Innehållslöst
Det har varit en ganska tuff berg och dalbana på senaste tiden.
För några veckor sen var terapeuten rätt orolig och jag var något för deprimerad.
Åt inte mycket, sov nästan inget, tappade intresset för allt.
Så jag blev skickad vidare till läkaren. Men innan jag hann komma dit så sken ja upp i en vecka och var som en riktigt irriterande liten glädjeboll som bara ville gnugga av glädje på allt omkring. Jag hade även en alldeles strålandes födelsedag, vilket ja aldrig tror hänt förr, inte så där iaf.
Nu... nu har jag varit hos läkaren som tyckte att det var säkrast att ge mig medicin i alla fall. Så ja tänkte att ja kunde ge de ett försök eftersom ingenting annat verkar bita just nu.
Känner ändå att jag har kommit väldigt långt om man ser var jag var för bara ett år sen eller två.
Ja önskar bara ibland att mina tankar kunde komma överens lite bättre så att det inte blev så skrikigt där i huvudet och det skulle även vara trevligt om dom faktiskt visste vad man kan göra åt mig. Känns inte snällt att säga att "du, du har ett problem. Vi har arbetat med det här i många år och du är inte ensam om det, men vi vet inte riktigt vad som skulle fungera för att hantera det."
Suck!
Om dom inte kan komma fram till det, hur ska jag kunna göra det då?
Det är lite slitet och folk som deppar ihop omkring mig hjälper inte till direkt. No affence.
Inte det här tråkiga vädret heller. Jag föredrar när det regnar på kvällen. Ja är inte så mycket för regn under dagen, då kan det vara soligt så att man får bli lite glad istället.
Nu ska jag hem och kolla på de tre musketörerna och glömma bort alla hemskheter en stund.
