Filmbål.
Jag är verkligen ledsen, men det är nu på tiden.
Förutom att få stirra sig blind på Johnny Depp i en roll där han ännu en gång spelar en halv känd karaktär som det bara går utför för, som de tyckte att det bör göras en film om, så tycker jag faktiskt inte att den här filmen ger särskilt mycket.
Att denna typ av roll är vad han älskar och är bäst på framkommer extremt tydligt om man följt något av hans film karriär.
Visserligen finns det ju inte jätte mycket som går upp mot att se Johnny spela sina underliga roller eftersom det är vad vi/jag i af gillar med honom.
Men jag kan känna att han kunde ha hoppat över den här rullen och nöjt sig med att spela Hunter S Thompson som i af var en utmaning då det är sagt att boken var omöjlig att göra en film på, och faktumet att de gjorde en strålande bra film som är lik boken. Man känner igen sig jätte bra om man har läst den, och detta trots de få tagningar som gjordes i ute i ödemarken etc. ställen som de kunde utspela sig på.
Men att behöva glo på Penelope Cruz iförd en tjaskig 80´tals overall och hennes konstant jobbiga karaktär, där hon spelar hans skrikiga, påstådda "såå vackra fru", tycker jag var att ta i en del. Då kunde de väl ha tagit Selma Hayek eller Catherine Zeta Jones som kunde ha gjort jobbet bättre.
Annat än att de i en scen snurrar runt i en lägenhet som är fylld med milliontals dollar som de räknar och räknar och ändå inte får att stämma.
Det ända som jag känner är minnesvärt i filmen är den här scenen;
The money is so high, it almost reaches the ceiling.
There is nowhere to put it.
George and Diego sit at the coffee table, dwarfed by the stacks of bills.
There is a discrepancy in the count.
GEORGE - Three million. I counted it twice.
DIEGO - It's two-point-five, George. I am sure.
George starts to pick up the money.
GEORGE - I'm calling it three.
DIEGO - We're half a million off.
GEORGE - Fuck it. I'm not counting it again.
DIEGO - Weight it. If it's sixty pounds, it's three. If it's fifty, it's two-point five.
GEORGE - I don't give a shit. Close enough.
George moves down the hall looking for a place to stack the money, but there is no more room.
GEORGE (CONT'D) - Where do I put this!?
DIEGO - Try the back bedroom.
George opens the back bedroom door to find wall-to-wall money. It's packed.
GEORGE - There's no room.
DIEGO - Try the closet.
No luck there, either. George drops the money on the floor and moves back into the living room.
GEORGE - We've got to do something about this.
Jag personligen tycker att detta är det ända värt att nämna ur denna film. Finns inget annat som fick mig att vilja nämna filmen förutom att de är en av de sämre Johnny Depp filmerna jag sett.
Jo, det är väl trevligt om de satte ut ett litet hopp för drogmissbrukare etc. langare runt om i världen. Men det fråntar inte att filmen ändå inte är så speciell som man skulle vilja tänka sig.
Det är även ett faktum att drogmissbrukare ev. andra missbrukare skulle slutat om b la motivationen var tillräcklig, och att deras egna miserabla liv skulle vara tillräckligt att blicka tillbaka på som motivation till det. Ingen av dessa människor är heller någon Johnny Depp eller George Jung som han spelar och filmen har förmodligen heller inte förändrat särskilt många liv, förutom att de var ett vänligt tillägnat minne till den stora knarksmugglaren.
Jag finner att filmen är något överskattad och lite för välomtalad ur fel synvinkel.
