triplesec

I wish.
Nej, förra helgen blev det inte direkt någon lugn helg. Jag hade förmodligen feber på fredagen då jag tog mig ut till förorten för att rädda min vän som va på blind date med en kompis till min kompis.
Vet i efterhand inte riktigt vad som tog åt mig egentligen, men jag hade suttit hemma själv i tre dagar och då kan man ju bli lite sällskapssjuk när fredagen närmar sig.

Så jag tog mitt smink kitt och åkte ut dit i af. Promenerade den långa vägen till puben längst bort och beställde mig själv en whiskey och ett glas vatten eftersom jag kände mig uttorkad. Hade riktigt trevligt där jag hittade mig två gamla vänner som jag inte sätt på länge.Sen fick jag reda på att min kära vän var på den andra av de två pubarna och att jag var tvungen att gå dit. Så jag traskade vidare.
På vägen dit så stötte jag ihop med ännu ett gäng gamla vänner som hoppade på mig och undrade vart jag tagit vägen på senaste och än en gång var jag tvungen att förklara för dem att jag har flyttat. De traskade vidare till dit jag kom från och jag lovade att jag skulle gå tillbaka dit snart.
När jag kommer till Puben så hittar jag min vän välglaserad mot väggen och frågade om allt var lugnt. Hon nickade nöjt och jag gick tillbaka.

Fram och tillbaka, trodde aldrig det skulle ta slut då jag äntligen kommit fram till där jag var från början, skulle sätta mig ner och njuta av min öl då jag inser att alla är borta, det är en kvar och en nykomling trillar in genom dörren. Emo tittar ambivalent på mig och hjälper mig att dricka min öl så att vi kunde få komma där ifrån då alla gått till Bänken.
Snart går vi dit (igen för mig) och sjunger "Vattenfall" på vägen och det känns nästan som när ja va 18.

Vi fimpar och ranglar in på puben, jag skyndar mig att beställa en öl. Limpan gömmer sig bakom mig i hopp om att undanslippa läskiga tonåringar som tar andra människor in till äganderätt. Limpan gillar inte känslan av att vara ägd. Hon vill vara en fri fågel utan hot om att hon ska snubbla och slita av sig håret i rulltrappan och utan att falla genom marken eller ha saker som faller på henne. Nu hamna jag lite utanför poängen, men fler människor attackerade mig i af med kramar den kvällen innan jag, Limpan och "Antirök" begav oss in mot stan för oväntade äventyr som det inte blev mycket av.
På tåget sitter vi och snackar om 80-70tals skräckisar och en tjej sliter sig frivilligt från sin Mp3 för att ingå ett frenetiskt samtalsämne om 70tals skräckisar där hon la in en massa rekommendationer som jag olyckligtvis inte minns.

Senare skildes vi nästan alla åt och jag blev hemtvingad till att sova på soffan hos Limpan och inte utan att känna skuldkänslor om jag hade lämnat henne. Men hon övergav mig i vardagsrummet för att snacka i telefon.

Dagen efter var vi och fikade på muren, man hamnar inte ofta någon annanstans när man är med henne.
Jag blev senare schizofren pga. hungersnöd. Jag tror jag på något sätt ändå blev sedd med humor och en del eftertänksamhet.
På bron gjorde jag en uppspelning av hur kvällen skulle sluta innan vi ens hade hunnit komma iväg. Mest för att försöka avskräcka Limpan till att ta med mig då jag hade feber, var bitter och bara ville sova. Men nej. Mat fick jag och klippt blev jag och smink var nödvändigt. Varma skor lånades och hårspray tog slut, men tillslut kom vi iväg.
Till Harry B James. Hjälp! Hårdrocks hak.
Men jag hade kul och nu på senare har jag fått inside info om att dom har Glamrock kvällar där på fredagar. Fun fun fun.

Så jag och Limpan kommer hem till fritidsgården och tvingar Wow att spela Brittans nya låt så vi kan dansa, körde den på repet tills vi i stort sett somnade. Dagen efter har jag nog aldrig varit så bitter och bitsk i hela mitt liv. Jag var något sjukt argsint av mig och jag tycker faktiskt synd om folk som behövde vara i min omgivning, men Limpan mutade mig än en gång att stanna kvar. Jag antar att hon tyckte att jag behövde sällskap, medan jag själv inte riktigt höll med.

Jag bör låta isoleras tills jag är på bra humör när jag är så där. Inte alls trevlig någonstans faktiskt.