag en missbedömning av vad jag trodde var asfalt och visade sig vara en gigantisk, och inte minst, djup vattenpöl.

PLASK! SUCK! BLÖT! AH! SUCK! Skvett skvett!

När jag kom till jobbet fungerade näst till ingenting alls. Mitt skrivbord gick inte att hissa upp, jag hade ingen nätverkskabel och mina system krånglade till sig hela tiden så att jag var tvungen att gå och fråga någon om hjälp eftersom min mail inte fungerade.

Snart var det lunch och idag skulle vi bli bjudna av jobbet.

Så vi begav oss tvärs över gatan där vi stod och spekulerade över drinktavlan.

De har en drink där som heter Myspys. Låter mysigt.

Den verkar god om det inte var för att jag inte kan dricka.

Sen skulle vi slå oss ned vid ett bord och gå och hämta mat i buffen. Inte helt konstigt så står jag sist kvar med något av beslutsångest och tillslut avslutningsvis vid brödet. Jag ställer ifrån mig tallriken för att undvika att tappa något. När jag plockar upp tallriken igen så faller min kniv av tallriken och rakt ner I deras fina trägolv. Den står alltså rakt upp med kanske en eller två cm ner i golvet.

"Hoppsan då" säger jag under massa ojandes runt omkring och drar upp kniven ur golvet igen. Kände mig lite som King Arthur med Excalibur när jag drog loss den eller någon annan cool referens ur en film.

Ber dock verkligen om ursäkt för att jag förstörde erat golv. Det var inte med meningen och jag antar att det är sånt som händer.

Mig iaf.

Ständigt kommer jag försent till jobbet.
Det kan vara så att jag totalt tappat tidsbegreppet, detta följt av att trängas på ett tåg och slussas vidare mellan människor till jobbet där dagen fylls upp av monotomt jobb följt av att rymma iväg till mysiga fik på lunchen, detta följt av kedjerökande så mycket det går. Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte upp över ett halvt paket om dagen, på annat än helgen.

Jag rensade ut garderoben igen i söndags. Jag var tvungen att göra nåt.

Är fruktansvärt trött på att bara lägga mig på sängen så fort jag mår dåligt.

Jag slängde ca sju kassar med skräp, och en stor svart säck åkte hem till mamsen´s förråd här om dagen, efter det hittade jag ännu fler saker som kunnat läggas ner i den svarta säcken.

Det blir snart en till rensning och inköp av svarta säckar.

När jag var mindre kände jag mig hotad av den svarta säcken. Nu känner jag att tanken är tilltalande.
Det är underligt hur man kan förändras.

Jag tror jag har skiftat ganska mycket de senaste månaderna.
Jag vet inte hur mycket som läggs märket till utåt. Men om man jämför, innan medicinen och nu med medicinen.

Jag är ju tvungen att ge upp mycket som, jag brukade kalla en del av mig själv.

Det känns som att jag har tappat en del av min personlighet, eller hittat en jag länge letat efter. Jag vet inte hur jag ska se på det. Jag vet bara att jag inte är där än. Det är en bit kvar innan jag är där, men det börjar ta sig, även om jag lever mitt liv i större delen av ensamhet så ska väl det gå.

Det har blivit mycket te, vitamin drickande i bristen på alkohol, cigarett konsumtionen är högre än någonsin, men det kanske är min kompensation för att inte kunna dricka. Jag har stirrat på whiskey flaskan i min hylla någon kväll och bara blåst rök på den och sen vänt den ryggen. Det finns inget jag kan göra med det, det är verkligen inte värt det.

Jag kan heller inte äta. Min matlust är fruktansvärt frånvarande. Många gånger känner jag mig riktigt hungrig, men mat tilltalar mig inte, inte heller godis eller andra godsaker, så det blir en del te och cigg.

Jag känner även att min "Carma" har gått och hängt sig något fruktansvärt.

Någon kärlek är inte på tal om. Det finns ingen som tilltalar mig längre och jag vet att jag inte tilltalar någon heller, och hur kan jag? Jag är på vippen av trasighet just nu. Det går inte att balansera det på någon annan, det skulle väl heller inte vara rättvist, så det är okej med mig att det inte finns nåt sånt just nu. Eller inte blev något sånt just nu.

Nu lägenheten. Det håller på att ryka. Jag fick reda på nyligen att jag kommer att behöva betala två månadshyror i deposition. Det går inte, jag har inte råd med det, pengarna finns helt enkelt inte. Vilket lämnar mig med att ja står utan bostad ... igen.

Min bekantskapskrets är för tunn för att man skulle bara kunna flytta in kort varigt eller långvarigt med någon polare. Och alla jag känner är mer eller mindre i förhållanden.

Alla är så Happy, happy happy happy.

Ursäkta om jag faller in i ytlig bitterhet.

Så hur löser man det här?

Jag är på gränsen till magsår och svält trotts en kyl full med massa mat.

Vad är det tänkt att jag ska göra, vad är det meningen att jag ska ta vägen här i livet?
Jag ser verkligen ingen lösning i hur jag ska göra med vad jag så skrattretande nog kallar mitt liv.