En jobbig liten ***la värld.


Så vad gör man.

Fredag, minor breakdown och illamående känslor fram till på kvällen då jag bara kände mig gråtfärdig baserat på känslor av misslyckande.

Tyvärr är det en bifaktor med att vara jag. Något som inte fler än de som känner mig faktiskt vet om. Men dom tror att det beror på taskigt självförtroende. Jag tror att det beror på att mina känslor inte riktigt kommer överens med varandra och måste sluta fred, som min terapeut gulligt nog uttryckte det.

Jag måste förstå att det är okej att må dåligt. Vilket jag gör. Men ändå försöker jag jobba emot det. Så när jag mår dåligt är det som om någon annan tar över mig. Och säger, tycker och tänker saker som jag inte håller med om egentligen. Men det är som om jag klyver mig helt som om jag är uppdelad i när jag mår dåligt och när jag mår bra, när jag är arg och när jag är ledsen. I fredags kom allt på en gång vilket blev lite för mycket för mig. Jag var glad, mådde bra, mådde dåligt, kände mig illamående, var arg på mig själv, skyllde ifrån mig på andra och alla de här känslorna kom samtidigt. Jag var inte särskilt rättvis mot andra tror jag, minns inte riktigt. Det är en annan bifaktor med det som händer. Minnesluckor av vad jag säger tycker, och tänker. Jag förstår inte riktigt själv.

Har hört att det är helt normalt, men jag vet inte riktigt.

Känns som att jag tar ut det lite extremt ibland.

Så på kvällen hade jag lugnat ned mig och var okej med allt och tillbaka till normalt igen. Eller jag mådde bra, kände mig glad och nöjd med mig själv, vilket är allt jag behöver.


Lördag hyrde jag film.

  

American Splendor  - Great movie.

  

Det går verkligen inte att förklara vad den handlar om. Den är rörig som livet och rolig och tragisk på samma gång, precis som livet. Om man kan se med humor på sin egen tillvaro så kommer man att gilla den.

  

Fick reda på att en tjej som jobbar i videobutiken, där jag hyrde filmen, bor i mitt hus. Helt ofattbart, med tanke på att jag bor utanför stan och hyr film i stan. Jag vet att jag bor i ett stort hus med väldigt mycket folk, but still.

Skulle va kul om hon var en sån där rolig person som man kan fika med. Jag känner ingen i mitt hus, då 90% utav husets befolkning skrämmer skiten ur mig. Men hon verkar jätte trevlig.

Som killen i den andra videobutiken som jag brukar hyra film i vanligtvis.

Jag skrev en notering till honom gällande Scarface. Men jag känner mig lite osäker på om det skulle vara en bra ide. Är inte så förtjust i när folk missförstår vad mitt framförande av saker och det känns som en sak som lätt skulle kunna bli ett missförstånd. Men den är skriven med en hel del humor och om han förstår den så skulle han skratta jätte mycket och fråga hur han skulle kunna kompensera mig för denna hemska film jag försökte plåga mig igenom.

Men jag vet inte. Den person jag hittills har läst den här lappen för säger bara att han skulle missförstå det för att killar läser det som står och inte vad som sägs mellan raderna.

Men varför skulle någon skriva en lapp på två sidor och lägga vikt på att göra det till roande kritik om man inte... aja.

Vi får väl se hur det går. Känns som ett filmdramakomedi som utspelar sig i en videobutik. Vet bara inte hur det slutar än.


Kommentarer
Postat av: Emelie

Vad tråkigt det skulle vara om man aldrig vågade ta de där riskerna och säga saker man längtar efter att säga pga att man riskerar att bli missuppfattad. Och som du sa, om han inte fattar är han kanske inte värd att lägga mer energi på?



Tyvärr är jag nog böjd att hålla med om att de flesta män inte är utrustad med "analysera-alla-detaljer-genen" (som å andra sidan vi kvinnor brukar ha en hel uppsättning av). Vilket ofta leder till besvikelse när man försöker vara lite subtilt charmig...

2008-09-09 @ 08:49:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0