Beroende, mer ville jag inte ha sagt egentligen
Jag har varit choklad sugen ända sen jag vaknade i morse. Helt otroligt.
Jag vill bara springa från jobbet samma sekund som jag slutar för att köpa mig en äckligt god chokladbit.
Vad snackar jag om. Jag vill just nu ha all choklad jag skulle kunna komma över. Jag vet, jag är ett monster. Jag äter på tok för mycket socker och bör lägga av med en gång, men jag kan inte. Jag kan inte sluta röka och jag kan inte sluta äta choklad. Jag kan inte sluta ha spontant sex och alkohol. Jag kan bara inte låta bli allt detta.
Jag antar att många kallar det för livsnjutning.
De är folk som inte vill acceptera att de är beroende och göra något åt det. Jag antar att det är ett mycket finare sätt att se på det. Jag vill inte göra någonting åt det. Jag vill heller inte att det ska vara ett hot mot min hälsa. Men om jag får välja över att leva ett långtråkigt liv och ett kort liv då jag åtminstone kan säga att jag gjorde saker, jag njöt och jag fick ut något utav allt. Då skulle jag hellre välja det sistnämnda. Sen får ni döma hur mycket ni vill. Men jag tänker inte lyssna på det.
Blir jag jätte gammal, then so be it. De vore väl ganska trevligt kanske. Beroende på hur man mår då och hur man har det ställt. Men om jag dör relativt ung, och nu snackar vi inte 25 eller 40 utan kanske lite äldre i af., då vill jag kunna göra det medveten om att folk ska kunna säga att hon fick ut nåt ur livet i af. Det är vad jag anser vara det allra viktigaste utan att försöka bli pretentiös.
Oh, nej. Ännu ett Kevin Costner tal. Sorry.
Men ni fattar vad jag menar i af.
