triplesec

Ja, jag känner att min alkohol konsumtion har gått upp. Ja, jag känner att det är patetiskt av mig att inte kunna gå en enda helg, vecka, månad utan att hälla i mig åtminstone en öl i veckan. Jag tycker verkligen om öl. Det ända som är godare än öl och en cigg är kaffe och cigg. Men jag tycker inte alltid om hur kaffe påverkar mig. Jag blir spattig och jobbig ibland och jag står inte ut.

Ibland kan jag se mig själv utifrån, hur jag beter mig, vad jag säger, och ibland vill jag bara hoppa på mig själv, få mig själv att sluta, hålla för munnen på mig. Men det går inte. Det är okontrollerbart och skrämmande.

Detta var vad jag tänkt skriva om idag, men eftersom min morgon fick en total vändning i morse så kommer jag ägna mig åt att skriva om min horribla morgon istället för något som skulle kunna tänkas vara intressant på något sätt.

Den började inte allt för hemskt då jag i lugn och ro gick upp på morgonen för att göra mig söt till jobbet.
Plötsligt hör jag ett pip. Var kommer pipet ifrån tänker jag.
Jag stänger av allt som det kan tänkas komma ljud ifrån och lyssnar efter riktigt noga. Pipet kommer igen och det är tre pip på raken efter varandra. Varför? Var ifrån?
Jag vandrar runt i lägenheten. Jag står i köket. Pipet känns avlägset. Jag står i badrummet och av någon anledning så känns pipet inte lika avlägset längre. Jag ställer mig i vardagsrummet och plötsligt så hör jag pipet klart och tydligt, jag ser mig om i vardagsrummet, letar efter allt potentiellt som skulle kunna pipa. Men vad kan det vara tänker jag?
Kan du komma på vad det kan va som ger i från sig tre pip åt gången med ca en minuts mellanrum. Skriv i så fall en liten kommentar vet jag, så följer jag upp med detta i nästa inlägg.

Jag skulle i af på en lägenhetsvisning klockan nio. Visningen skulle hålla på i 15 minuter och jag tyckte det var en väldigt kort tid för att visa en lägenhet, men visst, varför inte. Jag får skjuts av mor min som tog tid, precis som jag, från jobbet för att ta sig dit på visningen. Jätte gulligt av henne. Vi är till och med lite tidiga när vi väl anländer. Det står redan två spekulanter utanför porten som väntar på att gå in. När klockan är någon minut över nio så går vi in i porten för att åka upp i den klaustrofobiska hissen till 7: de våningen. När vi kommer upp så letar vi redan på namnet på brevlådan som ska stämma överens med personen som står på pappret vi fått hemskickat. Det gör det. Och till våran förvåning så är detta den enda dörr som ser misstänksamt osäker ut. Ringklockan fungerar inte. Så vi knackar på. Ingen öppnar. Vi står där i totalt 25 minuter och under tiden så hinner det komma fler människor. Vi börjar bli mer och mer upprörda och känner inte att det är så snällt av lägenhetsinnehavaren att bara skita i en visning när folk åkt från andra sidan av stan för att titta på den här lägenheten, folk har tagit tid från jobbet, pengar som aldrig kommer tillbaka. Det är inte okej.

Bostadsförmedlingen bryr sig inte om att jag förlorar pengar från jobbet för att åka dit och inte får se lägenheten. Dom kan inte stå som ersättningsskyldiga för det. Han som har lägenheten kan vi ju konstatera, fullständigt skiter i det.

Det finns ingen rättvisa i samhället. Det är inte okej. Min kära kusin och även Earl håller på att tjata om Carma hit och carma dit. Här anstränger man sig för att vara en anständig människa. Men jag orkar inte anstränga mig när jag ser att folk som beter sig som fullständigt skit mot typ allt som kommer deras väg får allt man någonsin kunde drömma om. Då är det något som inte stämmer. Det är inte så det ska va. De här människorna bryr sig inte alls om Carma eller inte. Men jag ska minsann. Jag vet inte var jag ska ta vägen när sånt här händer. Jag skulle i af trösta mig med min sedvanliga 7-11 fika. Killen i kassan förmodar att jag ska ha en kanelbulle bara för att bullen har fått en egen jäkla dag. Men nej. Jag vill inte ha någon torr jäkla 7-11 bulle. Jag skulle ha en choklad virvel. Punkt. Och en kaffe så klart.

Även denna morgon så kan jag inte gå ned för det där kullerstens He'etet utan att spilla en massa kaffe.

När jag väl kom till jobbet så var jag tillräckligt upprörd för att gorma ur mig lite till min kollega som tittade väldigt medlidande på mig.

Jag vill inte titta på den här lägenheten längre. Jag tycker att förmedlingen blir skyldiga att ge alla dom som skulle ha sett den en varsin lägenhet på nästan valfri plats. Eller en bättre kö plats.

Jag vill inte gå med på sådana här ansvarslösa beteenden. Varför ska jag straffas varje gång jag gör något fel när andra kan gå och göra hur mycket fel som helst och aldrig få skit för det och då är dom helt medvetna om det.

F*ck  Carma!

Och han som skulle ha visat lägenheten! Han är skyldig mig minst 220kr för det här!