triplesec

Så i helgen händer det en hel del trevliga saker.

Så snart jag är klar på jobbet.
Sen så ska jag spela lite biljard. Måste hem och byta skor först bara.

I morgon blir det spännande. Upp och tvätta tidigt. I mitt hus är det spännande.

På kvällen ska jag till Landet och kolla på när Elias Krantz spelar Post Rock / Krautrock. Det kan bli intressant. Jag har inget klart minne av att jag minns att jag tycker om Krautrock, jag vet att jag har lyssnat på det någon gång. När sånt här händer brukar det oftast vara något som var så dåligt att jag var tvungen att förtränga det och sen gå på selektivt minne ett tag. Efter vad jag läste på Wiki så lät det inte som något jag kommer att uppskatta allt för mycket. Men jag kommer heller inte att kritisera. Det är Elias som spelar och jag är väldigt nyfiken. Han kanske är jätte duktig, jag har ju faktiskt aldrig hört honom spela. Och det skulle vara kul.

På söndag händer inte mycket spännande, en och annan fika kanske och försöka läsa ut min bok till bokklubben vilket går segt och det är tråkigt för boken är bra, men jag hittar bara ingen läsro.

Tisdag nästa vecka ska jag på ljusparty. Vilket lät betydligt roligare när jag gick med på det, nu efter närmare eftertanke så låter det ganska blasé. Men det kanske blir trevligt fast jag inte direkt tror det. Men kanske... inte. Jag vet inte.

På Onsdag däremot. Dagen innan löning, jag vill passa på att nämna det opassande datumet, så är det Satan Takes a Holiday som spelar. Och då ska jag och min kollega gå och se dom. Det blir säkert skit kul. Det var länge sen jag såg dom spela sen sist. Och det brukar alltid vara två band som spelar och då har man tillfället att upptäcka ny musik också. Man kan dock aldrig lita på tider. Det sägs att det ska börja klockan nio, men sist jag var där så började det andra bandet vid tolv eller halv ett. Så vi får se vilken tid det verkligen blir den här gången.

Sen är det inte helt typiskt om det händer massa underligheter ikväll då jag ska ut och spela biljard med kusinen då något underligt alltid händer i hennes sällskap om man rör sig ute på stan. Det är som en förbannelse eller så. Fast oftast är det bara intressant.

Jag kände mig mer hatisk när jag började med rubriken. Tänkte inleda med att jag hatar förhållanden. Jag hatar folk som har förhållanden, hur folk blir när dom är tillsammans, ( klart som fan att jag är avundsjuk tänker du, ja det är väl klart att jag är, det är inte som att jag sitter och förnekar det!) och hur utesluten man automatiskt bli för att man är singel och inte har någon att se söt ut med. Det känns väldigt ruttet att det ska behöva vara så iaf. Dom ända jag känner just nu som inte är i förhållanden är släktingar till mig. Och kollegor antar jag, men har man inte ett förhållande så är man inte direkt in with the crew eller hur man ska uttrycka det.

Man blir, även om det är omedvetet, utesluten och anmärkt på. Bara för att ni inte märker hur ni beter er så betyder det inte att det inte hänt. Och det gör inte mindre ont för det heller.

Så fundera på det.

Så om jag bestämmer mig för att vara singel resten av mitt liv för att jag inte vill göra någon annan illa så ska jag då inte bli accepterad av samhället för att man ska flytta ihop, gifta sig och skaffa barn. Bara för att jag vill de betyder inte att det kommer att hända. Jag antar att det är som med allt annat i livet, man kan inte få allt man vill ha. Men alla verkar ta det förgivet. Att en dag så händer det dig med. Om det inte gör det då?

En av mina favorit personer hittade sin kärlek och kort efter det så dog hon av cancer. Hon fick aldrig barn, men hon fick en fin begravning. Är det rättvist? Tänk om det är så det blir istället.

Jag kan aldrig säga att jag har upplevt något som kallas kärlek. Folk kanske tror att jag ljuger, men det gör jag inte. Jag har aldrig hittat någon som vill vara med mig och uppskattar mig där det har varit ömsesidigt och lets face it. Om man ska vara i ett förhållande så måste det vara ömsesidigt.

Jag försöker acceptera att det kanske är så det är bara. Att det kanske inte händer alla. Det känns som det blir lättare att klara av då.

Jag må vara något bitter nu. Jag säger inte att jag vill ha folk som tycker synd om mig eller att jag tycker synd om mig själv. Jag försöker bara just nu få läsare att inse att det kanske inte alls händer dig och att det är okej. Fråga dig själv vad du kan göra för dig istället för att sitta och vänta på att någon ska upptäcka dig. Det finns annat man kan göra. Även om det är många som inte tror det. Vi kan ju börja med att vara lite vänligare mot varandra.