Påkörd av bussen.

Ingår just nu ett medvetet sockerkoma på jobbet en måndags eftermiddag då livet känns lite så där extra tungt just nu. Det jobbiga med livet för tillfället är mitt jobb, vilket suger då det tar upp större delen av mitt liv, vilket skulle ha varit helt okej om jag inte hade ångest och mådde dåligt över att gå till jobbet. Jag mår så dåligt att jag kan tänka mig att bli deltidsalkis och arbetslös, vilket skulle krångla till en hel del då jag inte skulle ha råd med alkoholen.


Kvällen inled iaf hemma hos Crazylady och kusinerna, beställde pizza och hade köpt cigariller för snygg förpacknings skull. Vi hade samlats för att se på melodifestivalen än en gång. Jag hatade det förr, men har börjat acceptera det sen Louk blev programledare. Riktigt skoj. Och nu när man inte längre faktiskt förväntar sig att några bra bidrag ska framföras och att de få som gör faktiskt skulle vinna så är allt mer lättsmält. Men det är helt klart att vi måste se detta event själva då vi är extremt pratglada och ingen annan en oss själva skulle stå ut med detta frivilligt. Men vi anser att det är roligare så.
Jag ville ju givetvis gifta mig med Björn när vi satt och fnittrade som småflickor under hans stå upp stund.
Efteråt så begav vi oss i af till bussen för att åka hem och jag tog en liten omväg med dem för att ja inte hade något bättre för mig helt enkelt.
Så där stod vi och väntade på bussen vid Huddinge sjukhus medan stod ja och CrazyJr och dansade till Brittan (ja, än en gång)!
Så jag står och drar lite skämt och vi skrattar åt Ms Garbos vantar som sticker rakt upp ur vagnen, såg jätte roligt ut, bussen svänger in.
Helt plötsligt kände jag en knuff på sidan, (jag stod med ryggen åt bussen) sen hör jag ett bedövande TUT.
Jag vet inte hur man gör i förorten, men inne i stan så tutar vi först, sen kör vi på folk.
Oförskämt är allt jag kan säga.

Senare.
På väg hem från CrazyJr. 37,5 och ms Garbo så sitter jag på röda linjen, inåtgående och läser min bok på engelska och lyssnar på Mp3.
Det sätter sig några utländska killar bredvid mig, men dom satt och snackade med varandra på svenska i af. Och den ena killen, som sitter bredvid mig lutar sig över mig och petar på min bok. Jag ger honom en arg liten sned blick och blir irriterad. Han börjar prata med mig på engelska och frågar om boken är till skolan och jag fortsätter på engelska och säger att nej, det är den inte, jag går inte i skolan längre. Han frågar hur gammal jag är och jag svarar. Han frågar om han får läsa för mig ur min bok och jag säger åt honom att, nej det får han inte. Jag sitter och läser den och vill gärna fortsätta läsa den. Han trodde förmodligen inte att jag var svensk någonstans. Men jag höll god min fastän jag fann honom rätt påträngande och kände mig lättad när han äntligen klev av tåget.

Jag vet att det har blivit en hel del nu. Men ännu en gång så fungerar inte min kära lilla dator och då blir det lite disträ med uppdateringen.

Kommentarer
Postat av: Natalie

Tur att du inte blev skadad iaf :)

2008-02-12 @ 11:06:19
URL: http://ntm89.blogg.se
Postat av: Jeanette

Verkligen. Man tror att man står säkert när man inte står på vägen utan trottoaren. Men icke. Tur att de va nära till sjukhuset iaf om det skulle hänt nåt :)

2008-02-12 @ 13:22:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0