triplesec

Förra veckan var väl uthärdlig då jag var tillbaka på jobbet igen efter lite härlig Julledighet. Jag känner mig nästan bortskämd när jag kommer tillbaka och efter mycket fundering under ledigheten så har jag verkligen tappat suget på vad jag gör.

I början så var jag jätte förtjust i mitt jobb, all möjligt kontorsarbete kände jag var tilldragande.

Men nu känner jag att jag är 22 år och har ett vuxenjobb. Det sitter 19åringar med liknande tjänst som mig. Men jag känner att det här inte är vad jag bör göra just nu.

Jag har ett vuxenjobb, där jag sitter på ett kontor, jag går på möten, har utbildning och jobbar från 8-17. Det är inrutat, begränsat och långtråkigt. Jag gillar visserligen mina arbetsuppgifter även om de kunde vara lite mer utav dem ibland och jag gillar de flesta av mina arbetskollegor i af. Men man kommer inte ifrån att en arbetsmiljö där man jobbar intensivt med 8 tjejer blir ganska så väldigt påfrestande.

Igår brann det i mitt hus.
Jag ser brandbilar runt om entrén och blir naturligtvis väldigt orolig. Tittar ut genom kikhålet och ser en brandman passera. Jag sätter på mig jacka skor etc. och går ut i trappen där det luktar väldigt mycket brand. Jag trycker på hissknappen men blir osäker på om jag bör ta hissen ned eller om jag kanske bör ta trapporna, om jag bör åka ned över huvudtaget, kanske brinner jätte mycket där nere, då e de ju inte bra att åka ned i hissen. Så jag stod i orolig eftertänksamhet en stund vid hissarna och visste inte ut eller in. Inga rationella tankar kom flödande över alls faktiskt. Tillslut kom två grannar som bor på samma våning som mig. Jag frågade vad som hänt och dom förklarade lugnt att de hade brunnit på ettan och att allt var under kontroll nu. Att brandmännen var kvar för att försöka få ut röklukten ur trapphuset och så. Jag stakar mig lite och hon säger lugnt till mig att jag kan gå in igen då det inte är någon fara, så jag går in i lägenheten igen. Skakar i någon timme, försöker hopplöst titta på teve för att dra tankarna åt ett annat håll.

Det kunde ha varit min närmsta granne, det kunde ha varit jag. Läskigt var det i af.

Så jag röker en till cigg innan jag kryper ner och somnar med boken i handen runt två tiden eller så, försover mig naturligtvis lite lagom så där. Så i morse, fortfarande skakis så irrar jag runt i lägenheten och letar efter saker jag inte behöver och har glömt allt vad klocka var. Slutligen kilar jag iväg till tåget och missar det naturligtvis ganska precis, så jag fortsätter till tunnelbanan. Där jag nästan trillar på folk och fumlar med tidningen glad av att kliva av tåget när jag kommer till centralen. Smiter in på McDonalds för att köpa en kaffe på vägen då ja är skit trött.

Så vad sitter jag och funderar på nu. Jo, kanske att jag inte bör göra det jag gör. Jag kanske bör göra nåt helt annat.

Jag kanske bör vara lycklig över att jag har ett hem och ett jobb och vänner som jag i af tror bryr sig något.

Men vi är själviska ytliga människor och jag har inget emot det egentligen. Vi har en större del självdistans och självklart har vi problem som alla andra. Men ska man inte göra det man drömmer om ändå eller? Jag tror de flästa av oss börjar närma sig. (Vilka vi och oss är får självtolkas).

Ärligt talat så känner jag att det är okej att vara lite självisk och ytlig.
Det jobbiga, tycker jag är att jag inte känner särskilt mycket för någon längre. Jag bryr mig, men jag har någonstans på vägen glömt hur jag visar att jag bryr mig och hur jag kände när jag brydde mig. Jag inser att det här kapar ner lite på min mänsklighetsfaktor, men så är det egentligen inte heller.

Jag vet inte hur jag ska förklara det på ett bra sätt egentligen.

Och jag har få människor som fångar mitt intresse och som jag faktiskt verkligen tycker om och bryr mig om. Ja är inte ens säker på att de som gör de vet vilka de är. Men de kanske är för att jag håller folk på lite udda avstånd.

Men jag har fortfarande mina stjärnskott som jag trivs med.

Så en snabb sammanfattning skulle väl vara att jag har kommit på att jag kanske bör göra något annat, de har varit en relativt lugn men händelserik helg, med någon öl ute och brand i huset som lyckligtvis slutade väl (vad jag vet) då ingen kom till skada (vad jag vet).

Och jag har även börjat på nytt tatuerings projekt. Letar och letar efter inspiration till ny tatuering. Vill fortfarande ha draken på ryggen, men en ny tanke är även ett projekt som jag tänkt ska utvecklas på överarmen. Men vi får se vad det blir av det.

Skulle vilja jobba på Cabaret eller nåt, men sånt finns väl inte på samma sätt i sverige antar jag. Var väl mer poppis mellan 20-60 talet kanske. Men det skulle vara cool.

Så, nya mål, nya utsikter och förhoppningsvis lite vidareutveckling.