Ett liv utan känsla.

Ja, nu blir jag melankolisk och djup igen.
Än en gång rullar jag runt i min egen självömkan full av frenetiskt rökande, ständig hunger och ingen aptit.
Vad gör man?
Terapi?
Vart kommer den här känslan ifrån? Eller kanske snarare bristen på någon känsla. Jag känner mig avdomnad i kropp och själ. Jag kan inte skratta. Jag bryr mig inte och känner ingen motivation till typ någonting längre.
Tre saker som jag vill göra:
Läsa
Sova
Röka
Saker jag måste göra:
Äta
Jobba
Anstränga mig så in åt **** för att få något gjort.

image7

Så här efter lunch nu så funderar jag på att göra en liten till tattuering. Bara för att se om jag får tillbaka mitt sinne för känsla igen då. Jag vet verkligen inte vad som hänt. Jag vet bara att det finns typ inget läskigare än att inte känna något. Det är en näst intill obeskrivlig känsla som inte ens är en känsla, det är bara ett tom rum. Ett tom rum som måste fyllas upp med ork och något att göra antar jag. Jag vet bara inte vad. Jag vill ta det lugnt ett tag. Men inte under de förutsättningar som skapats runt om mig på senaste tiden. Jag vill ha motivation till att göra något. Något värt att göra.

Ledsen, men det här är vad som kommer skrivas om när det skrivs om nåt nu.
Det finns egentligen så mycket att berätta om saker som hänt på senaste tiden. Men allt är bara en rad händelser och det skulle förmodligen inte vara så intressant så fort det blev nedskrivet.
Jag kommer att hålla det för mig själv tills vidare.

RSS 2.0