triplesec

I fredags vill jag stolt rapportera att jag kom en kvart tidigare till jobbet.
Jag försöker aktsamt göra en transformering då jag ska komma i tid till jobbet. Äta mat, vilket inte är så illa som det låter och vilket heller inte är så lätt som det låter.
Problemet förekommer ofta vid matlagning. Brist på fantasi och faktumet att jag är ensam. Jag tycker inte om större delen av människor men jag hatar att äta ensam.
Och jag är synnerligen inte särskilt förtjust i envetna personer heller.
Jag vill umgås med folk som inte dömer mig och jag vill inte ha "vänner" som näst intill konstant och indirekt kallar mig dum för att jag är yngre och mer omedveten än de. Ja må inte vara den smartaste men ta en titt på er själva innan ni dömer brukar jag jämt få höra, så var så snälla.
Vad det gäller mig så anser jag inte att jag dömer folk för att göra saker jag skulle kunna göra bättre utan snarare att om man ska ge sig på något så kanske man ska anpassa sig efter sin egen kompetens lite bättre innan eller lära sig om det inte bara är för skojs skull. Men i pretentiösa försök så bli inte förvånade om saker hamnar på kant.

Bara för att man har läst om något i en bok eller i tidningen gör det inte mer sant.
Näst intill allt som skrivs är byggt på en teori eller fantasi eller har jag fel? Hur mycket går att egentligen bevisa? Vad bygger vi faktumet att vi finns på? Smärta?
Varför lever vi om vi inte vill? Rädsla?
Nog för att jag drar ur mig en massa dagliga verbala osanningar, men jag är oftast medveten om det och säger inte att det är sant om någon frågar mig eller ifrågasätter mig. Im very bendy. Ah... pffh.

Så, nu är jag trött på strafftal.


Senaste nytt.

Lördagen ingick underligt kringsträvande på Tech Noir och efterfrågan på cigg av en ännu mer underlig karl i en ännu mer underlig mustasch.
Gnolade mig hemåt full som en ?.. (hitt på nå) , har ett vakt minne av att jag bokade tvätt tid. Måste dubbelkollas.
Dagen efter detta var det ett evigt fram och tillbaka spring efter extrem lathet mycket pg a bakfylla. Vilket jag anser att alla i världen är berättigad till. Försenad till födelsedags kalas.
I shamed myself.
Med en extra väska på axeln, med en blytung bok i på säkert 800 sidor eller så och en kaffe termos i handen så var jag i alla fall på väg.

Ett icke fungerande huvud i ett antal timmar. Något som inte var déjà-vu utan endast en enkel känsla av upprepning när jag satt på tåget, och vid en period kändes det som att varje station tåget stannade vid var densamma och där ingick samma namn som, i min bakfylle hjärna, skränades ut i högtalaren. Samtidigt som jag tycker mig se ut genom fönstret och där samma skulpturer av, vad jag har för mig är Axelbergs t-station, svischar förbi en ca tre eller fyra gånger.
När jag kommer fram försöker jag te mig osynlig.
Inte det lättaste.
En dyngtrött bebis hälsar glatt och jag tar min tårtbit och smiter in ibland folket och kryper upp bredvid min kusin och försöker göra mig så liten som möjlig med än en kaffe skvätt i handen. Ett mastodontiskt meningsutbyte uppstår om vad vi ska äta efter detta och jag smiter ner i porten och tar en cigg på utsidan innan jag vågar mig upp igen.
Senare till påfrestande kalas med släktingar och sen vidare hemåt efter en lång kväll.

En halvtimmes väntan på Huddinge station varav jag kröp ihop till en boll på bänken varje gång ett snabbtåg passerade.
Vidare till Stockholm Central där jag fick vänta i ytterligare en halvtimme innan mitt tåg kom. En halvtimme som jag spenderade på att gå igenom sortimentet inne på pressbyrån. Inte särskilt mycket intressanta pocketböcker må jag säga. Jag köpte slutligen nån skitdyr strunt tidning som innehöll en film som verkade något strunt den med, men bara för att göra väntan värt besväret. Vilket jag inte är säker på att det var.
När jag kliver av tåget och kliver in genom dörrarna till trappan ned så slår en lukt emot mig som jag inte kan beskriva med andra ord än blöt hund. Jag har tydligen än en gång misslyckats kolossalt med att rubba hela luktsinnet. Även om jag gärna får för mig det ibland.

Upp i hissen.
Den ger nu mera ifrån sig ett gnisslande ljud som jag snabbtänkt som jag är, relaterar till ljudet på kassetten i The Ring. Inte nog med att man har underliga grannar. Ibland kan den även ge ifrån sig ett dunk i innersta väggen. Jag ser ändå det här som säkrare än att ta trappen. Som sagt. Vet ni hur underliga människor det bor i min port.