triplesec

Så vardagen fylls upp av att ta medicinen varje morgon, efter att knappt ha kunnat sova något under hela natten.

Ständigt kommer jag försent till jobbet.
Det kan vara så att jag totalt tappat tidsbegreppet, detta följt av att trängas på ett tåg och slussas vidare mellan människor till jobbet där dagen fylls upp av monotomt jobb följt av att rymma iväg till mysiga fik på lunchen, detta följt av kedjerökande så mycket det går. Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte upp över ett halvt paket om dagen, på annat än helgen.

Jag rensade ut garderoben igen i söndags. Jag var tvungen att göra nåt.

Är fruktansvärt trött på att bara lägga mig på sängen så fort jag mår dåligt.

Jag slängde ca sju kassar med skräp, och en stor svart säck åkte hem till mamsen´s förråd här om dagen, efter det hittade jag ännu fler saker som kunnat läggas ner i den svarta säcken.

Det blir snart en till rensning och inköp av svarta säckar.

När jag var mindre kände jag mig hotad av den svarta säcken. Nu känner jag att tanken är tilltalande.
Det är underligt hur man kan förändras.

Jag tror jag har skiftat ganska mycket de senaste månaderna.
Jag vet inte hur mycket som läggs märket till utåt. Men om man jämför, innan medicinen och nu med medicinen.

Jag är ju tvungen att ge upp mycket som, jag brukade kalla en del av mig själv.

Det känns som att jag har tappat en del av min personlighet, eller hittat en jag länge letat efter. Jag vet inte hur jag ska se på det. Jag vet bara att jag inte är där än. Det är en bit kvar innan jag är där, men det börjar ta sig, även om jag lever mitt liv i större delen av ensamhet så ska väl det gå.

Det har blivit mycket te, vitamin drickande i bristen på alkohol, cigarett konsumtionen är högre än någonsin, men det kanske är min kompensation för att inte kunna dricka. Jag har stirrat på whiskey flaskan i min hylla någon kväll och bara blåst rök på den och sen vänt den ryggen. Det finns inget jag kan göra med det, det är verkligen inte värt det.

Jag kan heller inte äta. Min matlust är fruktansvärt frånvarande. Många gånger känner jag mig riktigt hungrig, men mat tilltalar mig inte, inte heller godis eller andra godsaker, så det blir en del te och cigg.

Jag känner även att min "Carma" har gått och hängt sig något fruktansvärt.

Någon kärlek är inte på tal om. Det finns ingen som tilltalar mig längre och jag vet att jag inte tilltalar någon heller, och hur kan jag? Jag är på vippen av trasighet just nu. Det går inte att balansera det på någon annan, det skulle väl heller inte vara rättvist, så det är okej med mig att det inte finns nåt sånt just nu. Eller inte blev något sånt just nu.

Nu lägenheten. Det håller på att ryka. Jag fick reda på nyligen att jag kommer att behöva betala två månadshyror i deposition. Det går inte, jag har inte råd med det, pengarna finns helt enkelt inte. Vilket lämnar mig med att ja står utan bostad ... igen.

Min bekantskapskrets är för tunn för att man skulle bara kunna flytta in kort varigt eller långvarigt med någon polare. Och alla jag känner är mer eller mindre i förhållanden.

Alla är så Happy, happy happy happy.

Ursäkta om jag faller in i ytlig bitterhet.

Så hur löser man det här?

Jag är på gränsen till magsår och svält trotts en kyl full med massa mat.

Vad är det tänkt att jag ska göra, vad är det meningen att jag ska ta vägen här i livet?
Jag ser verkligen ingen lösning i hur jag ska göra med vad jag så skrattretande nog kallar mitt liv.